Du är ju snart i mål!!
Jag tog en pw idag, resultat: ont i hela kroppen, onödigt meningslöst ont.
Färdknäpp igår, resultat: på sin höjd en gladare man.
Depressionen når djupare mot avgrunden, såg att folk fått i aprilgruppen med så inte ens där kan man gå med för en positiv feeling...
Behöver lite input. Vi är bjudna på dop nästa helg. Då är lillen 3 veckor. Känns lite tidigt att ha med honom i större folksamlingar. Eller hur tänker ni?
Samtidigt är det vår nära väns dotter som ska döpas och hon betyder jättemycket för både mig och maken.
Som det ser ut just nu åker maken själv på dopet men jag känner mig ledsen över att missa det. Konstigt egentligen då vi inte tänkt att döpa våra barn då ingen av oss är kristen. Det känns som att jag missar allt just nu. Förra helgen var det ett födelsedagskalas som maken gick på men jag stannade hemma för att ta hand om lilleman. Jag visste ju om att skaffa barn innebar förändring men jag hade ingen tanke på att det bara skulle "drabba" mig i början.
7.26 imorse kom äntligen en liten tjej ut, på BF+4. 3170g och 51cm lång:)
Grattis till dig med! Tänk att vi följdes åt ända till slutet:) hur stor var killen?
Mycket fint namn måste jag säga. ;) Ungefär lika stor som min Valter är nu. 4150 gram och 54 lång var han vid dagens bvc-besök, 4 veckor och 3 dagar gammal. Men han hade gärna fått väga lite mer när han föddes.
Vissa saker efter fl är verkligen inte roliga. Jag sprack en hel del även den här gången. En hel timme höll de på sy. Det värsta är att jag sprack bakåt och har inte gjort nr 2 på 2 dygn. Jag har ångest över hur tusan det ska gå till. När jag duschade utforskade jag lite var stygnen satt, jag har en trådknut precis i ändtarmen. Det här är inte roligt
Skriver lite mer om min panikartade förlossning på begäran
Jag fick värkar runt midnatt men förstod inte att de var dags eftersom jag inga andra förvärkar haft och dessa varade ungefär 4 min och med 5 minuters mellanrum. Det är mitt andra barn, men min första dotter föddes för 8 år sedan och det tog 18 timmar den gången. Efter runt en timma gick vattnet och det var mörkfärgat och samtidigt ökade värkarna drastiskt och smärtan var så intensiv att jag inte kunde klä på mig och absolut inte gå ner till bilen. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen och efter ett tag så insåg vi att det var dags att ringa ambulansen då vi aldrig skulle kunna komma iväg. Jag hann dock föda ut huvudet innan min sambo kom tillbaks från att ha öppnat porten för ambulansmännen och sedan hjälpte han mig att ta emot dotterns kropp och sedan kom ambulanskillarna och körde mig med blödningar fostervatten liten bebis med oklippt navelsträng på magen till förlossningen.. för eftervård.. Det hela tog totalt ca 4 timmar och vi var båda chockade.. då vi aldrig varit med om nåt sådant förut och den smärta jag upplevde framtill ner mot underlivet var så intensiv så jag inte kunde röra på mig.. ingen smärtlindring och massor av blod om missfärgat fostervatten.. det var en syn att återvända hem till våran lägenhet.. sängen osv.. Men vi mår bra idag trots allt. Önskar bara att jag/vi var mindre trötta och irriterade och orkade ro om varann också mellan varven med blöjor amning och sövning av dottern.. har blivit lite depp över att vara hemma med bebis hela dagarna.. det var inte så underbart som jag tänkt att det skulle vara.. och drömt om. Kanske finns det fler som känner så?
52 cm
4010 gr
27 mars kl 00:46
Äntligen ville jag komma ut till mamma o pappa!
Förlossningsberättelse kommer senare!
Oj vad ni skriver. Grattis till alla som fått sista veckan. Jag har varit utan internet i en hel vecka och missat allt som skrivits. Är det några bebisar som inte kommit ännu?
Lilleman blir tre veckor imorgon och jag upptäckte att strl 50 i body är för små nu. Kändes lite sorgligt. Det går så fort... Förresten har vi nästan helt bestämt oss nu att han heter Isak.