Hur tänker en alkoholist?

Mina föräldrar har alltid druckit för mycket. Som ung var det coolt. Vi hade de coolaste poolpartyna och alla älskade mina föräldrar. Jag växte upp men mina föräldrar körde på som vanligt. De är nära pension nu.
De sköter sig utåt sett (fint hus, pengar) men om kvällarna somnar de innan nyheterna, och oftast minns de inte samtal de fört efter klockan 19.00 på kvällen. De har knappt några vänner kvar.

Tragiskt

För några år sen skrev jag ett långt brev och bad dem sluta. De hånade mig.

Nu när jag fick barn bad jag dem ärligt göra uppehåll med spriten en månad för annars vill vi inte komma på besök. De gjorde det. Vilken förändring. Hyn blev bättre. De blev socialare.
Prick en månad efter satte de igång igen med svaret "Men du sa ju en månad" (förstå vilken nivå vuxna människor fast i spriten ligger på)

Jag tror min mamma är för djupt inne i det. Inte ens när hon vaknar upp blåslagen för att hon ramlat illa på fyllan förändrar hon sig.

Pappa har bättre chans att slippa dö som aktiv alkoholist men han blir kuvad under min mors manipulativa jag.

Jag festande hårt som ung, så hårt att en vanlig människa nog hade trillat av pinn.
Var ganska aktiv i partylivet när jag sprang på en kille som inte drack.
Vilken jävla tråkigt kille.
Han förbjöd mig att dricka.
Jag blev rabiat.
Sen kom det fram att hans föräldrar också var alkoholister, hans mor dog av det.
Jag tog beslutet att inte sluta helt, men att bara ta nåt glas vin i månaden.
Vilken skillnad.
Jag avskyr numera fulla människor.
Avskyr det i mina föräldrar som styr dem - missbruket

Gällande mina föräldrar kommer jag alltid undra hur man som mor och far kan välja spriten före sina barn. Hur man kan strunta i om ens barn gör läxorna, eller ens kommer hem om kvällarna?

Jag ska bli så mycket bättre.

Anonym (33årig tjej)

Äldre 27 Feb 10:02

#21

Parkbänks-alkoholisterna är så få, de flesta sköter det bakom lykta dörrar.
Tänk att alkoholkonsumtionen ökar varje år och läs sen detta, skrämmande:
Folkhälsoinstitutet har i en undersökning, som presenterades sommaren 2008, kommit fram till att det är ungefär 385 000 barn som lever i familjer med riskbruk, det vill säga där en förälder dricker så mycket alkohol att det finns risk för den personens hälsa.

Anonym (33årig tjej)

Äldre 27 Feb 10:31

#23

Ett tips till er numera-vuxna som vuxit upp med minst en drickande förälder, läs detta:

www.al-anon.se/Al-Anon-Vuxna-Barn/

Även om man aldrig ska bortförklara sina beteenden så kan det vara skönt att se att många med missbruksuppväxter har svårigheter med samma saker.

Anonym (33årig tjej)

Äldre 28 Feb 08:34

#35

Påven Johanna skrev 2014-02-27 17:01:16 följande:

I det här fallet skulle jag säga att du inte har med det att göra för att du är svärdottern och för att jag inte av din text kan utläsa att du drabbas i någon högre grad av hennes val. Hon kan inte ha hand om din dotter, men det verkar också vara allt.

Jag tycker inte att man nödvändigtvis behöver låtsas som ingenting (om något inträffat som har med ens person att göra), å andra sidan tycker jag inte heller att man nödvändigtvis behöver söka konfrontation eller aktivt ta upp saken med henne heller. Varför skulle du göra det? Du vet inte ens i vilken utsträckning hon dricker. Du spekulerar i om hon är "heltidare" som lyckas följa sina fyllor väl. Hon kanske inte är "heltidare", det är väl lika troligt det. Du kallar henne lögnare men tar sedan upp ett fjantigt exempel på något hon sa till din tvåmånaders dotter. En sak som de flesta far- och morföräldrar med lätthet kunnat säga.

Hon kanske är en lögnare och en tjuv. Det vet inte jag. Men hur det drabbat dig går du inte in på. Och har det inte gjort det så ser jag inte varför du känner att du ska vara den som "gör något åt saken". Vill inte hennes barn - som jag kan tycka har större rätt att lägga sig - arrangera en intervention så är det min åsikt att du bör låta bli.

Du frågar hur hård du ska vara. Inte alls är mitt svar. Det ligger inte på dig.
Du skriver i inlägget jag citerar här att din man vill ta avstånd, medan du i ursprungsinlägget menade att han önskar förminska problemet (du kanske förstorar det, det vet inte jag) snarare än att "ta tag i det" på det sätt du verkar sugen på att göra.

Jag hade önskat att fler konfronterat mina föräldrar och stått på sig.

Ju fler som säger ifrån, visar öppet att de ogillar, ju svårare får alkoholisten det. Det blir alltid mer pinsamt för den missbrukande om folk som annars låtsas som att det regnar börjar yttra sig. Det är inte lika lätt att ta diskussionen med någon man inte har under känslomässig kontroll - som blodsband kan vara.

Hur tänker en alkoholist?

INNEHÅLL