Lämna infertil sambo?

Hos oss är det tvärtom, mina ägg som inte fungerar så vi har en liten äggdonationstjej. Min man skulle aldrig ha kommit på tanken att lämna mig på grund av det. Kan verkligen inte förstå vad som är så viktigt med att dela gener. För gener är det enda jag inte delar min dotter, hon har växt i min mage och vi har funnits där från hennes första sekund. Hon är vårt underverk oavsett vems gener hon har. Så kommer det bli för dig och din sambo om ni gör insemination med donerade spermier. Det enda han inte kommer dela med erat eventuella barn är DNA-sträng och att vara förälder handlar om så mycket mer är gener. Om det är att dela gener som är det viktiga för dig undrar jag om du är mogen att bli förälder.

Näe tag dig en funderare på vad som är viktigt här i livet. Jag hoppas för din sambos skull att du kommer fram till att det viktiga är att ni får ett gemensamt barn oavsett hur, annars att du lämnar honom så att han kan hitta lyckan med någon som bättre förstår vad föräldraskap handlar om. Som andra skriver så är chanserna att lyckas med insemination mycket goda och betydligt billigare än äggdonation som vi gjort.

Förstår inte riktigt vad du menar eller om du missförstod mig men ja.
Som mamma till ett äggdonationsbarn så genetik ingen som helst betydelse, varken för mig eller min man. Hon är vårt gemensamma barn som JAG FÖTT under en långdragen förlossning, för jag ser att du skrivit om det i ett tidigare inlägg.

Känner inte till Shahen av Iran närmare men utifrån det du skriver så låter han lika kallhjärtad som ts först låter. När jag läser noggrannare nu ser jag att ts kommit på andra tankar och det gläder mig, lycka till och hoppas at det löser sig för er. Och tack neverpreggo för att du håller med om att biologi/genetik inte spelar någon roll.

Jo visst kan man tänka och känna olika. För oss var det viktiga att få bli föräldrar, att få guida och finnas till för vår dotter genom livet och följa hennes utveckling till att bli en egen underbar individ. I min värld är det det föräldraskap handlar om, inte att sprida sina gener vidare. Men som sagt alla har rätt till sina tankar och känslor.

Att vara gravid och föda min dotter och se hennes ögon för första gången var det mäktigaste jag gjort, oavsett vems gener hon har. Men visst förstår jag att det är många känslor runt ett infertilitetsbesked, har ju själv varit där.

Tack för att du förtydligade det, många i tråden verkar glömma det. Som mamma till ett äggdonationsbarn har jag genomgått precis allt som vid en vanlig graviditet. Samma sak för en man som får dela sin partners graviditet vid spermiedonation (vill absolut inte heller förringa adoptivföräldrars betydelse). Min upplevelse skulle inte ha varit annorlunda eller mina känslor mindre om min dotter kommit från mitt eget ägg. Ett ägg är ju bara en cellklump.

Varför skulle man vara mindre förälder för att man inte delar gener? Att vara förälder handlar väl om att finnas för sitt barn och få följa sitt barns utveckling. I tidigare inlägg pratas det om att föräldrar som inte är genetisk förälder skulle älska sitt barn mindre. Tror nog det kan vara tvärtom, att ett barn som tillkommit genom någon form av donation eller adoption är högt efterlängtat och väldigt älskat. Förhoppningsvis skaffar man också barn för barnets skull och inte bara för sin egen skull och om ska se till ett barns bästa, vad är bättre: att vara älskad och efterlängtad av föräldrar som man inte delar DNA med eller att exempelvis växa upp hos icke fungerande genetiska föräldrar ?

Tack igen neverpreggo för att du sätter ord på mina tankar.

Jeaninne hur har du tänkt att alla vi med fertilitetsproblem ska få barn? Alla kan inte adoptera, adoptionsköerna är redan tillräckligt långa. Tycker du att vi ska förbli barnlös? Du säger indirekt att det är fel att min älskade dotter finns till, tack så mycket.

Vilken tur att det inte är inte är sådana kalla och inskränkta människor som dig som skriver lagstiftningen.

Och jag har fortfarande inte fått något svar från er som är motståndare till donation vad ni tycker att föräldrarskap handlar om och går ut på.

Sluta upp med ditt skitsnack jeaninne. JAG ÄR min dotters riktiga mamma. På vilket sätt är vår donator MIN dotters mamma? Vad har hon bidragit med förutom en cellklump? Har hon burit henne i sin mage, delat blodomlopp med henne och fött henne? Har hon ammat henne? Tröstat henne när hon är ledsen? Nej det har JAG gjort. På vilket sätt kommer min dotter att växa upp under onormala förhållanden? HON KOMMER VÄXA UPP MED TVÅ ENGAGERADE OCH FÖRÄLDRAR SOM ÄLSKAR HENNE ÖVER ALLT ANNAT, varav en är hennes genetiska förälder, eftersom det verkar vara så viktigt med genetik för dig. Jo tråden handlar definitivt om föräldraskap eftersom du pratar om riktiga föräldrar. Så utifrån det jag skrivit ovan och det du själv skrivit i tidigare inlägg, vad menar du är en riktig förälder?

Vår dotter kommer inte få någon identitetskris för likt nkmamma kommer vi vara 100% öppen och hon är väldigt välkommen att uppsöka sin donator om hon skulle vilja i framtiden och jag är 100% säker på hon kommer se mig som uppfostrat henne och som hon vuxit upp med som sin mamma. Precis som nkmamma skrev så krävs det en del för att få donera och ta emot en donation i Sverige så jag tror nog att bägge parterna vet vad de gör och är fullständigt införstådda och har tänkt igenom sitt beslut. Läs på innan du uttalar dig. Angående byråer för att hitta genetiska föräldrar eller barn så finns det alltid människor som vill tjäna pengar. Så som lagstiftningen ang celldonationer ser ut i Sverige har jag svårt att se att ett sådant företag skulle kunna bli lönsamt. Tror du på allvar att de som donerat ser sig som det barnets förälder? Tror du verkligen att ett barn kan se någon annan än den vuxit upp med som sin förälder?

Om det sjuka partiet du tydligen sympatiserar med skulle få något att säga till om och donation skulle förbjudas så finns det som tur är alternativ i andra länder där man i så fall är mindre trångsynt.

Jag ber dig om 2 saker. Tänk dig in i om det var du som inte kunde få barn, om det var dig det handlade om. Hur skulle du känna och tänka då? Skulle du resonera likadant då?

Om du burit ett barn i din magen, fött det, ammat det och älskat det från första sekund, skulle du då säga att det inte var dit riktiga barn och att du inte var dess riktiga förälder?

Klockrent sagt.

Dina kommentarer om adel och kungligheter saknar verklighetsuppfattning och har inget med det verkliga samhället att göra. Igen så skaffade jag barn för barnets skull, för att jag tror att jag är en bra mamma som kan ge mitt barn en trygg uppväxt och en bra tillvaro. Inte tusan skaffade jag barn för att ha någon som kan ärva mig, gör man det tycker jag synd om det barnet. Förklara gärna för mig hur man kan ärva någon som inte är ens vårdnadshavare/"på pappret registrerade förälder", eller tvärtom inte ärva någon som är ens förälder. Du svarar inte på nån av mina frågor men jag antar att det är för att du saknar argument. Titta på det här filmklippet med ett amerikanskt äggdonationsbarn så får du lite mer förståelse för barnets perspektiv.

">



Näe min dotter kanske måhända inte kommer ha mina utseendedrag men det emotionella bandet mellan barn och förälder handlar om så mycket mer än anletsdrag. Hur kan någon jag känt hela dess liv vara en främmande fågel för mig? Hur många känner du som är kopior av sina föräldrar? För att göra en liknelse om vackra svanar och fula ankor som jag tror du förstår. Titta på Monacos förstefamilj. Grace Kelly som var en vacker svan fick en ful ankunge - Prins Albert. Tittar man på dem så har de inga gemensamma drag och då är ändå hon hans genetiska mamma.

Kan du en gång för alla kan förklara och komma med sakliga argument varför gener är viktigare än en bra uppväxt och att viga sitt liv åt sitt barn och inte bara komma med floskor.

Verkar som att filmklippet tagits bort. Ber om ursäkt för det. Här kommer ett annat klipp med samma flicka och hennes mamma

">

Exakt min tanke

Och där säger du emot dig själv. Just det, prins Albert är lik sin far men inte sin mor. Vad är det som säger att om jag skulle ha kunnat få genetiska barn att denne skulle ha varit likt mig? Vad spelar utseende för roll?

Du skriver om enäggstvillingar i ett annat inlägg. klart de blir lika i utseende och i övrigt. Men varför skulle de eller eller vilket barn som helst få det sämre om de inte växer upp hos sina genetiska fötäldrar? På vilket sätt får de en sämre uppväxt och får svårigheter i livet? Det svarar du inte på, för det verkar du ju anse. Och igen, vad är en "riktig" förälder?

Det får du förklara det är ju du som försöker göra skillnad på föräldar och föräldrar.

Precis.

I alla artiklarna säger personerna att de älskar sina föräldrar, en säger att det till och med fick denne att älska sin pappa mer och alla säger att de ser pappan de växte upp med som sin pappa. Ingen verkar ha haft någon djup livskris förutom att det kunde kännas märkligt att inte likna sin släkt. Dessutom var alla personerna lite äldre barn när de fick informationen och då förstår jag att det kan kännas traumatiskt. Berättar man det för barnet i tidigt stadium på barnets nivå blir det en del av själv.

Jeaninne verkar inte kunna förstå att vatten faktiskt kan vara starkare än blod.