BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Valter har också börjat vakna flera gånger per natt för att äta. Visserligen somnar han om igen, men jag har svårt att somna om ibland så jag får ju mindre sömn och är tröttare på dagarna. Jag var väl egentligen beredd på att det skulle komma små bakslag med nattsömnen men det är jobbigt ändå när man en gång blivit bortskämd. Enligt wonder weeks-appen är han inne i ett utvecklingssprång nu så det kanske är det som spökar. Han är även mer missnöjd dagtid och äter hela tiden känns det som. Bara att hoppas på att det vänder igen.

Tycker absolut att du ska be om att få träffa en annan läkare för ett nytt utlåtande för det där låter ju inte alls bra! Vissa borde inte få bli läkare. >:/

Det stora håravfallet har verkligen börjat på mig nu, 3.5 månader efter förlossningen. Visste att det förmodligen skulle bli så eftersom håret var mycket tjockare än vanligt under hela graviditeten. Jag hittar hår överallt och varje gång jag borstar håret eller bara drar handen genom håret lossnar det mängder. Fortsätter det i den här takten kommer jag vara flintskallig innan månadens slut. :P

Någon annan som börjat tappa hår? Finns det något man kan göra eller är det bara att bita ihop och vänta på att det går över?

Vi kommer nog vänta tills lillen är minst två år innan vi börjar försöka på riktigt igen. Skulle det ske en liten "olycka" innan skulle det ju inte vara ovälkommet även om det inte känns helt optimalt för oss.

Hej på er. Har inte orkat vara så aktiv i tråden den senaste tiden pga jobbig period med V. Han sover nästan inget på dagarna och ligger och smågnäller hela tiden, är liksom inte nöjd med något. Vill inte ligga själv, blir arg när man plockar upp honom, bråkar vid bröstet osv. Gnället håller på att gnaga hål i huvudet på mig känns det som. Till råga på det har nätterna följt samma mönster. Tidigare kunde jag iaf trösta mig med att han sov bra på nätterna men så är inte fallet längre. Jag hoppas att det bara är nån fas han går igenom för det börjar verkligen kännas hopplöst.

Dessutom är jag less på att behöva vara den som fattar alla beslut och tar reda på saker här hemma, att alltid vara sur och hungrig, att alltid ha dåligt samvete för massa saker, att känna mig ensam... Ja listan kan göras hur lång som helst. Ursäkta för trist och gnälligt inlägg men jag behövde få ventilera hjärnan lite.

Skönt att ni förstår. Känns lite bättre när man vet att det inte är konstigt att känna såhär. Nu har han faktiskt sovit i nästan 2 timmar(!) så jag har hunnit duscha och raka benen för första gången på en evighet. :D

Septemberbarn: Vi ska hem till mina föräldrar lördag-söndag så jag ska försöka komma ifrån ett par timmar då.

Trollunge: Men eller hur, förstår inte att det ska vara sån skillnad på att ta beslut på jobbet och hemma. Spelar ingen roll hur små eller stora beslut det handlar om, han verkar tappa förmågan att tänka själv när han kliver utanför dörrarna på jobbet. T.ex. den senaste veckan har det blivit kaos med middagarna eftersom jag inte har orkat planera vad vi ska äta. Han brukar ringa mig efter jobbet när han står i affären och frågar vad vi ska äta, istället för att bara köpa hem nåt.

Ja jag ammar och har tänkt den tanken många gånger. Men tänker samtidigt att det är nåt jag borde märkt av tidigare, eller kan sånt dyka upp efter några månader? Tror som sagt på utvecklingssprång då han inte verkar ha ont utan snarare verkar frustrerad och vill mer än han klarar av.

Vi har försökt oss på sex en gång (efter typ 10 v) och det var inte speciellt behagligt för mig, så vi bestämde oss för att vänta ett tag till. Det känns så läskigt att försöka igen eftersom det inte var skönt förra gången.

Här brukar sömnen bli orolig och uppstyckad, både dag som natt. Vill äta ofta men bråkar vid bröstet. Inte lika glad och "pratar" mindre. Man märker att han inte känner igen sig själv. Vi har gått igenom en sån tuff period de senaste två veckorna men nu verkar det äntligen som det börjar vända till det bättre igen.

Här var det en lugn midsommarafton. Var hemma och gjorde inget speciellt vilket var väldigt skönt faktiskt. Har aldrig varit speciellt förtjust i midsommarfirande och vi har varit borta tre helger i rad nu så det behövdes en helg hemma kände vi.

Nu har sambon gått och blivit förkyld och det är ju såklart såååå synd om honom. Jag känner mig också lite krasslig men jag gör ingen stor grej av det. Han däremot snörvlar , stönar och suckar så jag håller på att bli tokig!