Vi som försökt bli gravida i över två år och vill följas åt!

Hej!

Vi har försökt i 2 år, jag är 28 år och inget händer. Dock säger läkarna på kvinnokliniken att det inte är något fel på oss? BMI 19,5 så jag ligger kanske för lågt istället. Dom sa minst 18 eller 19. Suck. Inget är bra verkar det som, får inte ligga för högt och inte för lågt.

Om du läser på min sida ser du att vi provat allt utom IVF. Stressa ner säger alla, jo tjena! Har dom varit i samma situation hade dom vetat att det inte går att stressa ner när man försökt i över 2 år och ser alla andra lyckas utom vi. Det är hårt.

Vi ska avvakta med IVF. Tyvärr är jag för depremerad för att prova gå tillbaka till sjukhuset just nu och har varit det de senaste året. Dom har behandlat oss illa och jag är sjukt spruträdd sedan barndomen så någon IVF klarar jag nog inte av i mitt tillstånd just nu. Jag försöker gå upp i vikt lite grann dock, det fungerar väl. Du skrev att bara din vän vet vad ni går igenom, och det var samma för oss i början. För ca 1 år sedan började jag berätta för mamma och sedan min syster eftersom jag inte hade något val. Jag kom inte på familjefester, fika, högtider etc. Det tog slut med bortförklaringar. Nu är det bara makens sida av familjen som inte vet. Men jag skulle vilja att dom alla visste om vår situation för det är lättare att umgås då när ingen tjatar, när ingen frågar osv. Så tycker jag och jag önskar att min make kunde berätta för sin familj snart så att alla vet varför jag aldrig kommer när det är födelsedagar etc. för att jag helt enkelt inte klarar av det. Jag har försökt. Låste in mig på toaletten hos makens släkt efter jag sett makens kusin komma bärandes på en nyfödd bebis i händerna. Eller ja, jag klarade en stund utan att gråta men jag hade solbrillorna på utifall att...bryter ihop.

Nja, det är inte alla som tjatar, mest jobbarkompisar som frågar, släkten har slutat för ett tag sedan, men på min makes sida frågar dom inte. Dom bara PRATAR om sina egna eller sina barnbarn hela jävla tiden! Det är det som tar kål på mig. Om vi pratar om vädret så kan dom leda tillbaka frågan till sina barnbarn etc. Så jävla irriterande. Skönt för dig att de inte tjatar på er. Jag får hjälpå dock, har varit hos en KBT terapeu och nu är jag hos en beteende terapeut. Den första ville att jag skulle träna bort min spruträdsla genom att se och ta på sprutor - nej tack, så där slutade jag att gå. Den som vi har nu pratar om hur jag kom att bli så spruträdd och hur jag växt upp. Men tycker inte det fungerar då hon hela tiden säger att hon hade det svårt men fick 2 barn tillslut - grattis tänker jag bara. Kul.
Hur gör ni för att leva normalt? Vad tänker ni?