"I nöden prövas vännen" - men om alla vänner försvinner...?
det hände mig när jag skilde mig, lämnade en sekt jag är uppvuxen i med majoriteten av mina vänner kvar där , blev deprimerad och försökte begå självmord och hamnade på psyk. Jag förlorade familj och lämnade efter mig många barndomsvänner. Och dom vänner jag hade kvar sedan skoltiden tog tyvärr min exmans parti då dom inte hade hela historien klar för sig varför vi skildes.
EN ENDA vän stod pall vid min sida och verkligen förstod hur jag hade det, en gammal skolkamrat som jag hade sporadisk kontakt med fick veta hur det var fatt och letade upp mig och kom o hälsade på mig. Hon är idag 20 år senare en av mina bästa vänner och står mig oerhört nära.
Ett par av dom tidigare vännerna jag umgicks tajt med i skolan kom tillbaka till mig och jag förlät dom för deras svek mot mig.
Sen har jag skaffat nya vänner och har en tajt intim krets av innersta vänner. Har också flyttat 35 mil bort från min barndomsstad och hittat ny familj och nya nära vänner.
Ja det gör ont att förlora dom man trodde skulle stå pall vid en kris men man lär sig något av det och hittar nya vänner som klarar av att stötta vid kriser.