Umgängesföräldern verkar inte bry sig...
Jag förstår att du är arg och trött på honom!
Vad tänker barnen? Hur gamla är de? Har ni varit skilda länge?
Inlägg från: Anonym (acc)
|
-
-
Anonym (Mamma) skrev 2014-05-26 15:14:18 följande:
Barnen är 7 och 9 år gamla och vi har varit separerade i över 6,5 år. Barnen säger inte så mycket men tystnaden säger allt tycker jag.Då är de ännu så pass små... vad svårt.
Jag tycker att det verkar lite som att pappan inte fått till livet med barnen riktigt? Och kanske att han skyller det på dig? Nu spekulerar jag vilt :) men kanske han är missnöjd med att träffa sina barn så lite men osäker på hur han ska bete sig och inte klarar/orkar riktigt att se sin egen del i det hela utan skyller det på dig och låter kontakten glesas ut?
Bor ni långt ifrån varandra? Eller skulle han ha möjlighet att ta del av barnens vardagsliv någon gång i veckan? Ex lämna och hämta på fotbollsträningen eller något sånt? För att förbättra kontakten mellan honom och barnen tänker jag.
-
Vad tråkigt att han inte vill vara delaktig! Dels för honom själv, han missar ju en stor del av sina barns uppväxt, men framför allt förstås för barnen.Anonym (Mamma) skrev 2014-05-26 16:30:42 följande:
Vi bor 5 mil ifrån varandra och han vill inte vara delaktig i någonting, har försökt det här med aktiviteter förut men vill inte bli involverad på något sätt. Han avskyr mig och min familj, tycker att vi är översittare typ (han är raka motsatsen och nöjer sig med det sämsta jämt typ). När barnen fyller år så får dom aldrig ta med sig sakerna dom fått hem till mig och de gångerna som jag har har föreslagit att vi kan lägga ihop till saker som dom behöver/önskar sig så som cyklar, Ipads och dylikt så har inte det passat utan han vill köpa egna leksaker/skräpgrejer som dom redan har massor utav. Han anser att jag får barnbidrag och underhåll och ska inte blanda in honom i presenter eller andra saker som dom behöver. Jag tycker att han resonerar helt uppåt väggarna. Ena barnet fyllde år denna helgen då dom var iväg och hade då fått pengar dels av pappan och dels av en annan släkting och pengarna från pappan hade han mer eller mindre tvingat att dom skulle det handlas för i en leksaksaffär på direkten trots att det hellre vill sparas ihop till en dator. De andra pengarna hade inte vågats tas med hem så igårkväll ville hen att jag skulle ringa och fråga om henne fick ta med dom nästa gång. Det känns mycket knepigt och det verkar nästan som om barnen är rädda för hans reaktion eftersom dom inte vågar att fråga om saker utan vill att jag ska göra det istället.