Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet
Enlängtan skrev 2014-11-23 09:48:41 följande:
Jag måste "gråta ut" litegrann. Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom. Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått. Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting. Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan. Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?! Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf... Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker. Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.Åh, kära du! Om det ändå fanns något jag kunde göra. Du borde inte behöva undanhålla alla dessa känslor för dina nära och kära! Jag är säker att dom kommer stötta dig. Att vara småbarnsförälder är inte lätt och med en sömnbrist som heter duga på det blir det allt annat än bra. Du gav mig modet att öppna mig för mina vänner och min familj i en jobbig situation, det var det bästa jag kunde ha gjort för jag fick ett sånt otroligt fint stöd. Att hålla jobbiga saker inom sig sliter sönder en, inifrån och ut. Jag hoppas verkligen att du kommer känna att du kan prata med din familj snart. Du kanske kan berätta en del i alla fall? Man behöver ju inte berätta allt. Men att ni har det jobbigt nu och att du skulle må bra av att sova hos dom ett par nätter? Få komma ifrån lite, få ett annat stöd, rensa tankarna, duscha ifred!! Om det till och med har gått så långt att du vill skaffa eget boende, då kanske det är dags att få lätta lite på hjärtat. Massor med styrkekramar till dig! Du är en underbar människa och förtjänar bara det bästa!!!!!!