Svårt att få barn-Kromosomfel-Någon mer?

Åh tjejer, det låter verkligen jobbigt. Hoppas det växer så det knakar för er så det blir många fina ägg i slutet av veckan. ????

Hur har det gått tjejer? Jag tänker på er!

Skönt att själva plocket är över för er. Nu hoppas vi verkligen att det fanns ett varsitt guldägg åt er. Massor av tummar, böner och lycka till er!

Susanne, jag läste igår men jag kunde inte skriva. Det finns inga ord... Jag är så ledsen för din skull. Du har varit ett sånt stöd för mig. Jag hoppades verkligen att det skulle gå vägen. Så ledsen...

Nu ska du försöka sörja den här processen. Försök släpp allt i ett par månader. Låt kroppen återhämta sig. Njut av kravlöst sex med din man.

Sen kommer tankarna att komma. Och när jag läser det Melmum skrivit så verkar det ju finnas hopp och goda chanser att lyckas utomlands. 40 år är gränsen i Sverige, men det är ju ganska galet. Hur många kvinnor över 40 blir inte mammor varje år. Du är en vuxen kvinna, men du är inte gammal. Det kan funka. Om du orkar och vill. Ge det lite tid nu bara.

Och fira din födelsedag. Stort grattis i förskott från mig!!! Kram <3

Melmum, skönt att du har ett fint ägg iaf. Klokt att spara pengarna tycker jag. Lycka till med resan till Riga, spännande :)

Nimah, spännande med KUB imorgon. Tror allt kommer se strålande ut :)

Grattis Susanne!!! Hoppas du blir ordentligt firad och får lite roligt att tänka på :)

Grattis Nimah!! Va häftigt! Det är din tur nu :)

Lycka till imorgon Melmum! Håller tummarna att det är ett friskt litet embryo.

Själv tycker jag symptomen avtagit. Hoppet sviktar lite. Men samtidigt vet jag att jag haft så med mina friska barn också så... Gick in i vecka åtta idag iaf. Det är i den veckan jag haft mina MF och MA dog i vecka nio så snart vet jag väl. Nästa UL blir i samband med moderkaksprov i vecka elva.

Intressant att vi är tre socionomer bland oss... Jag jobbar också som kurator.

Hej tjejer! Hur har ni det?

Jag är fortfarande gravid. V 10+2 nu. Har dock inga symptom och har lite tappat hoppet. Men vi får se på måndag. Ska göra moderkaksprov då. Känner mig jättenervös. Dels för att det ska upptäckas att den inte lever och hela processen som sätter igång då. Men även för själva provet. Att det ska göra ont, eller gå fel på nåt sätt. Sen känns det som en omänskligt lång väntetid, upp till fyra veckor tror jag. Usch! Och vad gör man med svaret? Jag vet inte.

Hoppas det är okej att jag nojar lite här i tråden. Även fast jag vet att ni har egna bekymmer och att jag faktiskt blivit gravid. Och ska vara tacksam över det. Men jag känner mig trygg med er...

Kram

Provet gick bra. Provar att lägga in en bild på mitt lilla skrutt, 10+5 veckor :)

De trodde att det skulle ta ca två veckor, men har vi otur så kan det ta upp till fyra. Tänk så olika det är i olika landsting. Här får man t.ex. inte göra kub...

Anledningen till att jag tar provet är naturligtvis att få veta om den har samma kromosomförändring som min man. Det provet tar flera veckor att få svar på. De måste odla provet och så.

Ja, vi vill veta kön. Det har tidigare hjälpt mig att knyta an redan under graviditeten vilket känts skönt för mig. Skulle bara bli förvirrad av att "öppna klappen på julafton". Men alla är ju olika :)

Svaret på provet är att bebis är frisk, men har ärvt pappas balanserade translokation. Blir jobbigt i framtiden, men känns okej just nu. Vi vet ju inte om våra döttrar har det eller ej heller.

Går in i vecka femton idag och mår riktigt bra.

Och just ja, det är en lillasyster <3

Hej tjejer.

Tänkte också ge mig på en uppdatering.

Men först, Susanne1975, oj wow, vilka förändringar i ditt liv. Vet inte om du alls är kvar på fl, men om du läser detta så ska du veta att jag tänkt mycket på dig och önskar att dina beslut blev till det bästa för dig. Stor kram!!

Nimah har jag ju följt i en annan tråd :)

Själv är jag gravid på sluttampen. 39 dagar kvar idag. Det har varit en annorlunda graviditet än de andra nu när vi vet att vi har vår kromosomavvikelse. Jag kände att jag inte vågade tro på att jag faktiskt var gravid förrän efter rul. Därmed känns det som en kort graviditet. Jag har ännu inte riktigt fattat och inga förberedelser är klara inför bebis ankomst. Jag har gått hos en psykolog också. Har haft massor av gamla känslor från missfallet och besked om kromosomavvikelse att bearbeta. Jag har drabbats av katastroftankar. Drömmer ofta att mina nära dör, maken kör ihjäl sig och barnen blir uppätna av vargar... Mycket blod, kris och katastrof. Hjälplöshet. Precis som vid missfallen. Jag tror också att jag ska orsaka en olycka så fort jag kör bil, vilket jag måste göra varje dag. Jag har haft ångest, vilken jag lindrat genom shopping. Bebis har en garderob stor nog åt fem bebisar... Jag har sovit väldigt dåligt på grund av stress och mardrömmar. Och jag har inte orkat med sociala sammanhang, trots att jag sett fram emot dem innan så har jag inte kunnat njuta av att umgås utan blivit sur, tvär och otrevlig. Samtalen hos psykolog hjälper iaf lite och jag mår betydligt bättre nu.

Nu ska jag jobba tre veckor till. Sen beräknas bebis komma 1:a juni. Ser fram emot det :)

Det var en liten uppdatering från mig. Kram på er!! :)