Någon som känner sig deppig? Jag känner mig inte alls spec glad (som jag borde), utan tänker mer på alla uppoffringar jag måste göra de närmsta 2 åren. Vet att det bara är i mitt huvud men blir så trött på mig själv! Sover dåligt på nätterna, kan inte slappna av så kan säkert ha med det att göra också att jag känner mig så neggo.
Önskar jag kunde njuta av denna grav som nog blir den sista men vill bara va "normal" igen!
Sannasanna.. Kanske bra att låta allt få lugna sig lite. Hade ni inte pratat om fler barn? Vet han inte hur de blir till??
Jag är lite nervös för hur allt ska bli med två barn så någon jättelängtan efter bebisen har väl egentligen inte infunnit sig än... Känns svårt att föreställa sig att det ska vara möjligt att älska någon lika mycket som jag älskar det barn jag redan har (utanför magen). Men tror det känslan kommer försvinna så fort han är född 
Däremot längtar jag redan efter att bli av med magen! Den har precis börjat kännas lite stor och otymplig, och jag känner liksom "nu börjas det". Ser inte framemot resterande 4 mån. Men är förkyld nu och rätt dålig så det kan säkert påvärka mina tankar överlag, att det känns lite tyngre.
Alltså jag känner mig så himla tung och obekväm nu! Magen spänner hela tiden och det känns jobbigt bara att förflytta sig här hemma. Dagtid är ändå ok men just kvällarna är jättejobbiga tycker jag. Svårt att hitta en skön position både när jag sitter och ligger ner. Och alla rörelser resulterar i sammandragningar. Känns som jag bara klagar hela tiden samtidigt är det som att ingen (läs min sambo) fattar hur jobbigt det här är! Någon som känner igen sig? Vecka 36 är jag i förresten, idag är det exakt en månad till bf.
När jag var på toa nu fick jag en gulvit slemklump på papperet fast bara ca två cm stor. Undrar om det kan va delar av proppen? Vill inte än, bara 9 dagar kvar på året ju.