Trött och nere efter ammningsavslut.

Tekaka: Ja, hormonerna gör ju defenitivt sitt. Lika godissugen nu som när jag var gravid.

Samma här, var natt och kvällsamningen som nu i slutet kändes mer jobbig än nödvändig. Han blev svårare för mig att lägga med bröstet än om min man gick och bar på han. Han börja vrida och vända sig och krypa runt och greja. Sen kunde han vakna flera gånger bara för att han sakna bröstet.
Då kan jag tänka mig att det känns extra jobbigt om det var sista barnet.

Blicka: Ja, är man inte riktigt beredd och man har en annan önskan blir det nog svårt. Är lite som du säger är som en separtionsprocess. Dock har jag ju valt min själv. Fast ibland undrar jag om jag gjorde rätt med tanke på att man mår som man gör. När jag amma var jag trött, men "pigg och glad" om ni förstår vad jag menar. Men egentiden känns verkligen underbar, där håller jag med fullt.

Får väl försöka se det som ännu en fas i livet och dra ner lite på kraven. Rida ut stormen tills man känner sig i fas igen. Tack för att ni delat med er. Känns ändå skönt att veta att man inte är helt ensam.

Tack så jätte mycket för era svar. Skönt att höra att man inte är ensam i världen med detta. Snart gått två veckor och problemen kvarstår. Undrar hur länge detta ska hålla i sig. Som tur är min man nu långledig inför påsken, blir det inte bättre under denna tiden så får jag nog prata med någon.

Maj09: Hur har det gått för dig? Har du pratat med ammningsmot? Vad sa de? Starkt av dig att amma så länge. En eloge till dig.:) Hoppas att du börjat känna dig lite bättre. Stor kram till dig!