Fungerade inte - varför?

Men sa de inget på BB? Låter ju klart onormalt. Man kan ju få mjölkstockning feber mm det var inget sådant då? Tog han rätt tag, kom det mjölk? Var du fullgången?

Har du provat att amma igen några dagar senare?

Dom sa ingenting på BB om vad som kunde hänt eller orsakat detta, och som sagt är det ju mitt första barn så jag har inget att jämföra med heller, jag vet ju inte hur det ska kännas.
Jag vet inte, jag mådde ju inte dåligt eller så, ingen feber bara en fruktansvärd smärta. Man sa att det kan ju göra ont om man får sår, vilket jag förstår men jag såg ju aldrig några sår och det gjorde liksom inte ont på det sättet. Utan det värkte liksom i hela bröstet, kändes nästan som nån tog tag i bröstvårtan och bara vred flera varv runt eller hur jag ska förklara.
Jag vet inte om han fick så mycket om jag ska vara ärlig, han skrek inte eller så utan nöjde sig men fick en helt annan nöjdhet efter han fått ersättningen. Han räknas som fullgången, föddes i vecka 38+6.
Jag fick ju bara typ en droppe när jag testade att mjölka ur själv, men jag kan ju haft fel teknik också i och för sig. men vi provade verkligen att massera som jag fick tips om och likadant att värma brösten innan men inget funkade. Pappan fick hålla bebisens händer medan jag försökte amma för att pojken inte skulle röra brösten med sina händer, för så otroligt ont gjorde det.
Han borde ju fått rätt tag när personalen hjälpte mig om inte annan, för det var min tanke med, att jag kanske inte fick till det liksom, men han gapade stort och sög hårt som han skulle men ändå blev det så fel allting. Jag provade inte efter någon dag, fick direkt tabletter för att avbryta amningen efter att personalen såg hur ont jag haft. 
Egentligen spelar det väl ingen roll varför det blev så här, men ändå kan jag inte låta bli att fundera på det faktiskt.

Att du fick ut så lite är helt normalt. Första tiden har man bara råmjölk och det är den typen av mängd vi pratar om. dessutom är det inte så lätt för alla att handmjölka och pumpa. Jag reagerar dock på att BB rådde er att vänta med amning så länge först dygnet . Fast det är i och för sig en annan fråga som inte har med din smärta att göra.

Jag skulle kontakta amningshjälpen eller t.ex amningscentrum på karolinska för att få lite klarhet i det hela. Den typen av smäda du beskriver är inte normal. Så får man ju inte så fort - du hade ju i praktiken knappt ammat, inte mjölkstockning heller. Det jag funderar lite på är kärlkramp eller reynauld. Kan ju vara bra att få klarhet i orsaken ifall det blir aktuellt med fler barn.

Kontakta Amningshjälpen! Det är nog inte för sent om du vill amma ditt barn! Jag hade jätteont i ena bröstet en tid. Först trodde de att det var torsk, men det var det inte. Nu vet jag att det var en mjölkgång som var igensatt. Det gick över efter några veckor. Sen kom det tillbaka en gång, då barnet var 6 månader. Det gjorde verkligen skitont! Det svartnade för ögonen och jag grät när jag ammade. Men när det släppte funkade allt bra!

Konstigt råd de gav på BB. De ska ju gärna amma varannan timme i början.

Jag känner igen mig. Hade så med andra barnet. Ammade några ggr på bb, det kändes som knivar i bröstet. Blärk! Lade ner att försöka efter 5 ggr.

Med första barnet funkade inte amningen av andra anledningar, så det var ingen stor grej denna gången när vi gick över till flaska.

Första kom med akutsnitt efter igångsättnining. Andra kom vaginalt efter igångsättnining, så jag kände mig nöjd att det lyckades med det i alla fall.

Jag fick inte heller något svar på varför det gjorde så ont att amma.

Jag blev också jätteförvånad över det, trodde liksom bebisen behövde mat helt enkelt, men man sa att första dygnet klarar dom sig utan mat. Jag har ju ingen erfarenhet heller så jag ifrågasatte inte men visst undrade jag över det lite.

Jag visste inte om det du beskriver, förrän idag faktiskt när jag tog fram boken jag fick på mitt inskrivningsbesök, för där står det om det och det kändes ungefär som det är beskrivet i boken. Det var verkligen en fruktansvärd smärta sm jag inte ens önskar min värsta ovän!Ja det här var en fruktansvärd smärta och jag grät också när vi försökte amma, det gick liksom inte att hålla emot. Det hördes säkert över halva BB men jag kunde inte hjälpa det.
Jag trodde också man ammade mycket oftare men ville inte ifrågasätta heller eftersom jag inte har någon erfarenhet. Ska kolla upp om man kan undersöka vad som gjorde att det blev så här.