BF Januari 2015

Efter en förlossning på 46h så kom hon äntligen ut 3.1 kl 07.20. Täta sammandragningar i 12h (längsta pausen var 20sek) så lustgasen blev min bästa vän,även om den inte hjälpte mycket. Epiduralen fick jag en timme innan hon kom, men den satt fel så föga hjälpte den också.

Hursomhelst så överlevde jag, och flickan var det aldrig någon nöd på, så nu kan vi börja njuta av resten av våra liv :)

Nu är vi på förlossningen och väntar på igångsättning. Nervöst! Men samtidigt ska det bli kul att få träffa bebisen snart????

Jag tycker att det är viktigt att prata om sånt också så det är inga problem. Att jag öppnade mig så snabbt tror jag inte påverkade. BM gjorde allt hon kunde för att undvika bristningar. Min dotters hjärtljud gick däremot ner till en kritisk nivå flera gånger under förlossningen, och speciellt i slutet. Så istället för att ta det lugnt och töja vävnaderna så fick jag order av BM och läkare om att ta i allt jag hade på varje krystvärk samtidigt som läkaren tröck på magen för att få ut henne så snabbt som möjligt. Det resulterade i tre mindre bristningar som var så pass små att BM kunde sy dem själv. Och det var väl ungefär vad jag hade räknat med eftersom det är mitt första barn.

Jag hade ingen direkt förlossningsplan. Ville inte ta mer medicinsk smärtlindring än nödvändigt, men var öppen för allt. Hade jag haft så täta värkar och hunnit med EDA så hade jag kanske övervägt det, men nu var jag ju hemma större delen av tiden så det var ju inget alternativ. De bytte ganska ofta min lustgas mot syrgas eftersom min dotter behövde det så då var det jobbigt att inte ha någon smärtlindring alls. Men grejen är ju att bebisen kommer oavsett så man har ju inget annat val än att "gilla läget". Jag jobbade mycket med positiva tankar som att smärtan är positiv, bebis är påväg, snart har jag hen i min famn osv. Det tog mig dock ett dygn innan jag kunde tänka att det här kan jag göra igen nån gång ;)

Spännande att din bebis kan komma när som helst nu! Passa på att sova!

Tack för att du delar med dig! Jag har förlikat mig med tanken att det kommer att spricka, men jag vill samtidigt att de gör så mycket som möjligt (utan att det är skadligt för barnet eller mig) för att undvika skador. Vi har inte skrivit ett förlossningsbrev, men det är det som vi sa till vår BM när vi pratade förlossningsplan. 

Hur kommer det sig att ni var hemma större delen av tiden?

Vi var hemma för att det gick så snabbt. Ringde till förlossningen några gånger för att kolla om vi kunde komma men de fattade inte att jag öppnade mig så snabbt så fick bara rådet att duscha och ta värktabletter och avvakta, trots att jag hade starka regelbundna värkar.

Hur går det för dig? Några känningar än?

Här händer inte så mycket. Inga känningar ännu mer än att min mage blir väldigt spänd till och från. Var hos BM igår och fick beskedet att hon har fixerat sig nu i alla fall. Så små steg framåt. :) 

På måndag har vi ultraljud för att kolla fostervatten osv och på torsdag nästa vecka har vi tid hos BM igen för att boka tid för igångsättning om hon fortfarande inte har kommit ut. Jag har hela tiden varit inställd på att hon ska gå över tiden, min magkänsla säger antingen söndag eller senast onsdag nästa vecka. 

Vill helst slippa bli igångsatt, så hoppas verkligen att hon sätter igång snart. :) 

Hur går det för dig och din lilla? Har ni börjat få rutiner på plats?

Mycket besök av familj och vänner? 

Jag och min man packade bb-väskan kvällen innan och pratade om att jag inte hade några känningar alls. På morgonen efter gick vattnet. Hoppas att din lilla sätter fart snart då :)

Det går bra för oss. Myser och njuter, både själva och med nära och kära.