Har han nån chans till att få vara med sitt barn?

Anonym (Pappa) skrev 2014-03-15 22:41:25 följande:

Det där låter som mig det.

Jag är i en vårdnadstvist och har varit det sedan barnet var en månad (fyller två år om två månader). Mamman har fryst ut mig under hela barnets tid sedan födsel, har fått träffa barnet, men alltid så minimalt det bara går. Har aldrig fått ha barnet längre än tre timmar och aldrig en övernattning. Fam.rätten tog mammans parti i utredningen och kom fram till att barnets bästa är att mamman får behålla ensam vårdnad, men att umgänge och boende var inget de kunde säga varken det ena eller det andra - dvs fritt för tingsrätt att besluta mellan partnerna.

Trots att hon vräkt exakt lika mycket skit om min omsorgsförmåga (inget av det stämmer och jag är lika lämplig som vem som helst att ta hand om mitt barn) som vår förmåga att samarbeta kring frågor som rör barnet - så valde de att besluta att ensam vårdnad är det bästa, men att resten får vi förhandla om i huvudförhandling. Känns lite som Fam.rätten såg denna utredning som en rättvisegrej där båda ska få lika mycket, istället för att tänka kritiskt till hennes berättelse (finns det bevis som styrker eran svårighet att samarbeta?) och utgå från barnets bästa.

Har funderat flera gånger på att avsluta mitt liv men tänker hela tiden på att mitt barn inte ska få betala för skiten som barnets mamma ställer till med. Om ett par veckor är det huvudförhandling så vi får då se hur detta slutar. Hoppas Tingsrätten ger mig gemensam vårdnad och boende varannan helg plus umgänge varannan vecka.

Min historia är troligtvis unik i sitt slag då mamman och jag inte alls har eller haft samarbetsproblem vad gäller frågor som rör barnet (ja förutom vårdnaden då, men det går ju inte ha det som argument att få behålla ensam vårdnad). Jag har inte heller några problem att ta hand om vårt barn. Har ännu inte begripit mig på VARFÖR hon gör så här... blir ledsen i mitt hjärta att mitt lilla barn som är helt ovetandes om detta har förlorat sina första två levnadsår med sin pappa...

Sorry att jag stal TS tråd, men jag tycker att sånt här inte får ske och jag hoppas din pojkvän kämpar på för sitt barns rätt till båda sina föräldrar.

Exakt samma situation för mig. Samarbetsproblemen består i att hon vill ha kvar EV och inte ha GV. Den består även tex i att jag inte ska få ringa till BVC, läkare eller få se barnets journaler. Hur nu sånt kan vara argument för att få fortsatt EV. Men som det ser ut så blir det precis som för dig fortsatt EV för mamman.

Har liksom du övervägt att ta mitt liv.

Men än så länge kämpar jag för mitt barns rätt till sin pappa.

Anonym (Pappsen)

Äldre 25 Mar 17:36

#21

Anonym (insatt) skrev 2014-03-23 22:54:06 följande:

Familjerätten kan inte ta mammans parti avseende vårdnad och umgänge - de har helt enkelt inget mandat att besluta i frågan. Det låter som om pappa bör kontakta advokat och få sin (och barnets) sak prövad i domstol.

Men tro inte att det är lätt. Jag är i domstol och har så varit i snart ett år utan några besked alls, bara nya muntliga förberedelser.

Umgänget fungerade hjälpligt innan jag gick till advokat men vårdnadsfrågan var omöjlig att diskutera. Efter jag vände mig till ombud för att få vårdnaden prövad så har allt trappats upp och umgänget är nu lidande istället och fokuset i processen har istället för vårdnad blivit att få till ett umgänge alls.

Mitt ombud tror inte det är möjligt att få gemensam vårdnad pga hur situationen ser ut. Så genom att starta en process har jag i princip förlorat mitt umgänge och kommer heller inte få ut något i vårdnadsfrågan.

Summa summarum har mitt barns rätt till en pappa i viss mån försvunnit, vårdnad kommer jag ändå inte att få och det har kostat mig en bra bit över 100 000 kr.

Så tänk er för innan ni startar en process och tror inte att pappan har några rättigheter för det har vi inte.

Alla lägger huvudet på sned och säger att de förstår och att det måste vara jobbigt men ingen vill fatta några obekväma beslut och där står jag utan mitt barn och undrar vad som egentligen hände.

Anonym (Pappsen)

Äldre 26 Mar 07:11

#24

Anonym (insatt) skrev 2014-03-26 01:21:33 följande:

Men vem/vilka förväntar du dig skall ta "obekväma beslut" om inte ni föräldrar klarar av att ta ert ansvar tillsammans? Endast domstol har mandat att fälla domar över era (inkl barnets) huvuden!!

Ja det är ungefär såna här svar man får.

Att ta ansvar tillsammans innebär att man har möjligheten att göra det. Jag har inte haft den möjligheten då jag är utestängd från mitt barns liv både avseende umgänge och vårdnad. Du menar alltså att jag ska gilla läget och vara glad över att jag får träffa mitt barn nån timme i veckan då det passar mamman och inte försöka få ta ett större ansvar?

Istället vill jag vara en så närvarande del av vårt barns liv som jag bara kan både avseende umgänge och vårdnad. Men att gå till domstol i den frågan har gjort allt mycket värre, inte förvånande, och nu har jag större problem med umgänget än jag hade innan. Därmed inte sagt att umgänget på något sätt var bra innan.

Man talar vitt och brett om barnets lika rätt till båda föräldrarna och att gemensam vårdnad är den bästa vårdnadsformen. Vilket givetvis ledde mig att tro att någon skulle fatta beslut över våra huvuden eftersom jag inte har getts möjlighet att delta i några beslut innan.

Men så blev det inte istället blev det ett än värre helvete då mamman tar det som en krigsförklaring och anser att jag ska vara nöjd med de smulor hon erbjuder och inte ifrågasätta hennes beslut.

Det enda jag försöker belysa är att en vårdnadstvist inte på något sätt är enkel och kan göra situationen än värre, man ska alltså tänka efter mer än en gång innan man ger sig in i något sådant.

Det är lätt att svänga sig med uttryck som att fatta obekväma beslut tillsammans men i verkligheten är det upp till vårdnadshavaren att bestämma allt helt själv, om denne inte vill dela med sig eller involvera den andra parten så är det så.

De flesta verkar tro att föräldrar vill dela med sig och kan inte försåt vilka situationer man kan hamna i när den ena föräldraparten tycker att den andra föräldern helst ska försvinna. Alla föräldrar vill inte den andra föräldern gott bara för att de flesta vill det.

Anonym (Pappsen)

Äldre 26 Mar 18:27

#26

Anonym (Jag) skrev 2014-03-26 14:51:08 följande:

Just det du säger att pappan ska vara nöjd med dom smulor som hon erbjuder gör mig redigt förbannad! Och jag känner så väl igen den jargongen.

Men till vilken nytta?
Det är ju barnet som tar mest skada, och är det nåt dessa mammor tydligen är beredda att göra så är det just att skada sina barn, bara för att känna makt och kontroll!

Och det är ju detta som ni går igenom nu, min kille fasar. Han är livrädd och har varit sen många år tillbaka.. Han har försökt göra MAMMAN till lags för att kunna få vara med sitt eget barn.. Men hon går likt förbannat ut och sprider runt att "mitt barns pappa skiter i barnet" och en hel del andra löjliga historier.

Är det konstigt att många pappor helt enkelt backar och tar det han får? Även om han vet att det inte är rätt?.. Han är en dålig pappa om han backar för att inte göra henne upprörd, för då "skiter" han helt plötsligt i barnet och han är en dåliga pappa när han försöker och inte ger sig föns han får vara med sitt barn, bryr han sig för mycket då?!.. Det klingar inte så där jätte bra i mina öron..

Eftersom detta är ett generellt stort problem, varför inser man inte att mamman lika gärna kan vara mytoman och granska henne med samma ögon som man tydligen gör mot pappor?

Det ÄR inte konstigt att vissa pappor helt enkelt ger upp och inte finns där för sina barn.. Man orkar inte, Det räcker med den sorgen dom får leva med varje dag, aldrig kunna få ta del av sitt eget barns liv... Den pajen skulle jag vilja kasta i ansiktet på många mammor! Skulle dom kunna tänka sig ett liv utan sina barn?

Huvudet på spiken. Precis så som du skriver är det. Allt ska vändas mot en. man kan inte backa för då skiter man i sitt barn, man kan inte kliva fram heller för det föder stora konflikter som saboterar ens chanser än mer. Så där står man helt utlämnad till mammans vilja och krav.

Vi bedöms inte med samma ögon. En kvinna som talar om för en utomstående att hennes barn inte träffar sin pappa för pappan är ett arsle och inte bryr sig om barnet får stöd och uppmuntran och folk föstår henne och undrar hur pappor kan göra så.

En man som talar om att han inte träffar sitt barn för att mamman är ett arsle och gör allt i sin makt för att förstöra, förhala och sabotera får misstänksamma blickar mot sig och kommentarer som att det är väl bara att gå till advokat och domstol så löser det sig.

Jag trodde på de orden och gick till domstol och det har inte gett mig eller mitt barn någonting alls.

Folk som inte har varit i en vårdnadstvist kommer omöjligen förstå vad vårdnadshavaren kan ställa till med och vad en sådan tvist innebär i praktiken.

Det är lätt att så vid sidlinjen och dela ut pekpinnar.

Har han nån chans till att få vara med sitt barn?

INNEHÅLL