När min stora dotter började precis så vilja äta o snutta hela natten (kommer inte ihåg vid vilken ålder, men ca 4-5 månader) så började jag intensiv-amma. Ammade säkert varje timme.
på det sättet så vände det o hon började åter amma mer på dagen o mindre på natten.
Här är det fler som är goddag yxskaft. Fy tusan vad sliten vi börjar bli här, och ingen avlastning finns. Jag har försökt att farmor ska ta den stora en natt men det är tydligen omöjligt. I natt somnade den lille vid 22 och vaknade 2, när han somnade om framåt 3 kom storasyster och jag höll på till närmare 5 innan hon sov sen började lilleman vid 6 igen. Idag är humöret verkligen i botten och huvudvärken strålar.
Måste vara något fel på mig:(
Idag har min bästa vän fått sitt andra barn. Jag är förstås jätteglad för hennes skull men nu kommer den där gnagande sorgen tillbaka. Jag fattar inte varför jag känner som jag gör. Visst att det känts trist de andra två gångerna när jag lagt bort de minsta kläderna men det har gått över lika fort igen och så har jag liksom känt mig nöjd med att de blivit större och att bebistiden passerar.
Nu känner jag en ENORM sorg över att aldrig mer få vara med om det här och det går inte över:( det är lätt att säga att "det är väl bara att skaffa ett fjärde barn då", men nu kommer det inte bli så. Sambon känner att han börjar bli för gammal (har nyss fyllt 40), med tre barn får vi plats i vanlig bil och alla tre barnen kan få varsitt rum. Det är ju perfekt nu!
Ändå är det en sån gnagande sorg som hänger över mig:( kanske är det känslan av att det stora i livet redan är gjort (bli tillsammans, förlova sig, köpa hus, skaffa barn) och nu har jag inget mer att se fram emot i mitt liv. Sambon verkar inte vilja gifta sig så jag känner mig liksom "fast" i livet.
Djupa funderingar här på kvällen:(
Kanske är hormoner, även om du skulle få ett fjärde barn kanske du skulle känna sorg när det är dags att lägga undan kläderna. Nån gång måste ju bebistiden ta slut. Försök se fram emot att se barnen växa upp också, och barnbarn! Men jag förstår dig, vill inte heller inse att det är slut när jag lägger undan små pyjamasar...
Ni som har pojkar, har era hittat snoppen? Tage har helt plötsligt börjat dra/slita i den så fort blöjan åker av. Detta är helt nytt för mig som har en tjej sedan innan, hon pillade aldrig där. Tänker att det borde göra ont, men det verkar inte så iofs :)
Usch fy och blä vilka dagar jag haft nu (och det är bara här jag känner att jag kan gnälla av mig).
Sambon jobbar kväll och det verkar Selina känna av. Ingenting är bra förutom på förmiddagen när han är hemma.
Sonen börjar känna oro inför skolstarten (som ni kanske minns mådde han jättedåligt på skolan innan sommaren). Så nu drömmer han mardrömmar varje natt, börjar kissa på sig (har aldrig hänt sen han slutade med blöja) och är allmänt orolig:( mammahjärtat mår förstås inte bra över det :(
Grannbarnen retar fortfarande gallfeber på mig och det är bannemig inte en lugn stund. En av småtjejerna hänger efter mig och surrar konstant, stirrar på mig när jag ammar, sliter av sig kläderna och ska amma sin docka och är bara skitjobbig. Jag får ta med mig Selina vart jag än går för hon kan inte låta henne vara och Selina bara gråter när hon står framför henne och ska sjunga. Jag orkar snart inte vara hemma!
Och så fortsätter mina grubblerier kring livets mening och jag känner mig allmänt nere. Igår fick jag hem en ny sittdel (ergonomisk) till vagnen och av det lilla jag hunnit testa den hemma verkar hon trivas rätt bra. Men trots att jag vet att hon hatar liggkorgen och att det i princip är bättre att bara börja använda sittdelen nu så fick det mig att bli ledsen. Ska vi redan behöva ta bort "bebisvagnen"?
Fy vad jobbigt med sonen! Är allt som det ska på förskolan? Känner du dig trygg med personalen?
Jag har ingen erfarenhet av att hantera andras ungar, men är det inte ok att säga att om hon ska vara hos er får hon leka med sonen. Alternativt att de är ute mer? Jag är nervös för när den tiden kommer, så vore fint med råd :D
Hur gamla ska de vara eller andra kriterier (längd, vikt, färdigheter) för att få byta liggdel till sittdelen i vagnen? Vi har bugaboo, ergonomisk sittdel. W verkar väldigt intresserad av att se sig omkring.
En annan fråga - när börjar ni med välling och mat? När tänker ni som ammar sluta med det? Trappa ner? Hur funkar det egentligen?
Jag kommer aldrig att komma ifrån det här äktenskapet. Jag kan inte klara mig ekonomiskt utan honom. Börjar känna att jag antagligen få leva olycklig framöver. Ser ingen lösning på det.
Han säger att han har hyrt ett rum där han kan bo emellanåt om jag vill. Det låter ju bra, men jag är rätt så övertygad om att han bara hittar på.
Jag känner nu att jag inte känner honom och jag litar inte på honom.
Jag är så dum.
Alltså denna vikthets på småbebisar driver mig till vansinne! Selina ligger EXAKT på mittenkurvan både längdmässigt och viktmässigt. Är med andra ord lika stor som "medelbebisen". Går upp ca 200g/vecka. Om hon så legat långt över ÖVERSTA kurvan tycker jag inte det finns något att diskutera.
I förrgår fick jag höra att vi nog måste ta dopet rätt snart, för så tjock som Selina är nu har hon väl redan vuxit ur dopklänningen. Det är alltså en dopklänning som våra andra barn haft också och de döptes när de var 9 månader och då var klänningen rätt stor. Selina är alltså för tjock för den redan nu vid halva den åldern? Tror inte det!
Och så måste vi ju för guds skull byta bilstol åt henne för hon är ju för stor för babyskyddet. Då har vi fortfarande spädbarnsinsatsen ("dynan") i för att hon satt jättedåligt när vi tog bort den!
Måste man kunna räkna revbenen på en 4månaders bebis för att det ska vara godkänt? Fan vad förbannad jag blir, får de inte ens vara bebis ifred innan vikthetsen ska börja?