Anonym (150%) skrev 2014-07-02 01:43:58 följande:
Lata? Har arbetat 150% och haft 2 barn heltid innan jag blev sjuk i en kronisk sjukdom. Skulle jag ha tänkt på att jag skulle ha kunnat bli sjuk innan jag skaffade barn eller vad menar du? Borde jag adoptera bort dem pga sjukdom? Skulle det vara bättre för barnen?
En dag med åkpass på Liseberg klassas knappast som "lyx". :)
Jamen självklart, som sagt. Alla som går på soc är undantag, det är välutbildade personer som kommer från ordnade familjeförhållanden, som skaffade utbildning och karriär (eller ett yrke och vettig lön) först och ett eller ett par barn sedan (inte en hel hög med random lowlife fäder) som drabbats av allt möjligt pga orättvisorna i samhället. Eller hur....
Som sagt, barnen borde få åka på föräldrafria anordnade aktiviteter. Det har jag inget emot. Inte ens om det kostat mer än det här med Liseberg. Men enbart p.g.a. principen. Föräldrar bör inte premieras för att sitta hemma och inte göra något.
Självklart finns där undantag. Men enligt FL är alla på soc undantag. Det är bara på FL det är någon form av status och något att vara stolt över att man går på soc, skaffar barn i tonåren, sitter hemmma och gör inget och håvar in bidrag. Det är bara på FL där det anses att vissa ska slava på arbetsplatser vare sig de gillar det eller inte medan andra sitter på sina feta ar**en efter att ha skaffat en hög med ungar och de senare ska hållas med pengar av de andra för att "tänk på baaaaaarnen".
Jag spyr på det där med "baaaaarnen" snart. Om barnen är samhällets ansvar då ska samhället ta hand om dem. Om de är föräldrarnas ansvar då ska banne mig föräldrarna se till att ta hand om dem. Det räcker nämligen inte med att föda barn på löpande band och anse att någon annan ska finansiera det. Den där "någon annan" har nämligen egna ungar som det snålas till bara för att denne "någon annans" pengar ska också finansiera lata, parasiterande människor. (menar inte just dig men alla de som inte anstränger sig utan bara lutar sig tillbaka och anser det vara deras rätt att ta andras hårt förtjänade slantar).