Gravida med tredje barnet BF jan/feb 2015 - se hit!

Hej!
Jag hoppar in här jag också!
Testade positivt för två dagar sedan är alltså bara i vecka fyra plus någonting....
BF 15 februari 2015 enligt Familjelivs räknare.
Mina barn fyllde 3 respektive 1 år i mars.
Vi är jätteglada men också nervösa, precis som du, Mullemeck. Varje gång det inte känns något någonstans i kroppen får jag för mig att jag har fått ett tidigt missfall. Jag har inte haft missfall förut som jag känner till. Men i min ålder, jag är 40 år, är ju risken lite högre för missfall. Och blir det inget av denna graviditet kanske sista tåget har gått, känns det som. Men jag försöker att slå bort de tankarna. Den största sannolikheten är ju faktiskt att det INTE blir missfall och att allt går bra .

På grund av detta har vi valt att inte berätta något för släkt och vänner förrän efter vecka 12, om vi nu lyckas med det. Min mamma har en falks granskande blick och jag är inte säker på att jag kommer att kunna dölja detta för henne. Särskilt när jag kommer att behöva tacka nej till ett gott glas vin på söndagsmiddagarna, hehe.

Jag ammar fortfarande ettåringen en hel del. Det ska bli intressant att se hur det kommer att funka nu. Jag var tvungen att lirka loss honom från bröstet en gång i natt för att det gjorde ont i bröstvårtan.

Grattis till resten av er härinne!!

Gweny: om du skulle se detta - fy, så ledsamt för er. Kram!

Apropå bruna flytningar hade jag det med första barnet några gånger i början av graviditeten. Gick till och med på ett extra VUL. Läkaren sa att det är vanligt och ofta uppstår utan att det är något som är galet.

För övrigt känner jag redan av LITE ligamentssmärtor i ljumskarna. Inte trodde jag det skulle komma så här tidigt, i vecka 4+6. Äsch, det gör inte direkt ont, men jag känner igen det hela väl. Någon annan?

Jag ammar fortfarande min ettåring, men bara från ett bröst numera (han har ratat det andra bröstet ett tag, det kom inte lika mycket mjölk från det). Jag har bröst-ont precis som många av er, på grund av graviditeten. Men det ömmar i princip bara i det bröst som det INTE ammas från numera. Lustigt! Jag undrar om det gör mer ont för att det bröstet nu blir förberett på en framtida "omstart" medan det andra bröstet redan är igång, så att säga.

Annars känner jag inte av så mycket för egen del än. Tröttare än vanligt och det drar lite i ljumskarna emellanåt. Om det blir som vid de två tidigare graviditeterna, vilket jag hoppas, så kommer jag att må lite kymigt och inte kunna äta stora portioner de första två månaderna men slippa kräkas (jag tror att jag kräktes EN gång med barn nummer två, men då var det för att det luktade så himla illa på toaletten och jag gjorde misstaget att börja skura och då fick jag ännu mer illalukt upp i näsan ),

Jag går in i total koma minst en timme efter lunchen. Känns som om jag bara vill lägga mig ned och somna på stället samtidigt som hjärnan inte fungerar. Jobbigt att vara på nytt jobb (sommarjobb) där man måste vara skärpt hela tiden. Jag känner inte att jag framstår som speciellt skärpt emellanåt .

Jag vill gärna göra ett tidigt ultraljud (är idag i vecka 6+5) men Ultraljudsbarnmorskorna i Stockholm där jag tidigare gjort sånt har så många inbokade i sommar att det inte finns tid för mig förrän i slutet av juli. Och då är det nära KUB, så det känns ju inte lönt. Vet någon av er om det finns andra privata kliniker i Stockholm som gör sådana här ultraljud, måhända?

Tack för svar om tidigt ultraljud, darkisen! Jag har varit inskriven på Mamma Mia-MVC förut och ska skrivas in på Mamma Mia Söder nästnästa vecka. Men jag antog bara att man inte kunde betala för tidiga ultraljud där. Jag ska ringa dit och fråga imorgon! (Trodde bara man fick tidigt ultraljud via MVC av särskilda anledningar)

Vad jobbigt för er som mår illa en massa! Själv mår jag inte så jätteilla. Tröttheten är värre.

Annemi, jag känner liksom flera andra som svarat igen mig i att allt inte känns rosenrött just nu. Att man undrar vad sjutton man har gett sig in på. Jag har lite ångest, det kommer och går. Och det har jag haft i början av de två tidigare graviditeterna också. Tänker att det är hormoner samt det faktum att det är läskigt när man inte riktigt vet vad man har att vänta och hur allting ska bli. Så helt logiskt att man kan känna sig orolig och stressad, tror jag, i det här läget. Jag undrar till exempel hur fasiken jag ska kunna ge den tid och kärlek som jag vill till TRE barn när jag ofta känner att jag inte räcker till riktigt till de två som jag redan har. Och så får jag lite ångest, som sätter sig som en klump i halsen. Familjeekonomin ger mig också stresskänslor, ingen av oss har ett fast jobb och vi jobbar i lite knepiga branscher.

Jag ska på inskrivning på måndag på Mama Mia, det ska bli spännande. Jag ringde och kollade om man kan få ett VUL där för att kolla att pyret lever och så. Det lät som att det inte är helt omöjligt, i alla fall. De har all utrustning där. Jag är i vecka 7+4 nu.