Fortsättningstråd-Vi som har BF Maj 2014

Idag blir vår Charlie en vecka! Igår fick jag lite stress av att tiden går så fort och att man vill hinna njuta av spädistiden! Vi hade några tuffa nätter i början utan sömn och då han bara ville amma. Det som var positivt i det är ju att amningen och mjölken kommit igång. Har fortfarande inte helt 100 teknik vid amningen varvid bröstvårtorna får sig en omgång och det lite då och då kommer blodblandad mjölk. Men det kommer bli bättre sa BB-personalen. Purelan är min nya kompis. De senaste 3 nätterna har vi kommit in i toppenrutin med amning 2-3 ggr per natt med 3 timmars mellanrum. Jag suger i mig alla timmar av sömn som jag kan eftersom man vet aldrig när det ändras! Sömnen är det som är jobbigast för mig att det blivit mindre timmar per dygn - kroppen stänger ner och det är jag inte van vid.

Här har mjölken också runnit till ordentligt på en vecka. I torsdags kväll sa det PANG i brösten och de blev gigantiska! Först blev jag jätteorolig att jag var på väg att få mjölkstockning då de spände ganska rejält. Googlade lite ich läste att detta skedet hette mjölkstas då mjölken rinner till och att det väldigt sällan (nästan aldrig) blir mjölkstockning den första veckan.

Men hallå, som ett brev på posten! Igår eftermiddag slog det till på mindre än en halvtimme, först sprängande huvudvärk och sedan frossa på det. Sov va en timme och vaknade upp och svettades. Kan vara någon kombination med att jag "glömde" äta och dricka ordentligt så jag kunde slurpa i mig 2 liter vätska direkt!

Nu funderar jag på att använda bröstpumpen för att få ut det värsta men är orolig att det ska bli ännu mer produktion. På BB varnade de lite för det när man började pumpa då det stimulerar produktionen. Vill ju inte sitta fast i pumpen. Vår don har ju en tendens att käka ich sedan hamna i mjölkkoma och sova i tre timmar. Annars ska man ju amma oftare gör att det ska släppa.

Ska till BVC idag och höra vad de säger.

Igår hade vi en tuff eftermiddag/kväll. Vi tror att Lillemans mage tjorvade rejält! När vi bar honom så blev han lugn men så fort vi la ner han så vaknade han efter 5 min och gick inte att trösta. Höll på mellan 14-23, stackarn måste varit helt slut! Somnade till slut efter en sista amning kl. 23.30. Men under den perioden hade jag redan brytit ihop över att vara helt otillräcklig. Jag har nämligen en muskelspänning i skulderbladet på höger sida som gör att så fort jag lyfter Lilleman så strålar det smärta i hela ryggen. Detta gör att jag undviker lyft och att pappa får hjälpa till att lyfta honom till bröstet när det är dags för amning. Men när han låg där igår med sin lilla kropp i gråt och skakade av magknip då bröt jag ihop eftersom jag inte kunde erbjuda någon närhet eller bära honom! Tårarna bara forsade och jag hulkade som aldrig förr (var kanske lite andra uppdämda känslor som kom ut). Det hjälper ju inte till att jag haft mjölkstockning redan med frossa och språngande huvudvärk... Men sen sov han som vanligt hela natten och var sitt vanliga jag igen, jag fick sova 7 timmar i natt med två amningstillfällen så nu är jag lite mer på banan. Men sån hemsk känsla att inte kunna trösta eller hjälpa sitt barn! Kommer komma fler gånger är jag övertygad om!

Är det någon mer som har huvudvärk? Som sagt Charlie är 3 veckor och amningen funkar bra (har lite ont i höger bröst i mjölkgångarna bara). Min enda anledning till huvudvärken som kommer krypande under eftermiddagen är att jag dricker för dåligt men jag tycker verkligen att jag bälgar i mig dricka. Fick tips från BVC att variera med drickat och inte bara dricka vatten för att få i sig mineraler så man inte sköljer ur systemet. Så vatten varvas med blåbärssoppa, saft, läsk, mjölk och kaffe (två koppar om dagen) men jag ändå kommer värken. Någon mer än jag som har det så eller har haft och har någon lösning på det?

I boken Wonder Weeks (den finns på svenska också men då vet jag inte vad den heter) så står det just om det som ni beskriver med att våra bebisar mellan 4-5 veckor är mer griniga och verkar behöva ammas oftare. Enligt boken så genomgår de små liven stora förändringar bl.a. av deras sinnen, inre organen och ämnesomsättning. Självklart kan man förstå att de behöver mer tröst då. Det står också att det bästa sättet att hjälpa bebisen är att ge henne kärlek. Det är omöjligt att skämma bort de i den här åldern så känn er inte skyldiga (text ur boken) speciellt inte när de gråter.

Jag märker att min bebis äter oftare men jag jobbar hårt med att erbjuda nappen som funkar efter ett tag (man får jobba lite för att han ska ta den) istället för att bara ge honom bröstet (får ju rätt ont vid tätare amning).

Har också upptäckt att magen tjorvar mer på kvällen men att det hjälper att massera magen och ge mys i famnen.

Dessutom är han ju vaken mer på dagen än tidigare och tar bara kortare sovstunder.

Jag rekommenderar verkligen boken, den är skriven av professorer som gjort studier på barn och mammor och satt ihop sina fynd. Tydligen så kommer det vara 10 stycken tydliga utvecklingsperioder fram tills att de är 1,5 år som vi kommer uppleva att de ändras radikalt och antagligen är rätt kinkiga när det händer. Mycket intressant läsning och man kan ju ta till sig delar av den.