Döper ni era barn, och varför?

Nja, enligt senaste statistik så är det idag mindre än hälften av barnen som döps enligt statistik från 2013, under 70-talet var det ungefär 80 % som döptes. Så det minskar i snabb takt.

Jag har till min förvåning upptäckt att ett flertal av dem som valt att döpa sitt barn tror att det har något med namngivningen att göra. Det kanske beror på att vi slarvigt säger att man ska döpa barnet till det eller det namnet, då har man helt missförstått dopets betydelse.

Vi har själva valt att inte döpa barnet då vi inte är troende.

Döper ej. Däremot har vi namncermoni med anlitad förättare från "humanisterna". I familjen kör vi även bröllop och begravning med hjälp av Humanisterna. Tror människan har behov av olika organiserade cermonier vid viktiga händelser, men att dessa inte behöver vara av religiös art.

Jag röstade på "döper av tradition", eftersom det svaret ligger närmast sanningen. Varken jag eller min man är kristna (han är ateist och jag agnostiker) men ingen av oss lider av någon rädsla för religion. Vi ser dopet som en vacker tradition, ett bra sätt att presentera babyn för släkten, en vacker bakgrund för fotografier och en himla massa gott fika.
För övrigt har jag alltid gått med ungarna på kyrkans Öppna Förskola, och alla barnen har gått på miniorer och juniorer. 4 har valt att konfirmera sig, 2 valde att inte göra det, och 1 har inte kommit upp i ålder än.

Vi döpte inte, av den enkla anledningen till att vi inte är troende.

Vi döper inte. Ingen av oss är troende. Vår älska verkar inte heller bli det medan vår yngsta verkar ha en barnatro. Vi får se hur det utvecklar sig. Vi uppmuntrar båda barnen att fatta det beslutet själva. Att döpa av tradition är för mig att trampa på den kristna tron. Känner många religösa och vill respektera deras religion och inte använda den som en kuliss. Litadant tänker jag om alla andra religioner. Blev så förskräckt av senaste dopet vi var bjudna till. Föräldrarna har en kristen tro vet jag. Många av deras vänner skulle nog också säga det om man fråga (för det anses lite fint i dessa kretsar) döpta är dras barn iaf. De enda i lokalen som satt lugnt och lyssna på prästen var vår familj och de äldre i lokalen. Övriga satt och avhandla vad de ska göra på semestern/helgen vilket dagis som är bäst bla bla bla m.m. Ingen mer verkade lyssna det prästen sa. Pinsamt!!!

Jag har inte döpt min son eftersom jag inte är troende. Jag tycker att ceremonin är fin i sig men det skulle kännas som en rent lögn för mig eftersom jag inte tror ett ord på vad prästen säger. Skulle gärna haft en namngivningscermoni men det blev inte av.

Vi har varken haft dop (eftersom vi inte är troende) eller namngivning (eftersom vi inte tyckte att det var nödvändigt).
Men ett namn har han, och det är ju det viktigaste!

Vår dotter är döpt. Jag är kristen och jobbar i kyrkan, sambon är väl lite sådär småtroende när det passar mer ;)
Skulle aldrig kunnat döpa av tradition bara, det hade känts som hyckleri. Hade nog inte haft namnkalas heller...

Döper inte, för att mina barn själv får välja när de blir gamla nog. Idag ska man ju få välja kön själv så då får mina barn välja religion själv