Är det ett swimpy uv-tält? Vi har ett sånt som jag kastat ner i slänten några gånger för jag lyckas inte men sambon fick kläm på det...frustrerande! Han fattade inte videon men lyckades med bildbeskrivningen av någon anledning. Drygt hur som helst när saker är eller går sönder :(
Jag älskar givetvis min lille plutt, men jag känner att jag inte riktigt varit glad på ett tag, jag känner mig så låst och att tillvaron går i stå. Jag fattar att det är name of the game, att det inte är cirkus och fest dagligdags som mamma, men jag önskar att jag kunde höja min vardagsglädjenivå lite, jag känner mig... Trött, tråkig och sur. Och som om jag inte utnyttjar tiden tillräckligt. Till vad vet jag inte, men det stressar mig. Hur upplever ni tillvaron?
Jag måste nog erkänna att vi kör ac:n rätt flitigt nu;) är som en dröm att komma utifrån värmen och gå in när ac:n varit igång ett tag! Jag undviker dock att sitta rätt i blåsten av den, är så rädd för mjölkstockning.
Jag är rätt asocial som person, så jag trivs bra med att hålla mig hemma med min bebis. Trivs nästan lite FÖR bra, ibland vill jag låsa in mig och inte ha någon som helst kontakt med folk, inte helt hälsosamt kanske.
Däremot kan jag känna igen stressen över att inte göra tillräckligt, men då handlar det om hushållssysslor. Jag tror det är mitt "duktig flicka"-syndrom som spökar, jag kan känna mig kass om jag "bara" varit med Josefin. Dumt egentligen, jag borde bara njuta av den här tiden så mycket som möjligt, städa hinner jag göra till förbannelse innan jag dör.
Idag har vi typ bott i källaren. Passade på att organisera lite i tvättstugan där allt legat huller om buller i hyllorna och vandrat ut på golvet. En hel del ligger fortfarande på golvet efter att vi slängt ut allt för att byta ut hyllorna men skorna ligger i skolådor från Ikea med lappar på vilka skor som är/ska vara var och en del har hamnat i vår städskrubb i huset organiserat i lådor med tydliga beskrivningar. Ny behöver bara resten av källaren organiseras på samma sätt så att det blir svårare att bara lägga saker nånstans för att det inte finns en plats till dem och för att vi ska veta vad vi har och inte köpa nytt svinto t.ex bara för att vi inte hittar det. Men jag är genomsvettig och ser fram emot att bara ta det lugnt resten av kvällen.
Fjällvärlden är inte fel. Så kanske det. :-P Vi har två somrar i rad vandrat i fjällen men i år blir det inte av naturliga själ. Vad roligt att kunna ha det så nära inpå fast myggen kan inte vara skoj
Idag klippte jag Josefin i fingret. Åååångeeest.
Jag avskyr att klippa hennes naglar för jag är så rädd att göra illa henne, och nu hände det. Jag använde en liten nagelknips, och var så fokuserad på långfingret att jag inte såg att hon pillade in ringfingret i knipsen. Det blev mest som en rispa, tack och lov, men det kom en liten droppe blod och hon blev såklart ledsen.
Åh, jag skadade min bebis :(
Använder ni knips, sax eller fil? Jag har provat fil, men naglarna viker sig ju bara.
Härligt det verkar!
Jag bor också i en liten stad, och det är så skönt att ha nära till natur och gott om plats att gå runt med barnvagn och hund utan att behöva trängas! Betydligt billigare än att bo i en storstad också :D
Däremot kan jag sakna restaurang-, café- och pub-/barutbudet som större städer har. Vi har tusen pizzerior men bara två restauranger som serverar klassiska restaurangrätter. Och två uteställen, det ena fullt av kids, och det andra fullt av helgalkisar. Saknar även butiker som säljer sånt som man inte köper så ofta. Tyg, garn, klockor etc.
En riktigt fin delikatessbutik har vi i alla fall, och den går tydligen bra, skönt! :)
Här bor det 2800 i hela kommunen eller nåt sånt.. inne i själva samhället bor det 1500 tror jag.. håla var det ja ;)
På tal om turister (vilket vi också har mycket av tack vare naturen) så märks det att det är många "okända" här. I vanliga fall känner ju alla varandra eftersom det är en så liten ort så alla vet ju hur gammal jag är osv.
Nu med alla turister får jag många blickar, man kan nästan se hur de räknar barnen haha. Förra veckan var jag och handlade med alla tre barnen och såg en kvinna i kassan bredvid som tittade länge på mig. Efter ett tag kom hon fram och frågade "men alltså inte är det väl dina barn alla tre? Du skojar väl? Du ser ju inte ut att vara äldre än 17!".
Ja vad säger man? Tack?