Svårt att få barn-Kromosomfel-Någon mer?

Intressant att vi är tre socionomer bland oss... Jag jobbar också som kurator.

Ja verkligen intressant!  Numera jobbar jag på BUP men har tidigare varit socialsekreterare för barn och unga jag med liksom Nimah. 

Tack för din empati!  Ja det är verkligen svårt för vissa...och jag vet att ni kämpat i motgångar ni andra här också. Ibland har jag känt att jag borde ge upp men längtan är starkare än viljan att sluta kämpa. Jag började drömma om syskon när sonen var 3-4 år. I år fyller han 18 år...många år av längtan. 

Imorgon är jag patient. Har fått en tid hos en kurator på kvinnokliniken för egen del. Det tar emot lite samtidigt som jag tror det kan vara skönt att få prata med någon utomstående. 

Kram

Just nu är livet skit????

När vi kom till kliniken så fick vi meddelandet att embryot hade slutat föröka sig 4:e dagen. De satte det tillbaka gratis då det är så liten chans att det klarade sig. Dock berättade hon att en tjej förra året valt att sätta ett likadant tillbaka och det hade klarat sig. Så mirakel sker. Det är typ nästan 0% chans att det klarar sig. Men herregud nu när vi är där så måste vi ju chansa kände vi. Dessutom ville de att vi skulle göra äggdonation nästa gång då de ansåg att mina ägg var för få. Det känns dock inte aktuellt just nu. Så vi har sagt att vi kör en gång till trots oddsen. Då blir det tydligen en väldigt lång behandling på flera månader för att få fram de äggfolliklarna som ligger längst ner i äggreserven förklarade hon. Funkar det inte då, då får vi nog ge upp. Men nu håller vi tummar och tår för den här lilla. Så just nu känns allt rätt pestigt.

Åh Melmum vad jobbigt! Förstår att det är svårt att hoppas på detta lilla embryo när oddsen är så låga. Men som du säger så sker mirakel. Jag känner att bebisen i min mage är ett mirakel. Hoppas så att alla här i tråden får mirakel snart!

Hej tjejer! Hur har ni det?

Jag är fortfarande gravid. V 10+2 nu. Har dock inga symptom och har lite tappat hoppet. Men vi får se på måndag. Ska göra moderkaksprov då. Känner mig jättenervös. Dels för att det ska upptäckas att den inte lever och hela processen som sätter igång då. Men även för själva provet. Att det ska göra ont, eller gå fel på nåt sätt. Sen känns det som en omänskligt lång väntetid, upp till fyra veckor tror jag. Usch! Och vad gör man med svaret? Jag vet inte.

Hoppas det är okej att jag nojar lite här i tråden. Även fast jag vet att ni har egna bekymmer och att jag faktiskt blivit gravid. Och ska vara tacksam över det. Men jag känner mig trygg med er...

Kram

Provet gick bra. Provar att lägga in en bild på mitt lilla skrutt, 10+5 veckor :)

När får du svar ?

Här får man inte göra provet förrän v 12

De trodde att det skulle ta ca två veckor, men har vi otur så kan det ta upp till fyra. Tänk så olika det är i olika landsting. Här får man t.ex. inte göra kub...

Vi fick svar efter tre veckor med sonen. Då ringde jag och frågade. Brevet kom nästan en vecka senare tror jag. Hoppas allt är bra med din plutt. Ska du fråga efter kön?

Gör ni någon specialanalys? Tänkte på den vanliga tar ju bara några dagar.

Anledningen till att jag tar provet är naturligtvis att få veta om den har samma kromosomförändring som min man. Det provet tar flera veckor att få svar på. De måste odla provet och så.

Ja, vi vill veta kön. Det har tidigare hjälpt mig att knyta an redan under graviditeten vilket känts skönt för mig. Skulle bara bli förvirrad av att "öppna klappen på julafton". Men alla är ju olika :)

Svaret på provet är att bebis är frisk, men har ärvt pappas balanserade translokation. Blir jobbigt i framtiden, men känns okej just nu. Vi vet ju inte om våra döttrar har det eller ej heller.

Går in i vecka femton idag och mår riktigt bra.

Och just ja, det är en lillasyster <3

Det är fantastiskt scilla! Så glad för sin skull :)

Jag är i v 20 nu. Väntar en pojke till. Vi har ju valt att inte göra mkp den här gången. Ska be dem ta blodprov när han föds för att få veta om han ärvt translokationen. Har haft svårt att gå från känslan att vara gravid till att vänta barn. Får fortfarande stunder av plötslig chock när jag tänker att det kan komma en bebis till våren ändå. Hoppas det sjunker in snart!

Hej fina tjejer i tråden! Min aktivitet här på familjeliv har inte varit stor på länge nu. Stort grattis till er Nimah och Scillablå till att era graviditeter utvecklas som de ska. Är verkligen innerligt glad för er skull!

I mitt liv har det hänt massor! Jag har separerat, flyttat och håller på att skilja mig, satt in spiral och sörjer just nu vår älskade katt som tyvärr fick tas bort häromdagen på grund av sjukdom. Det känns rätt att ha tagit det steg jag tagit och vad gäller barn har jag accepterat att det blev ett barn, han är min lycka och stolthet! Många kramar till er alla underbara och fantastiska tjejer här i tråden! ????

Oj! Vilka stora beslut! Måste kännas häftigt att våga ta så stora men viktiga steg i livet. Vad skönt att du verkar tillfreds med besluten och den vändning livet tog. Tack för upptaderingen. Känns som att vi lärt känna varandra och man undrar hur det går för alla!

Hej tjejer.

Tänkte också ge mig på en uppdatering.

Men först, Susanne1975, oj wow, vilka förändringar i ditt liv. Vet inte om du alls är kvar på fl, men om du läser detta så ska du veta att jag tänkt mycket på dig och önskar att dina beslut blev till det bästa för dig. Stor kram!!

Nimah har jag ju följt i en annan tråd :)

Själv är jag gravid på sluttampen. 39 dagar kvar idag. Det har varit en annorlunda graviditet än de andra nu när vi vet att vi har vår kromosomavvikelse. Jag kände att jag inte vågade tro på att jag faktiskt var gravid förrän efter rul. Därmed känns det som en kort graviditet. Jag har ännu inte riktigt fattat och inga förberedelser är klara inför bebis ankomst. Jag har gått hos en psykolog också. Har haft massor av gamla känslor från missfallet och besked om kromosomavvikelse att bearbeta. Jag har drabbats av katastroftankar. Drömmer ofta att mina nära dör, maken kör ihjäl sig och barnen blir uppätna av vargar... Mycket blod, kris och katastrof. Hjälplöshet. Precis som vid missfallen. Jag tror också att jag ska orsaka en olycka så fort jag kör bil, vilket jag måste göra varje dag. Jag har haft ångest, vilken jag lindrat genom shopping. Bebis har en garderob stor nog åt fem bebisar... Jag har sovit väldigt dåligt på grund av stress och mardrömmar. Och jag har inte orkat med sociala sammanhang, trots att jag sett fram emot dem innan så har jag inte kunnat njuta av att umgås utan blivit sur, tvär och otrevlig. Samtalen hos psykolog hjälper iaf lite och jag mår betydligt bättre nu.

Nu ska jag jobba tre veckor till. Sen beräknas bebis komma 1:a juni. Ser fram emot det :)

Det var en liten uppdatering från mig. Kram på er!! :)

Hej! Jo jag är kvar på familjeliv. Tack Scillablå för att du tänkt på mig! Det värmer! Har tänkt på dig också och er andra här inne och hoppats på det bästa för er.

Jag är fortfarande nöjd med beslutet att skiljas men mår inte så bra just nu. Vägrade först men fick inse att jag måste ha hjälp och att jag blivit deprimerad och fått ångest när jag bara mådde sämre och fick mycket självmordstankar. Nu äter jag antidepressiv medicin sedan drygt 2 veckor tillbaka och hoppas att jag kan se ljust på tillvaron igen. Jag har hopp om att må bättre och har en fin son att leva för. Allt som hänt i livet blev till slut för mycket helt enkelt. Jag mår inte längre dåligt över att jag inte kommer få fler barn och känner att jag accepterat den tanken. Bara det är en befrielse. Så många år jag bärt på en enorm sorg över att det aldrig blev något syskon.

Scillablå jag håller tummarna inför din kommande förlossning och hoppas du mår bättre och att det blir bra när bebisen kommer. Bra att du tagit hjälp! Förstår att upplevelserna av missfall och allt kring det här med kromomfel satt sina spår. Det kommer bli bra. <3

Kramar i massor till er alla här!

Scilla och Susanne, så jobbigt att ni ska behöva ha ångest och må dåligt. Ni är jättestarka som sökt stöd och hjälp! Hoppas verkligen att ni båda ska komma till ro och må bättre snart!

Idag är bf för mig, men lillen kom för 10 dagar sedan! Han sover och tuttar mest än så länge. Helst samtidigt och han blir ledsen när jag tar tutten från honom. Men att äta konstant 24-7 funkar inte för mina bröst riktigt... Hoppas verkligen att han kan acceptera napp snart :)

Tack för din omtanke och empati och stort grattis till din fina son! En sådan söt liten kille! Hoppas han tar napp snart ja...och att allt är bra med er! Stor kram! <3