Min sambo vill lämna mig pga mitt köpmissbruk

I flera år har jag varit för "slapp" med min konsumtion. Hundratusentalskronor har försvunnit till skräp så som väskor, skor, kläder. Pengar jag jobbat hårt för. 

När jag ser att jag har pengar på kontot är det som om någon annan tar över, någon som utan mitt godkännande shoppar loss på diverse nätsidor. Jag mår så jävla bra för stunden, alla problem och all ångest försvinner. 

För några minuter försvinner mitt egentliga mående, och ersätts med en kick där allt är perfekt. Mitt liv är perfekt! Sedan går det över, och jag blir lika tom igen. Varje gång jag hittar något jag vill ha tänker jag "Bara den här saken, sedan ska jag sluta, spara alla mina pengar, men bara när jag har den här saken i mina händer"

Detta har jag tänkt i snart 8 år. Jag är 22 år och mitt liv är utom kontroll. Mitt liv är så tomt, fast det inte borde vara det. Jag har en underbar familj, jag bor utomlands med en man som älskar mig, jag har vänner som inte går att ersätta. Men jag har ett sånt tomrum som jag vill fylla med saker som inte betyder något i slutändan.

Min sambo vet att jag har problem med shopping, men idag blev det för mycket. Ännu en väska med prislappen kvar. Han frågade vad det är för fel på mig? Jag vet knappt själv. Det sista han sa var att han inte vill ha en kvinna med dessa problem, att om det fortsätter såhär kommer han lämna mig.
Nu börjar jag gömma mina inköp för honom, för jag skäms. Jag kan inte kontrollera mig. Vad ska jag ta mig till? 
Att vara köpberoende är inte lika lätt som att ha alkoholmissbruk. För en alkoholist finns hjälp, för en med köpmissbruk finns ingen hjälp. 
Varje gång jag desperat sökt mig till en psykolog har de rynkat på näsan och sett mig som en clown. Inte tagit mig på allvar, vilket gör mig arg. 

När jag var 17 år prostituerade jag mig. Jag behövde pengar för att shoppa. Detta vet ingen om, det är min lilla mörka hemlighet.
Jag slutade upp med detta när jag fyllde 18, men sedan började jag med andra saker för att få ihop pengar. 
Min sambo vet att jag haft män som betalat för mig, men aldrig att jag sålt mig för sex. Hade jag berättat detta för en av mina tusen psykologer genom åren hade de nog tagit mig på allvar, men att mina föräldrar får reda på det hade jag aldrig klarat av. 
Skammen att vilja shoppa och sälja sin fitta för att kunna göra det gör mig illamående.

Jag har intressen, en hel del. Men inget ger mig samma kick som shopping. Så många gånger jag ansträngt mig för att inte shoppa, och så många gånger jag misslyckats.
Det slutar alltid upp med att jag drar kortet och utför ännu ett onödigt köp. 

Vad ska jag ta mig till? Finns det någon mer som är köpberoende? Hur ska jag rädda mitt förhållande?