Hur ska jag trösta honom?
Hej alla ni medlemmar på familjeliv!
Jag vet inte om det här är rätt ställe att placera tråden, eller om det överhuvudtaget är rätt forum... Mina känslor har tagit över just nu och jag behöver verkligen hjälp. Det är så att min kära bästa killkompis, har blivit tagen av polisen för bruk och innehav av cannabis. Vi har varit bästavänner i ungefär 4 år och han betyder otroligt mycket för mig. Han är under 18, vilket jag antar innebär att de kommer kontakta socialen osv.
Han har under 2 år av vår vänskap brukat cannabis, och till en början hatade jag det och var vid flera tillfällen nära på att anmäla honom själv. Lärde mig däremot att acceptera hans missbruk, och sålänge han bara höll sig till cannabis så var det fine för mig. Jag själv har aldrig testat cannabis, och lär inte göra det på ett bra tag heller för den delen.
För några veckor sedan skulle vi träffas, och jag satt och vänta på honom i 2-3 timmar. När han kom, var han med många av sina "stoner" kompisar och var inte bara påverkad av cannabis, utan även av Ecstacy (stavning). Han tittade mig helt känslokallt i ögonen och sa att han skulle på fest och var därför tvungen att springa till bussen. Jag blev otroligt ledsen, dels för sättet han pratade till mig men även för att han brutit sitt löfte om att ej bruka annat än cannabis. Jag stannade kvar på stället och såg honom någon timma efter, han såg mig med men tittade inte på mig. Vi pratade dagen efter, men han sa att det som var gjort var gjort och att han inte kunde ändra på det.
Efter detta pratade vi inte på ca 2 veckor, mestadels för jag inte fått någon direkt "ursäkt" av honom, och jag var trött på att han alltid valde drogen framför mig.
Nu till mitt dilemma. Jag blev nyligen kontaktad av en god vän till både mig och han, som sa att han varit okontaktbar i några dagar, och att det ryktades om att han blivit "tagen". Jag brydde mig till en början inte så mycket, blev nästan lite glad över att han skulle behöva sluta bruka. Trodde inte på det så mycket heller. När jag däremot frågade samma kompis dagen efter (idag) om han fått tag på honom, nämnde han att polisen tydligen hade hans (min bästa killkompis) mobil. Jag blev helt ifrån mig och var nära till en panikattack. Jag såg att han var inloggad på facebook och frågade om vi kunde ses, efter flera veckor av total tystnad mellan oss. Vi bestämde att vi skulle träffas imorgon, dvs på lördag.
Jag bryr mig jätte mycket om honom, men jag vet inte om jag kommer kunna förlåta honom. Jag vet därför inte hur jag ska trösta honom. Vi pratade alltid innan om vad som skulle hända om han blev tagen, och han blev skräckslagen varje gång jag nämnde det. Kan förövrigt tillägga att det va runt 17 gram han bar.
Ursäkta styckesindelningen och rörigheten, men kan inte tänka klart just nu så jag antar att det även drabbar skrivandet.
Har ni någon erfarenhet av det här? Hur tröstar man någon som blivit tagen för narkotikainnehav & bruk? Ska jag liksom klappa honom lite snällt på axeln, pussa honom på kinden och säga att allt kommer ordna sig? Eller ska jag dra något djupt samtal om hur livet har sina toppar och dalar? Jag är inte den bästa på att trösta, och med tanke på att jag inte har någon som helst erfarenhet av hans situation så blir detta svårare än vanligt. Hoppas ni orkar läsa, och snälla, bidra med alla tankar, ideér och svar som ni möjligtvis kan komma på för jag är helt rörig just nu.