Min förlossning var skitkul!
Ja, på något konstigt sätt så är det så jag känner. Kanske för att man aldrig vet hur det ska gå och att det är lättare att föreställa sig det värsta och gå och bli rädd för att föda. Inte så konstigt när man får höra så hemska berättelser.
Från första värken tills att pojken var ute så tog det nio timmar.
Mitt vatten gick tidigat en morgon. Inget hände så jag blev igångsatt ett dygn senare kl 09.00. Fick dricka någon shot av något som skulle sätta igång. Vi får ner på stan (jag i megablöja och landstingets trosor då vattnet fortsatte sippra) och hyrde filmer (det kommer ju ta sjukt lång tid detta tänkte vi).. Men tre timmar efter att jag blev igångsatt så drog det igång. Klockan var 12 på dagen när jag kände min första värk.
Svaga värkar med längre mellanrum till en början. Det ökade i smärta och med tätare mellanrum. I början kunde jag ligga ner i sängen och andas igenom värkarna. Men under en längre tid så gick jag fram och tillbaka i rummet mellan värkarna och när värken kom så kramades jag och killen
ca 12-17.00 höll det på.
Till slut gjorde det så ont att jag knappt kunde stå, hängde över min kille. Då bad jag om att få lustgas men det hjälpte inte på mig. Då fick jag en epidural- den tog fantastisk bra. Värkarna gjorde så klart fortfarande ont men dom gick att härda ut och jag kunde äta, småprata, vila eller gå runt mellan värkarna (som ioffs kom väldigt tätt). Innan epiduralen så var jag bara en utmattad blöt fläck mellan värkarna.
ca 17-20 fortsatte det på
"Jag känner för att bajsa!!!" den har ni säkert hört förut. Jag hade tydligen öppnat mig snabbt mot slutet och så var det dags att krysta. Det gjorde inte alls ont och det gick på en kvart, typ 5 krystningar. Jag sprack ingenting och var uppe på benen och duschade efter.
Det SKA göra ont att föda barn. Ett barn ska komma ut ur det lilla hålet. Värkarna gör jätteont. Mensvärk fast mycket värre. Men det är väldigt få timmar i ditt liv du ligger där och svettas. Och hellre jobba sig igenom förlossningsh-vetet så du slipper vara flodhästgravid ännu en dag till för nu jevlart ska du få träffa ditt fantastiska barn.
Öva på profylaxanding-hjälpte mig jättemycket när jag hade värkar. Sen finns det massor med smärtlindring, det är bara att säga till när du inte orkar andas dig igenom värkarna längre. Lustgas kanske fungerar för dig? Epidural kanske fungerar för dig? Värmepåsar, TNS-apparat..
All personal kan det där så fantastiskt bra. Jag tänker att barnmorskor måste vara på ett speciellt sätt för jag tycker att alla jag träffade på var lika i sitt sätt. Mjuka, varsamma, tydliga, tuffa och mycker hjälpsamma.
Frågor på det? =)
Kram på er alla föderskor. Öva på andningen nu!