Avsluta nattamning på ett bra sätt?
Hej,
Min dotter fyller snart 1 år och jag ammar henne fortfarande rätt mycket. Snart ska jag börja jobba och pappan vara hemma med henne. Därför har jag minskat dagamningen. Vissa dagar ammar hon inte alls dagtid och det har fungerat bra att succesivt dra ner på den amningen.
Vi har inte lyckats med att natta henne på något annat sätt än att amma henne till sömns och sedan lyfta över henne i hennes säng. Hon vaknar någon gång under natten och vill amma. Sen en tid tillbaka så fortsätter hon efter detta att amma, med korta avbrott. I natt ammade hon i nästan två timmar.
Jag har fått tips att pappan ska ta nattningen och att jag ska sova i ett annat rum i några nätter för att lyckas avsluta nattamningen. Dottern har en jättebra relation till sin pappa. Han är en mycket närvarande pappa. Men det känns ändå inte bra. Det känns som om jag sviker henne.
I natt sa jag till henne att hon inte kunde amma mer efter 2 timmar. Det resulterade i att hon grät en massa. Jag försökte vagga och trösta henne men det fungerade inte. Pappan vaggade henne och efter ca 1,5 timmar med omväxlande gråt så sov hon. Det hela kändes jättejobbigt och jag kände att jag svek henne. Så tanken på att låta pappan natta henne när jag sover i ett annat rum känns inte längre som en bra ide, jag är rädd för att sabba anknytningen.
Det bästa skulle vara om hon själv kunde tröttna på amningen. Hade vi haft tid så skulle vi ha gjort så. Men jag är snart 39 år och vi vill göra ett syskonförsök till våren/sommaren och därför har vi lite bråttom. Jag har inte fått tillbaka min mens än, troligen för att jag ammar så mycket. Vi har gjort ivf med pgd och får bara hjälp av landstinget tills jag blir 40 år.
Har någon ett tips på ett sätt att avsluta nattamningen på ett humant sätt så att jag inte behöver känna att jag sviker henne och hon inte behöver bli så uppriven?