nikki06 skrev 2014-05-27 11:37:12 följande:
Vad synd, men ja jag håller verkligen med! Känner man att man är redo tillsammans så ska ingen annan påverka er :)
Jag fick min mens imorse förresten, typiskt! Men nu när det tagit så lång tid blir man inte lika förvånad längre men besvikelsen är alltid där. Jag är rädd att det kan vara någon annan faktor, börjat nojja lite nu på sista tiden. Min sambo och jag blev nämligen gravida i början av förra året men efter mycket övervägande (vi hade bara lite drygt 1,5 år i bagaget och hade inte bott med varann så länge etc) gjorde vi en abort som jag har ångrat från första stund. Dock kände jag att jag inte ville "fånga" min pojkvän i något han inte kände sig redo för, även om han sa att han skulle stötta mig fullt ut hur vi än gjorde, så på ett sätt håller jag fast vid mitt beslut. När han ett tag senare sa att han faktiskt också tyckt det var jobbigt med aborten och att han var redo att försöka blev jag såklart överlycklig och sen i vintras har vi försökt på nytt.
Så nu till problemet; vi har ju blivit gravida tillsammans en gång förut så det går ju, men en dags slarv mot 7 månaders försök känns en aning konstigt till varför det inte skulle gå nu. Jag vet att det kan vara stressen över man kan försöka men jag lärde mig något i skolan nyligen som oroade mig. Om man får kraftig mensvärk efter tonåren och inte haft besvär tidigare kan det bero på besvär med bl.a. Äggstockarna eller livmoderslemhinnan. Och efter jag gjorde abort har jag fått relativt kraftig mensvärk varje månad trots att jag aldrig haft besvär med det tidigare. Är det någon som varit med om detta? Jag tänkte gå och kolla upp det nu efter mensen, men jag hoppas att det bara är jag som nojjar.
förstår din oro, men jag har läst att risken att det ska bli bestående men efter en abort i Sverige är minimala, det är jättefrustrerande när det inte plussar som det ska, men tänk på att ni försökt i 7 månader (vet det känns jättelänge) men ni har fortfarande 5! månader kvar innan det skulle vara någon onormalt lång tid för att få barn.
och för mig har jag fått mer besvär efter tonåren, jag visste inte ens vad mensvärk var förrens jag var 19, så det behöver inte vara relaterat till det. man blir alltid supernojjig! Hur jobbigt det än är och hur frustrerande det är tror jag bara att ni måste ge det lite mer tid.
och jag tycker det var klokt att ni fattade ett beslut som abort när ni inte var redo. jag hade aldrig kunnat kräva av min sambo att behålla barnet om jag kände att vår relation inte var redo. Även om jag är övertygad över att min sambo utan tvekan hade tagit hand om barnet och med glädje för den delen,
jag hoppas inte att erat mogna beslut då ska vara något som förföljer er nu, och jag håller tummarna för att det blir ett plus för er nästa månad! :)
men nu har det lagt sig och jag har insett att det spelar ingen roll vad man gör utan blir det MF kan man inte påverka detta utan då har det blivit fel i celldelningen och inte i hur man lever eller vad man gör, 
