BF Januari 2015

När började du testa? Tycker du att testen åtminstone blivit liiiiite starkare? Vid mina missfall har jag haft extremt svaga streck som inte ökade det minsta i styrka, vid senaste missfallet så blev dom till och med svagare direkt innan jag började blöda men denna gången plussade jag rätt svagt på BIM och testen har bara blivit starkare och starkare och det är väl egentligen inte förens nu dom har blivit riktigt starka och jag går in i vecka 8 imorgon (6+6 idag) Så jag tycker du ska vänta lite med oron, även om mina test nu är starka är det ju liksom ingen garanti för att det går vägen och i spökstreckstrådarna kan man ju läsa mängder Av exempel på folk som fått näst intill obefintliga streck och ändå fått friska barn. Jag vet att det är svårt att inte oroa sig, själv kommer jag väl inte kunna slappna av förens efter förlossningen men då börjar väl nästa oro Det bästa är väl att inte testa så mycket men det är ju mycket lättare sagt än gjort och jag inser väl att jag är helt fel person till att ge någon det rådet men försök åtminstone att testa var tredje dag istället för varje så att ditt HCG hinner öka såpass mycket så att du kan se skillnad. Håller tummar och tår för dig och alla andra!

Sedan några dagar tillbaka har det börjat göra ont i sidan igen samtidigt som dom få symptom jag haft avtagit, tog ett nytt test igår för att lugna ner mig men det hade blivit svagare. Ringde MVC idag och var helt uppgiven, tack och lov så hade min BM en lucka vid 13 så jag fick komma in, bara grät och förklarade hur jobbigt det är att vara såhär orolig och hela tiden behöva vara positiv fast det verkligen känns som att något är fel. Hon rådgjorde med deras läkare och jag fick göra ett VUL med en gång, graviditeten var i livmodern men är i vecka 7+0 men han mätte det bara till 6+2 och kunde inte se några hjärtslag så fick en ny tid för VUL den 27, alltså om exakt en vecka. Om det inte har växt någonting då så blir detta mitt tredje missfall och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till. Känner mig helt förstörd.

Har varit orolig sedan dag ett då jag har två tidiga missfall i bagaget men för några dagar sedan började jag få lite ont i Sudan och dom få symptom jag haft har avtagit, tog ett nytt graviditetstest igår för att lugna ner mig lite men det hade blivit svagare. Så ringde till MVC och bad att få prata med någon om min oro, vem som helst egentligen då jag inte varit på inskrivning än. Tack och lov så hade min barnmorska en lucka idag så fick komma in och prata med henne istället för att ta det på telefon, när jag väl var där så bara brast allting. Jag grät och förklarade hur olidligt det är att gå runt och vara så orolig, att nu när symptom försvinner och graviditetstesten blivit svagare igen så orkar jag inte gå runt och försöka vara positiv när jag har en rent ut sagt för jävligt känsla som säger att något är fel. Hon rådgjorde direkt med deras läkare och jag fick göra ett VUL med detsamma, han såg en graviditet i livmodern men mätte den endast till att vara i vecka 6+2 men jag ska ju enligt uträkningen vara i vecka 7+0. Han hittade inte heller några hjärtslag och jag bara kände hur ångesten och paniken kröp fram. Hade det BARA varit detta ultraljudet som visade en graviditet som ser mindre ut än den borde och inga hjärtslag syntes så hade jag väl kanske inte känt att allting är kört men det i kombination med att symptomen avtagit och testerna som blivit svagare så känns det inget vidare alla. Fick en ny tid för VUL nästa vecka, har den lilla inte växt då och man fortfarande inte hittar några hjärtslag så har den lilla inte klarat sig och detta blir isåfall mitt tredje missfall. Jag är så förstörd så jag vet inte vad jag ska ta vägen, bara gråter och skakar. Sedan att jag får höra att jag inte ska vara orolig för den lillas skull gör mig bara ännu ledsnare. Klart jag vet att oro inte är bra men HUR ska jag inte vara orolig? Klarar verkligen Inte av ett missfall till. Ber om ursäkt för att jag tynger ner tråden

Men Gud förlåt, dubbelpostade. Skulle skriva detta i en annan tråd. Ber så hemskt mycket om utsäkt

Jag är så förvirrad, dagens test visade ett teststreck som är starkare än kontrollstrecket, börjar direkt tänka à Att jag kanske doppat Stickan i ruiner för länge? För igår och i förrgår var det ju svagare? Brösten ömmar lite igen men inte alls lika mycket som innan, vill bara att det ska bli tisdag nu så att jag får veta en gång för alla hur det står till där inne

Idag kom illamåendet. Hade det kommit en vecka tidigare hade jag varit överlycklig men nu när jag inte vet om hjärtat slår på den lille* känns det bara som en påminnelse om att det kanske inte går vägen denna gången heller. Legat i sängen hela dagen, kräks inte men känns nästan som att jag skulle må bättre av att göra det. Fått i mig en apelsin och lite fil. Just det, brösten gör ont igen och det skulle jag också varit glad över om det kommit några dagar tidigare. Vill bara att den lilla ska må bra

Beklagar verkligen det du fått gå igenom, finner inga ord Uppdatera gärna så fort du har orken så att vi vet att du är okej och att allt gått bra! Kramar

Skönt att du verkar må någorlunda okej, kan inte sätta mig in i det du går igenom. Har ju varit mycket för dig på så kort tid, beklagar verkligen! Riktigt trist att dom var tvungna att ta bort ägglefaren. Hoppas verkligen att allting löser sig för dig nu, lycka till i framtiden! Varma kramar.

Önskar dig ett stort lycka till och håller alla tummar och tår för att du ska få se ett litet hjärta som Tickar på. Vet hur jobbig och nervös väntan är, på tisdag är det min tur. Åter igen lycka till imorgon!

Klockan 08:30 ska jag vara på gym. Har ingen bra känsla om vi säger så så en positiv överraskning hade inte varit fel nu.

VUL gick till min stora förvåning bra! Fick se hjärtat pulsera så fint och den lill* hade minsann växt till sig! Nu kan jag vara lugn i några dagar innan oron kommer tillbaka. Är såååå glad!

Hade det likadant, rätt mycket "mensvärk" i början som sedan bara försvann i slutet av vecka 6 ungefär om jag inte minns helt fel, trodde verkligen det var kört då men sedan började det sakta men säkert komma tillbaka framförallt på kvällarna och nu i vecka 8 (7+5 idag) så känner jag av mensvärk som aldrig förr Fick dessutom se ett hjärta ticka på i tisdags. så det är tydligen väldigt vanligt att symptom överlag kan komma och gå men hag förstår om du är orolig. ring och prata med din BM kanske? Ett svar från just BM brukar lugna mer

Bor också i Skåne Vill du länka till tråden?

Men åh! Var så ledsen för din skull eftersom du ville behålla och inte han, otänkbar och skrämmande sits att behöva ta ett sådant beslut men fantastiskt att han ändrat sig och det blir bebis ändå Grattis! Vilken vecka är du i?