oönskad barnlöshet, stöd och pepp

Hej!

Här är en till med Pco. Fick min diagnos för ca 1,5 år sen. I maj satte vi igång med bebisverkstan ja o sambon.. Jag har med Viktväktarnas metod gått ner 25 kilo och fått en menscykel på ca 34-35 dagar, mot att tidigare haft mens ca 4 gånger per år. Är fortfarande överviktig men det har stått still ett år nu ca med vikten, man hamnar väl på nån platå ett tag antar jag, innan man får den där energin att fortsätta neråt.

Hoppas att du får ordning på det hela så att det blir ett plus snart.

Vad roligt att ha fått svar! :)
Jaa, det där med vikten är inte rent lätt mellanåt... För min del höll motivationen igång ett bra tag och jag gick som sagt ner 14 kg, men tråkigt nog har det där drivet försvunnit iväg någonstans och gömt sig känner jag haha. Har åtminstonde 10 kg till jag vill gå ner... Du nämnde viktväktarna, hur har dina symtom på pcon ändrats av det? Tänker på det jag både hört och läst att socker och snabba kolhydrater är den stora fienden för oss med diagnosen pco. Kan vara kul att jämföra och se om det verkligen är så elelr om det fungerar bra med att "bara" gå ner i vikt :)
Vad är dina pco symtom förressten? :)

Ja, alltså..jag har nog inte märkt någon skillnad på "symptomen" när jag äter/inte äter olika saker... Men med pco så har man ju hormoner som gör att man äter mer och är ofta sötsugen, vilket i sin tur skapar en ond cirkel. Man måste gå ner i vikt, men vi har ett ätbeteende som gör det svårt att gå ner.. Det är jobbigt, det är det. Ibland kan jag ha riktigt "svåra" perioder med massa sötsaker som åker in i munnen, och ibland känner jag inte det minsta sug.. Motivationen kommer o går, den är tyvärr inte helt på topp jämt!

Är du mer regelbunden nu eller?

Det enda jag märkt skillnad på sedan jag började äta lchf är att min acne försvunnit, har inte finnar alls i stort sätt mer än när hela "mens-processen" sätter igång. :P
Njä, jag har inte regelbunden mens. Det ligger ungefär mellan 18-47 dagars cykler. Så ett stooort hopp vilket gör det väldigt svårt att pricka rätt. Dock har vi träffat rätt några gånger, vilket jag kunnat se på när mensen väl kommer, men inget pluss än. Buhu.

Men det är ju positivt, man känner sig ju mycket vackrare utan en massa finnar i ansiktet. Sånt kan ju ta ner en ganska ordentligt ibland, särskilt om de dyker upp vid fel tillfällen..

Vi har försökt en hel del denna period, att få ett plus- o bara därför så bestämde sig mensen för att jävlas med mig! Skulle ha fått den i lördags/söndags men inget dök upp. Helgen innan dess så fick jag vad jag trodde var en nidblödning, så jag har ju testat mig vid flertal tillfällen men inte fått en tillstymmelse till plus. Idag började jag känna molvärk i magen så förmodligen är det väl dags för tant röd att göra entré.... Suck!! Ibland ska det bara jävlas!

Jag käkade lchf en period för ett tag sen, men tydligen så fick jag hög sänka utav det då det tydligen kan uppstå som en inflammatorisk process i kroppen/levern pga allt fett. Så jag slutade.

Just nu är jag så gottesugen så jag kan döööööö!!!

Jaa, det är verkligen skönt att ha blivit av med acnen. Bara en sådan liten grej påverkar ju självförtroendet jätte mycket 

Man vet ju aldrig, den där molvärken kan kanske betyda något annat?!  Har läst att vissa upplever det som mensvärk i början på en graviditet. Skulle det vara den elaka tanten röd så är det bara att på det igen och hoppas på bättre lycka nästa gång!

Har ni någon plan på hur länge ni tänkt att försöka på egen hand innan ni ska be om hjälp?

När jag fick min diagnos i augusti förra året så fick jag erbjudandet direkt om jag ville börja med pergotime (vi börjde med bebisverkstaden i maj förra året), men då blev jag så ställd så jag dumt nog sade Nej till det!! För vi skulle försöka lite till själv. Vad fan tänkte jag där? Skyller på att det var för jag höll på att smälta det faktum att det faktiskt var något fel på mig.. Menmen, nu efter att vi har försökt i över ett år så har vi tagit tag i saken och ska bli kallade i september någon gång när alla semestrar är slut. Min sambo ska även då kolla så att hans simmare är som de ska. 
Hoppas verkligen att vi kommer till en bra läkare, av någon anledning är jag rädd för att vi ska få någon som inte vill hjälpa oss. För att vi är så unga eller vad som... Kan det bli så? Att läkaren hindrar det?
Då vet jag inte hur jag ska klara mig, besvikelsen blir värre och värre för varje gång den jäkla mensen kommer.

Guud vad jag skriver mycket!! Haha. Har så mycket jag vill säga så bara babblar/skriver på 

Ja jag har också läst att molvärk kan vara tecken, men jag vågar inte hoppas på det! Pessimist, javisst!

Jag har en plan o den är att om det inte tar sig nu under sommaren, så kommer jag att höra av mig till sjukvården efter semestern. Jag går själv på 5 veckors semester på måndag, och man kanske kan slappna av på ett annat sätt då. Inte bara tänka på att man ska jobba, laga mat och sen orka göra barn..

Jadu, jag vet inte hur läkare tänker. Men om ni blev erbjudna hjälp direkt vid diagnosen så borde det ju inte vara nåt problem nu?!

Jag fick min diagnos för 1,5 år sen. Det började med att jag fick sån mensvärk så jag kunde knappt stå upp. Och så blödde jag som ett slaktat djur.. Fick åka akut in till kvinnokliniken då de trodde att det kunde vara missfall, men det var det inte. Där såg dom de där klassiska pärlbanden, och att det just då var "mycket som skulle ut", därav smärtan. Fick starka tabletter för värken och sen nåt för kraftig blödning. Nu behöver jag bara ta den värktabletten typ första dagen, sen är det överkomlig värk.

Oj vad obehagligt med sån smärta! Visste inte att det kunde bli så, att kroppen skulle få för sig att släppa mycket på samma gång.

Jag har också förhoppningar på semestern, jobbar bara ikväll och har sedan två veckors semester varav en vecka är i turkiet så har man tur så blir det kanske en semesterbebis?! 
Men i förra veckan så fick jag en flytning som jag har lärt mig att könna igen när det är dags för äl, så har jag tur så är där kanske något redan nu. Men tvivlar på det, vi har prickat äl flera gånger men ändå inte blivit något.

Jag fick reda på att jag hade PCOS i mars i år. Det stämde med så mycket...vikten, acne, problem med menscykeln osv
dock har jag barn sen innan, men som yngre hade jag inga problem, jag märkte av och vägde mycket mindre.

Jag har precis börjat med LCHF, så vad skönt att läsa att det gått bra för dig med vikten och blivit av med acnen!!  Har också läst på att det ska kunna hjälpa till med sån kost, hoppas på det.  Vi har försökt i över 1 år nu att få barn, jättejobbigt. ska börja med pergotime nu efter sommaren.

Lycka till!

Jag kan verkligen rekommendera lchf kost då den åtminstone för mig har varit väldigt bra. Jag är rätt säker på att den även har påverkat mina menstruationer rätt mycket då jag har märkt att de månader jag har slarvat och fått i mig socker och kolhydrater så har menscykelns dagar skjutit iväg ytterligare. Så för mig känns den helt rätt! Det enda problemet är mitt eget begär efter socker och kolhydrater så som bröd, bröd är min svaghet