Engelska skolan Sthlm, bra? Hjälp med tankar tack!

Närheten spelar egentligen inte så stor roll för oss. Visst är det bekvämt för barnet men närheten har de ingen nytta av om 20 år om man säger så.

Det är absolut stor variation på eleverna och jag tycker också det är positivt. Vi kommer från ett område i princip helt utan invandring så de kulturella skillnaderna i IES uppskattas.

Att man inte är så bra på engelska är ingen fara, de är väldigt duktiga på att ha extralektioner, tutorials, i alla ämnen.

Tack, precis det resonemanget har jag dragit till min man, det är han som är lite rädd för stressen som resevägen kan innebära. Jag har själv bytt skola (var tvungen) i mitt barndom och är så tacksam att jag fick göra det eftersom den nya skolan hade mycket bättre lärare och mer ambitiösa elever. Det ändrade mycket i mitt liv och jag fick mycket bättre självförtroende. Så visst påverkar det hela livet. Mannen har själv dåliga erfarenheter och inte så mycket tilltro att skolan kan påverka så mycket . "De lär sig engelska ändå" osv. Jag läser dina inlägg till honom, det är bra...!!!

Om barnen tänker studera vidare är det ju en stor fördel att redan kunna plugga på engelska. De läser matte, fysik, kemi osv på engelska vilket både underlättar nu (många saker heter ju konstiga saker som på engelska blir helt logiskt) och senare (då många böcker i ämnena är på engelska när det kommer till högre studier).

Sedan om det blir problem tas de verkligen på allvar. Ett barn i min sons klass får tex extramöten med en lärare för han har lite problem med studieteknik.

Har också varit och kollat gården och jag håller med din man, skolgården är fruktansvärd. Nu kan jag bortse lite från det rätt mycket eftersom mitt barn är så pass stort (7:an till hösten) men hade jag haft mindre barn hade det inte varit aktuellt med tanke på hur viktigt det är att komma ut och röra på sig, leka av sig, mellan lektionerna. Har också blivit inbjuden till infohelgen med lärarmöte och det blir väl avgörande. Som alla säger är det läraren som blir det viktiga, så kompetens och inställning/personlighet/arbetskapacitet hos den enskilda personen blir givetvis det som spelar roll. Som i alla skolor.
Det jag också varit oroad över är planerna på sikt. Nu behöver vi ju bara "bry oss" i tre år framöver, men mycket kan förändras snabbt. Vad är ägarnas idé och plan? Dom är ju ändå där för att tjäna pengar på verksamheten och just nu är det en ruggig expansionstakt, dom öppnar massor av nya skolor och klasser, eftersom den är så himla populär (just nu i alla fall).

Ja det är sant, den är urtråkig. Men det är också något väldigt övergående, snart nog kommer det inte vara så viktigt (när barnet växer och leker mindre). Men skolan anordnar rastlekar av olika slag just pga gården och för att barnen ska få "springa av sig" så de gör det de kan för att gården ska vara av mindre betydelse.

Vi bytte förskola till vårt yngsta två år sedan när de byggde en ny dagis på skolgården. Det gjorde vi enbart av logistikskäl, vi älskade vår gamla förskola och visste att vi tar en risk. Men så tänkte vi också att hon ska till skolan snart och det var bara ett år kvar av förskolan. Deras gård var ännu tråkigare än IES, de hade i princip noll aktiviteter. Men då gjorde personalen åt andra sidan utflykter hela tiden, skolgen, parken, bibilioteket, museum - vår äldsta var avundjuk på sin lillasyster!  Nu har du fått en klätterställning, det kom en månad innan det var dags för oss att säga hej då till förskolan. Vi har inte ångrat en sekund vårt beslut, personalen var toppen på förskolan. Tom. har vi jämfört med den gamla som hade underbar gård men där personalen aldrig tog barnen på utflykter. Deras "årsutflykt" gick till närmaste parken. Det som jag vill säga att trots sådana omständigheter är det i slutändan, precis som du också är inne på, personalen som är det viktigaste. Det återstår att se om de lyckas övertyga min man!

Sedan tycker jag också att även om det är fint med stort utomhusområde på Sturebyskolan så är barnen så spridda att personalen ser inte dem alltid, och då är det lätt att mobbning och andra otrevligheter kan förekomma utan att någon vuxen lägger märket till det. Det är också så galet stor skola, med 1000 elever vilket inte alltid är så kul. I en mindre skola och mindre gård blir barnen sedda vilket jag tycker är bra.

Jag tänkte ta min dotter i helgen på en provtur med bussen för att testa vad hon tycker (och vad jag tycker). Vi åker typ aldrig buss så det blir roligt för barnen. Nästa steg är prova cykla dit (det är ca 5 km).

Jo för högstadiet spelar det ingen roll, men mellanstadiebarn leker ju en hel del. Styrd lek är bra i vissa situationer, men den fria leken, där barnen övar sig på att interagera med andra utan direkt översyn av en auktoritet som bestämmer hur man ska göra och bete sig, är också viktig och utvecklande. Det är givetvis mycket upp till individen/barnet, men mina tjejer (har en som börjar fyran i en annan skola i närheten) skulle inte trivas på den skolgården under mellanstadieåren.

Lycka till. Har alltid också försökt prioritera logistik, om det inte har funnits starka skäl för att inte göra det, t.ex. usel lokal skola. Har bekanta som flängde över halva stan för att deras barn skulle gå på en förskola med specialpedagogik (!). Fattar inte riktigt det. Är det något små barn inte behöver mer av i storstäder är det stress och jäkt och det finns ju inget som kan fucka upp tillvaron och göra en irriterad som kors och tvärsande i Stockholm. Men det kanske bara är jag...
Har bott på lite olika ställen så barnen har fått prova olika skolor. Dom sista tre åren har dom gått dom i en jätteskola med 1000+ elever. Har tidigare gått i mindre skolor och jag tycker inte riktigt att storleken på skolan har så mycket att göra med om barn blir "sedda" eller inte, utan främst klassernas sammansättning  i kombination med lärarens kompetens och kapacitet och till viss del klassens storlek. Våra tjejer har båda haft det bra på den stora skolan, men den yngsta har haft det riktigt super med en klass som funkar bra och en lärare som dom älskar. Har aldrig hört att det finns något samband mellan stora skolgårdar och mer mobbing (men rent teoretiskt kan man ju hitta på mer skit om ingen ser). Däremot finns det undersökningar som visar att leken är superviktig för barns utveckling, på mer än ett sätt. Och en gård som ser ut som IES Liljeholmens är inte lekvänlig. Som någon sa, den ser ut som en rastplats på en anstalt ... Men ... to each their own, som man säger i den Anglosaxiska världen.

Nu har vi varit på prova-på-dagen, fick väldigt mycket information om allt möjligt men kortfattad kan jag säga att magkänslan är väldigt bra. Det kändes framför allt att skolledningen, lärare och de elever som var där strålar engagemang, det lyste genom och var en av de stora skillnaderna. Skollokalen är ganska trång och väldigt avskalat, men fin, ny och fräsch.

Ang. skolgården är varken gården eller lokalerna färdigbyggda men de väntar på att detaljplanen ska bli klara, hela området byggs om. Det verkar som deras fritids "junior club" håller sig ganska mycket inomhus under vinterhalvåret, om jag förstod det hela rätt. Många eleverna går på tutorials på fritids, eller gör leäxor, sedan är det organiserad aktiviteter som spel, träning (gymnastk, bordtennis, baske, fotboll), arts and crafts, bakklubb etc. Enligt rektorn är de en stor utmaning i Stockholm att hitta lämpliga lokaler,och gården och gympasalen är de absolut störst problemen. Så det får man leva med så att säga...De bygger de anda våningarna just nu.

Skolan har just nu 310 elever men kommer i första fasen (har inte antecknat tidpunkten) när de byggt klart starta åk 8, och sedan åk 9. När åk 8 är klar kommer de vara 680 elever, uppdelat på 22 klasser, och när hela skolan är klar ca 900 elever, skolan kommer då ha 6 väningar i huset. Det kommer även byggas mer gemensamma utrymmen inomhus, bl.a. ett "musikrum".

Alla klasser görs om i början av hösten, dvs. innan ny årskurs börjar. Detta för att alltid hitta bästa möjliga undervisningsgrupp, men också för att alla elever ska lära känna varandra. Däremot kommer de införa ett "hussystem" likt den i amerikanska skolor, och eleven tillhör samma hus hela skoltiden.

Ja och sedan det viktiga: vad tyckte dottern? Efter att ha haft tre provlektioner i matte, engelska och svenska med tre olika ämneslärare, kom hon ut från klassrummet och sa direkt: "Jag vill börja i den här skolan!". DEt var inga tveksamheter från hennes sida, och det var enbart för att hon tyckte att lärarna var så trevliga och engagerade. Vi har inte haft så mycket tur i vår nuvarande skola och hon tycker inte om sina lärare så mycket, men att det var så stor skillnad direkt var ändå ganska överraskande!

Mannen är fortfarande rädd för stressen men nu visade det sig också att grannens barn står på reservplats, kommer hen in så kommer de kunna åka buss tillsammans. Så eftersom hon så gärna vill så  kommer vi med ganska stor sannolikhet tacka ja. Hon vill absolut inte gå tillbaka till sin gamla skola! Så trots alla diverse nackdelar med gården och avståndet tycker jag att det blir svårt att säga nej till henne när hon själv är så säker på sin sak.

Är det någon som vill fråga något kan jag försöka svara, har gjort lite anteckningar från mötet.

Hej! 

Vi tackade ja till plats för för son som ska börja 5:an i höst men nu börjar han tveka? Han var också jättenöjd efter prova-på-dagen men nu kommer frågor som kompisar, läxor, avståndet m.m upp.
Tackade ni ja till er plats? 
Är det någon som vet hur det ser ut med läxor?