cannabis vid livskris

Min man sedan 12 år som lämnade mig för tre månader sedan för att an sa att han mådde dåligt med mig och barnen. Han ville ut och festa, inte längre leva familjeliv. Vi har de senaste åren haft ett bra förhållande med sex nästan varje dag, barnen lite större och haft bättre ekonomi. Vi har gjort mycket roliga saker, inte bråkat. Så jag blev förvånad, och förkrossad när han lämnade mig med relativt kort varsel.

När jag träffade honom rökte han på nästan varje dag, drog lina då och då. Både amfetamin och kokain. En period innan jag träffade honom hade han gjort ett självmordsförsök, hamnat på ungdomspsyk, sedan åt han antidepressiv medicin i några år som han sedan tvärt slutade med. Innan jag blev ihop med honom hade han problem med humöret innan medicineringen slog sönder dörrar, fick utbrott för minsta lilla som när han förlagt nycklarna.

Under vårat förhållande har inte rökt på alls, knappt druckit alkohol. Humörsvängningar har han haft. När an valde att lämna mig började han umgås meden vän från förr som han förr rökte på med. Min man har själv börjat röka på, han har gjort det här hemma innan han flyttade, på vår balkong samt att jag sett att han ar haft gräs på sig. Så jag vet att han håller på med cannabis igen. Det är jobbigt att skiljas oavsett men han har betett sig mycket underligt när han ska hämta saker, kommunicera om barnen. Varit otrevlig, lynnig nästan som personlighetsförändrad.
Han har varit avståndstagande, nästan som paranoid. Det är han som ville lämna och flytta, han har fått göra det utan speciellt mycket drama. Ändå är han otrevlig, konstig, glömmer saker. Ibland vill han ha sex, andra gånger är han mycket fientlig.

Hur blir man av cannabis, är det rökandet, eller är det psykisk ohälsa eller är det kompisen som påverkar honom.

Kompisen ar alltid levt ett oansvarigt liv, 38 år, har ibland inte träffat sina barn på flera år, röker på varje dag, har svårt att behålla relationer, alltid varit emot alla i min mans liv, inklusive mig. Så jävla rörigt. De umgås nu varje dag, pratar mer i telefon än vad vi någonsin gjort, och min man har börjat umgås med kompisens andra ytliga vänner som alla är kåkfarare och hangarounds.

Hjälp mig förstå vad som är vad, hur blir man av cannabis om man har psykisk ohälsa.

Hur bemöter jag honom på bästa sätt?

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 4 Jul 20:59

#2

Anonym (m i) skrev 2014-07-04 20:04:36 följande:

ja, man blir så som du beskriver här.. exakt

hur man bemöter ? det går inte eftersom de är påverkade
de är inte sig själva och blir inte heller det föränn efter ca tre ve som rena.

Hur tror du cannabis påverkar honom om han redan innan mådde dåligt, var nedstämd. Det är klart han tycker det är skönt för stunden att röka på, bli bäng, skönt att fly när man lämnar fru, barn, radhusköp osv. Skulle jag också tycka. Inser han själv att han uppför sig illa, att han sumpar mer än äktenskapet?

Han har blivit väldigt självcentrerad, vill fly allt ansvar.
Hur lång tid tar det innan det brakar? Jag ser inte att han skulle sluta bara sådär när hans umgänge röker på och säkert även gör annat.

Vad är det för händelser/upplevelser som gör att människor slutar röka på?
Kan man sköta arbete, köra bil när man är pårökt eller dagen efter?

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 4 Jul 21:19

#3

Jag vet inte om det är cannabis hans psyke men han verkar så avstängd, inga känslor för något. Hur mycket känner man när man röker på? Öppnas sinnena eller hur fungerar det?

Jag sörjer förhållandet, vår familj och har börjat gå i terapi. Terapeuten tror att han lämnat mig för att han har en kris i sin relation med sig själv och inte att kärleken tagit slut och att han därför gör sig kall för att klara av att lämna. Och att skuld gör vissa fientliga.

Mina vänner skyller allt på cannabis och den nya vännen.

Hur ser relationerna ut i sådana här kretsar. Det är inga studenter som röker på ibland. Deras liv går ut på att hanka sig fram på olika jobb och att röka på, kolla på Youtube klipp. Ibland när jag ringer honom sent sitter de hos kompisen och jag hör att de bara surrar på om strunt. Min man är för väck, är tyst medans de andra pratar jätte mycket. Kompisen har varit på behandling och är på samma plats i livet som för 13 år sedan. Stannar man i sin utveckling av cannabis?

Snälla utbilda mig någon.

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 4 Jul 21:34

#5

Lilje skrev 2014-07-04 21:25:15 följande:

Det är helt olika från person till person. Har han det redan jobbigt psykiskt kan det bli mycket sämre, eller mycket bättre.

Min kille röker på nästan varje kväll, men har fortfarande ett bra jobb han sköter jättebra, sin son VV som han är en underbar pappa för, har fixat körkort, lägenhet och allt möjligt under dom få åren vi har varit ihop. Det är så han lever helt enkelt.

Själv försöker jag begränsa lite, röker på i gott sällskap, och ibland själv som medicinering mot ångesten och adhd symptomen jag har haft i perioder sedan länge innan jag upptäckte cannabis. Ibland är det vad jag behöver för att klara sova och må bra.

Tack för svaret, men blir din kille personlighetsförändrad? Vad jobbar din kille med? Har han tålamod med sin son?

Ibland undrar jag om det är mer än cannabis för att han är så förändrad.

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 4 Jul 22:06

#8

Anonym (Vad?) skrev 2014-07-04 21:48:36 följande:

Vilken psykisk sjukdom/åkomma har han?

Problemet är om man ta fel sorts cannabis, så förvärrar man sina problem.

Tar man rätt cannabis, så hjälper det.

När han var yngre hade han diagnosticerad depression och ångest, var inlagd, gick i terapi och medicinerades.
Han har inte verkat deprimerad under vårt gemensamma liv förens i januari.

Däremot har han alltid haft humörsvängningar, svårt för ömsesidig interaktion och kommunikation. Han har svårt att uttrycka och prata om känslor. Skulle det göras en neuropsykiatrisk utredning på honom idag kanske han skulle få atypisk autism, eller autismliknande tillstånd. Han har helt klart vissa autistiska drag. Hans bror är under 30 år, är alkoholist och är bipolär. Min man är mer åt aspberger hållet, dock har han ingen diagnos. Familjen han kommer ifrån har mycket psykisk ohälsa av diverse slag. Vår egen dotter på 5 skall utredas på BUP för förskolan tycker hon är inbunden, kan sitta mycket länga och pyssla, har lite svårt för social interaktion. Det går ofta i arv, jag tror det kommer från honom.

Innan han lämnade mig sade han att han mådde dåligt, var nedstämd överallt. Han sade att han tänkt varje dag sedan han slutade med sin medicin mot depression att börja med den igen. Jag tror han har en depression, men vad vet jag, jag är inte läkare. Men han mådde inte bra, betedde sig illa, straffade ut sig innan han flyttade ut. Han visade upp en självdestruktiv sida jag aldrig sett.

Nu borde han vara mycket lyckligare men verkar mest avstängd och har gått tillbaka i utvecklingen 13 år, är i jargongen som när han var 22, men det kanske är umgänget.

Jag ser inte att han kommer sluta, eller kunna fortsätta och börja leva och umgås med andra än sin gamla gräskompis.

Anonym (förvirrad) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 20:59

#38

Minns han vad som sagts mellan oss när han varit bäng, samt dagen efter?

Vid ambivalens eller stora val i livet hjälper cannabis att fatta rätt beslut.

Min man, snart ex man kanske röker på varannan dag hur påverkar det hans omdöme, jag tycker hans föräldra ambition blivit lite nedsatt.

cannabis vid livskris

INNEHÅLL