-
Och som sagt jag känner vår pojke, jag vet när han ignorerar och det gjorde han vid det tillfället för han lätt får prestationsångest då han förstår att han har svårt att prataAnonym (:() skrev 2014-03-15 19:01:28 följande:Absolut inte men jag tycker inte att han betedde sig konstigt alls! Däremot skulle jag tycka det var konstigt om han blev sur när han träffade nya människor som ditt barn gör. Menar verkligen inte illa men DET tycker jag är ett annorlunda beteende. Vår pojke brukar bli glad och väldigt social när han träffar nya människor.
-
Beklagar! Hur gamla var de när de blev utredda?Vevvis skrev 2014-03-15 19:03:37 följande:Jag har två barn med grav dyspraxi som ligger långt efter sina jämnåriga när det gäller det verbala. De är 4 resp. 6 år gamla. Inte ens vi i familjen förstår allt de säger
Vi ska till en mer avancerad logoped snart då den vi har nu inte tyckte hon kunde ge rätt bedömning. -
Tack! Jag tror det ockå! Även andra familjemedlemmar tycker att de märker stor skillnad bara på nu och för någon månad sedan och förstår mycket av det han säger i jämförelse för ca 6 månader sedan när de inte förstod honom alls!Anonym (känns igen) skrev 2014-03-15 19:06:35 följande:
Då känns det som att ni är på rätt väg! Fortsätt på samma sätt så kommer det säkert att lossna och bli bättre och bättre. Prova med svenskt tal istället på filmerna, om det finns och går. Jag tror definitivt att han är på rätt väg! -
Jag får se vad som händer när vi är hos logopeden nästa gång. Vi har ju kollat hörseln och han hörde perfekt och förstod allt hon bar honom göra i själva hörseluppgiften.Vevvis skrev 2014-03-15 19:23:52 följande:De har båda fått remiss till logoped vid 18 månader. Första bedömningen tror jag gjordes när de var ca 2 år men deras diagnoser har de fått först när de var 3-4 år gamla.
I början gick de inte så ofta till logopeden iom att de inte alls pratade men ju äldre de blivit desto tätare har besöken blivit och sen de blev 3-4 år går de varje/varannan vecka med daglig träning hemma. Nu går den äldsta i förskoleklass och då tränar han dagligen (mån-fre) med en jätteduktig specialpedagog där istället för hemma. Sen har han en gomplatta som han tränar med hemma varje dag också. -
En annan sak som jag tycker är lite gulligt som han gör gjorde han precis. Han kom med sitt lördagsgodis och sa öppa (öppna) så sa jag "Säg öppna den mamma" så sa han "säg öpp-na den mamma", pappa hör och säger samma sak..då säger han "apelsin". Vilket är något han brukar göra för att skoja bort det hela när han inte har lust..apelsin, båt och en massa annat..
-
Min man har dyslexi. Just därför gör jag den kopplingen och så mycket stämde när jag läste om det och just hur talsvårigheterna kan visa sig. När jag nämnde det för logopeden sa hon att det var en möjlighet.Anonym (Känner en som...) skrev 2014-03-15 19:29:49 följande:Jag förstår att du är ledsen. Jag kan inte ge råd men kan berätta om en familj jag känner.
Dottern, Anna, var sen med talet. Det var innan jag kände dem så hur sent vet jag inte. Men hon har som vuxen fortfarande svårt att uttala nya ord och utländska namn tex. Anna har diagnosen dyslexi. Hennes pappa också.
Anna har nu två barn, 3,5 och 5 år gamla. Båda är sena med talet. Mitt barn som är under tre pratar bättre än båda. Annas äldsta går till logoped.
Både Anna och hennes pappa har fått kämpa med språket, men båda har klarat universitetsstudier, den ena har doktorerat.
Vet inte vad jag vill säga med det här egentligen. Men förmodligen: ta all hjälp ni kan få och var ett stöd för ett barn. Trots svårigheter kan det gå fint.
Självklart tar vi all hjälp vi kan få.
Tycker mest det är sorgset nu när han är lite större och man ser hur elaka barn kan vara mot varandra även utan svårigheter. -
Ofta känner jag att han är lite lat! Också att det kanske är lite jobbigt för honom att bli påmind. När han leker med jämnåriga handlar ju lite om talet. De springer ju mest runder och har skoj tillsammans.Anonym (Känner en som...) skrev 2014-03-15 19:34:33 följande:Gull-unge!
Annas äldsta barn har logopeden och föräldrarna beskrivit som lat, eller snarare bekväm, vad gäller uttalet. Många ord kan hon, liksom din pojk, säga rätt. Men på gammal vana blir det det gamla vanliga uttalet. Pappa och mamma förstår ju ändå! Kanske är det bra att träffa folk så att barnet triggas att göra sig förstådd (obs, råd från en amatör!).Vår har heller inte problem med förståelsen! Ibland kan jag känna att orden gör att han inte kan förstå vad jag menar, som att han stundvis glömmer vad ordet betyder (just det jag läste som var typiskt för dyslexi hos barn). Om jag säger"kan du hämta servetten åt mig" kanske han inte förstår men jag inbillar mig att det är för jag inte anvönt ordet så mycket. Om jag istället säger "Kan du ta pappret åt mig" förstår han bättreVevvis skrev 2014-03-15 19:34:35 följande:Hoppas att er son hamnar hos en bra logoped och får den hjälp han behöver.
Mina barn hör också som de ska, de har även kollats av en öron, näsa, hals läkare och träffat en psykolog och allt har verkat som det ska. Bara själva talet de har problem med. Inget fel med förståelse m.m.
-
Anonym (Fsk-lärare) skrev 2014-03-16 00:20:37 följande:Det där att han upprepar ordet säg när du uppmanar honom till att härma din mening tyder ju på att han inte förstår . Det tycker jag är värt att uppmärksamma. Hur är hans språkförståelse egentligen? Hans förmåga att tolka följa instruktioner
Det händer oftast när han inte är uppmärksam och också ett av symptomen på dyslexi.
Jag förstår inte hur han skulle kunna vara autistisk. Bilden jag har av ett autistiskt barn passar inte in på min son.
Hur beter sig de autistiska barn ni känner eller träffat? Finns det olika grader?
Jag har svårt att tro att varken dagis eller logopeden skulle nämnt möjligheten eller ta upp att han betedde sig annorlunda. -
Inget av detta stämmer på mitt barn förrutom att han är sen med språket, vilket kommer mer och mer varje dag.
Tidiga tecken på autism hos spädbarn och småbarn:
• Ingen ögonkontakt
• Besvarar inte leenden
• Svarar inte på sitt namn eller till ljudet av en välbekant röst
• Följer inte föremål visuellt
• Vinkar inte farväl eller använder inte andra gester för att kommunicera
• Följer inte gesten när du pekar ut saker
• Uttalar inte ljud för att få din uppmärksamhet
• Härmar inte rörelser och ansiktsuttryck
• Leker inte och delar inte intressen och njutning med andra människor
• Frågar inte om hjälp eller gör andra grundläggande önskemål.
Följande förseningar kräver en omedelbar utvärdering av barnläkare.
• 6 månader: Inga stora leenden eller andra varma uttryck
• 9 månader: Ingen vanlig respons på ljud, leenden, eller andra ansiktsuttryck.
• 12 månader: bristande respons på namn.
• 12 månader: Inga joller eller ”barnspråk”.
• 12 månader: Ingen vanlig respons på gester, som att peka, visa eller vinka.
• 16 månader: Inga uttalade ord.
• 24 månader: Uttalar inga meningsfulla fraser med två eller flera ord.
Beteende ligger som grund till diagnosAutism varierar kraftigt i sin svårighetsgrad och symtom kan gå oredovisade, särskilt i lindrigt drabbade barn eller när den maskeras av handikapp. Läkare förlitar sig på en kärngrupp av beteenden för att göra dem uppmärksamma på möjligheten av en diagnos av autism.
Dessa beteenden är:
• Nedsatt förmåga att bli vän med kamrater och nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
• Avsaknad av eller försämring av fantasifulla och sociala lekar
• Stereotypa, repetitiva eller ovanligt språkbruk
• Begränsade intressen som inte är naturliga i intensitet eller fokusering
• Upptagenhet med vissa föremål eller ämnen
• Osmidiga rutiner eller ritualer som kan uppfattas vulgära
-
Symptom som stämmer in gällande dyslexi:
Har svårt att klä tankarna i ord; stakar sig lätt; uttrycker halvfärdiga meningar; stammar vid stress; uttalar långa ord fel eller kastar om fraser, ord och stavelser när han/hon pratar
Read more:http://www.dyslexia.com/library/swedish/egenskaper.htm#ixzz2w7pRV2dM -
Nej det har vi inte gjort. Vart vänder vi oss?mia1234 skrev 2014-03-16 14:29:44 följande:Bara en fråga har ni kollat spaltgomen på honom? Känner igen de där så otroligt mycket från en kompis från unga åren
-
Nej, har inte diskuterat detta på något forum innanpluvdo skrev 2014-03-16 14:51:10 följande:TS: En OT-fråga bara, det är inte dig jag mailat med tidigare eller?
-
blubbblubb skrev 2014-03-18 11:29:12 följande:
Hej.
Ett par saker som jag reagerat på:
* Skilj på hönan och ägget. Språkstörning/försening är problem med att hantera språket. Dyslexi är läs och skrivsvårigheter.En stor majoriteten av de som har språkförsening (inom grammatik, förståelse osv) har även dyslexi. Dyslexi är dock det som är kopplat till läs och skrivproblemen.
* Har ni testat barnets språkförståelse hos logopeden? Som förälder är det svårt att bedöma objektivt. Att han förstår meningen när du byter ut servett mot papper är ju inte så konstigt. Papper är ett ord barn oftast lär sig långt före servett. Klart han förstår mer när du förenklar. Det gör väl alla barn och har inget med dyslexi att göra.(Nu är det inte alarmerade att inte förstå servett om det inte är ett ord du använder dagligen)
*Koncentrationsproblem är starkt kopplat till språkproblem. Tror ni anledningen till språkproblem har med koncentrationsförmåga att göra bör ni utreda det separat.
*Att kunna säga ett ord separat under övning är ett första steg. Att kunna säga det ihop med ett eller flera andra ord under övning är ett andra steg. Att använda ordet i mening separat från övning är ett tredje steg. Att det tar mycket längre tid är inget konstigt.
Om jag tränar min dotter behärskar hon steg 1 inom 1 månad, Steg 2 inom 2 månader och steg 3 efter ca 6 månader daglig träning (under förutsättning att det är ett språkljud hon är mogen för).
*Att upprepa en hel mening utan att ändra mig till dig, ta bort säg osv. Kallas ekotal och är vanligt hos barn med autism
Börjar bli trött på att upprepa mig nu så om alla med återkommande påstående orkar ta sig tiden att läsa bakåt!
Dyslexi visar sig vanligen hos barn just via språket! Kolla fakta innan du pratar om att "skilja på hönan och ägget".
Jag vet inte om min uppfattning av väldigt sen med språket är samma som din. Min pojke kan säga hela meningar. Utan att det är att säga efter. Det kommer mer och mer för varje dag nu som jag sagt och bara senaste veckan har han sagt flera nya meningar jag aldrig hört honom säga förrut.
Och det är EN gång han upprepade "säg" när jag sa det..det har han inte gjort innan.
Just mig/dig har han svårt för.
Anonym (autistisk) skrev 2014-03-19 04:41:50 följande:
Nu säger jag inte att din son är autistisk, men vad gäller kunskapen om autism är den väldigt liten även bland vårdpersonal, förskolelärare och de som jobbar inom psykiatrin. (Jag vet att ni inte har haft kontakt med psykiatrin jag sa det mest för att de om någon borde ha kunskapen.)
Själv fick jag min autism diagnos när jag var 27 år gammal och då hade jag valsat runt i psykiatrin i tre år utan att någon ens hade nämnt autism. Ingen förskolelärare, lärare eller övrig skolpersonal hade nämnt det heller.
Vad är din bild av ett autistiskt barn?Jag har inte direkt någon bild av ett barn med autism förrutom de symptom jag kan läsa på nätet.
Min syster är socialarbetare och har även studerat detta ämne och har sagt att hon aldrig skulle tänka tanken på att tro han var autistisk.
Är det vanligt att barn som är autistiska, kanske en lindrig variant beter sig som andra barn förrutom språket?
Jag förstår liksom inte varför alla fastnat på autism när det är så otroligt vanligt att barn är sena med språket och att hans pappa dessutom har dyslexi, vilket är ärftligt. Jag söker andra som har barn med språksvårigheter, inte de som har autistiska barn då mitt barn inte har den diagnosen.
Och som sagt hade doktorn rått oss att testa för detta hade vi självfallet gjort det!
Anonym (..) skrev 2014-03-18 08:24:16 följande:Hej Ts.
Min dotter är 5,5 år. Hon har svåra språkstörningar och ligger på en 2,5-3 årings nivå. I höstas fick jag min dotter placerad på ett dagis med inriktningar på språkstörningar. Där träffar hon logopeder och socialpedagoger varje dag som jobbar med henne. Visst talet utvecklas sakta men säkert. Hon har tidvis väldigt svårt att koncentrera sig, har svårt att sitta stilla och blir ofta arg i ren frustation att man inte förstå vad hon menar. Man märker stor skillnad om hon är i stora eller små grupper. Fungerar betydligt bättre i en liten grupp på dagis.
Har ni kollat hörseln på eran son? Det kan hända att han kanske hör dåligt och därför har svårt med talet?Hej!
Vi har kollat hörseln och det var inget fel alls på den och han förstod övningen och kunde utföra den korrekt.
-
Och jag säger det igen! INGET av dessa symptom passar in på mitt barn!
Tidiga tecken på autism hos spädbarn och småbarn:
• Ingen ögonkontakt
• Besvarar inte leenden
• Svarar inte på sitt namn eller till ljudet av en välbekant röst
• Följer inte föremål visuellt
• Vinkar inte farväl eller använder inte andra gester för att kommunicera
• Följer inte gesten när du pekar ut saker
• Uttalar inte ljud för att få din uppmärksamhet
• Härmar inte rörelser och ansiktsuttryck
• Leker inte och delar inte intressen och njutning med andra människor
• Frågar inte om hjälp eller gör andra grundläggande önskemål.
Följande förseningar kräver en omedelbar utvärdering av barnläkare.
• 6 månader: Inga stora leenden eller andra varma uttryck
• 9 månader: Ingen vanlig respons på ljud, leenden, eller andra ansiktsuttryck.
• 12 månader: bristande respons på namn.
• 12 månader: Inga joller eller ”barnspråk”.
• 12 månader: Ingen vanlig respons på gester, som att peka, visa eller vinka.
• 16 månader: Inga uttalade ord.
• 24 månader: Uttalar inga meningsfulla fraser med två eller flera ord.
Beteende ligger som grund till diagnosAutism varierar kraftigt i sin svårighetsgrad och symtom kan gå oredovisade, särskilt i lindrigt drabbade barn eller när den maskeras av handikapp. Läkare förlitar sig på en kärngrupp av beteenden för att göra dem uppmärksamma på möjligheten av en diagnos av autism.
Dessa beteenden är:
• Nedsatt förmåga att bli vän med kamrater och nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
• Avsaknad av eller försämring av fantasifulla och sociala lekar
• Stereotypa, repetitiva eller ovanligt språkbruk
• Begränsade intressen som inte är naturliga i intensitet eller fokusering
• Upptagenhet med vissa föremål eller ämnen
• Osmidiga rutiner eller ritualer som kan uppfattas vulgära
-
Anonym (ggggg) skrev 2014-03-19 14:38:08 följande:Nu tillhör inte jag de som skrivit om autism, mer än att ekotal är ett tecken på det. Jag tycker absolut inte du ska undersöka autism närmare om det inte är någonting varken du eller någon i omgivningen tror på.
Din TS beskriver tydligen en engångshändelse med andra barn på gården? Men hur är han generellt med andra jämnåriga kamrater. Har han problem där måste han få hjälp omedelbart. Det är det man varit mest observant på gällande min dotter. Just om det påverkar leken med jämnåriga. För det kan leda till att barnet blir mer tyst än vad det egentligen vill, vilket naturligtvis också fördröjer problemen.
Han har inga problem med att leka med jämnåriga, det går alldeles utmärkt och han har vänner som blir jätteglada när de ser honom komma på morgonen.
Ja, ursäkta om jag blev aningen irriterad. Det jag försöker säga vilket också logopeden menade var att om man har dyslexi kan det visa sig via språksvårighet som barn och att det absolut kunde stämma eftersom hans pappa har det och alltid haft.
Och irritationen kom då ett flertal skriker autism när inget av symptomen enligt de listorna jag kollat stämmer. Pojkarna på gården verkade mest obekväma eftersom de var mitt uppe i lek och inte hör riktigt vad han säger.
Jag förstår ju nästan allt då jag är van vid honom och har lärt mig, han är också bra på att visa med kroppsspråk.
Testade honom lite precis med djur, efter ett par gånger om man uttalar ordet väldigt noga så får han till det men det är svårt för honom det märker jag. Just V har han svårt för och ersätter med någon annan bokstav. -
Anonym (ggggg) skrev 2014-03-19 16:07:34 följande:Men, vad bra. Det är alltid svårt över nätet. Din TS skrevs uppenbarligen direkt efter en händelse som gjorde att du blev ledsen och som läsare är det svårt att veta att det var en engångshändelse och inte ett normalbeteende du beskrev.
Jag har en tjej med språkproblem som är 2 år äldre än din son. Jag har känt att det är bra att känna till sambandet mellan npf och språkproblem men att så länge vi eller förskolan upplever några problem är det inget att tänka närmare på. Att det kan vara problem att hålla ögonen öppna för och reagera på försiktiga kommentarer men ser man inget problem nu så är det inga problem nu.
När hon var 4 år började vi fundera kring koncentrationsförmåga och att hon var aktiv för att vara tjej. Vid 5 år började förskolan prata om att hon aldrig valde stillasittande lekar och då valde vi att starta utredning som ledde till en ADHD-diagnos. Idag tror man att språkproblemen beror på ADHD:n men att det inte påverkar hur man arbetar vidare med språket.
Psykologen pratar om låg ögonkontakt och att hon väljer sysselsättning på förskolan efter aktivitetsnivå och inte efter kompisar. Inget som ens motiverar en autismutredning då hon leker bra och gärna med jämngamla men något som kan vara värt att ha i bakhuvudet om det skulle bli problem med kompisar eller udda beteende.
Försök se autismförslagen som det, något som kan vara bra att ha i bakhuvudet om det börjar pratas om andra sociala problem men som inte behöver utredas och funderas över så mycket just nu.Du har helt rätt! När jag skrev inlägget var jag verkligen i ett känsligt stadie då det gick upp för mig att nu börjar han bli stor och kunde själv minnas hur mina klasskompisar kunde beté sig även när vi var väldigt små.
En del i familjen spekulerade om ADHD när han var mindre för han satt aldrig stilla precis som din dotter. Jag var verkligen bara skinn och ben för jag sprang efter honom hela tiden och var vi hemma hos någon vågade jag inte ens sätta mig ner i rädsla av att han skulle ta sönder något.
Nu har han lugnat sig jättemycket. Han kan sitta och se film och även leka lugnt. Hans pappa är även väldigt energisk och har överskottsenergi så det heter duga. Vi kan ha haft många sömnlösa nätter på rad och han är ändå pigg och glad på dagarna. Så jag antar att han är mycket efter sin pappa eftersom han lugnat sig, annars hade jag nog trott det var ADHD. Är han inte intresserad av det man vill visa honom så bryr han sig verkligen inte om det eller vill lägga någon energi på det.
Dock har jag märkt att om han har kompisar hemma blir han supervild men som sagt, det är inget som stör varken hemma eller på dagis men kanske har det ett samband med språket.