Svårt att få barn-Kromosomfel-Någon mer?

Hej!

Jag fick veta idag att min man har en kromosomavvikelse vilken troligtvis är orsaken till våra tre missfall. Vi har två friska döttrar, men jag vet inte om de bär på samma avvikelse. Läkaren sa att delar av kromosom fyra har bytt plats med kromosom sexton. Min man lider inte av det men det kan orsaka missfall eller missbildningar.

Min läkare sa att vi troligen inte erbjuds IVF eftersom vi har två friska barn redan. Han ansåg att det får duga eller att vi får chansa och köra på ett tredje. Om jag nu skulle komma så långt i en graviditet som till vecka femton så skulle vi erbjudas fvp och mkp för att sedan kunna göra en abort om fostret var missbildat. Jag vill inte tvingas göra en abort så sent. Det är upp till var och en, men för mig är det otänkbart. Även fast läkaren sa att det tekniskt sett inte är ett barn förrän efter vecka 22...

Men ni har alltså erbjudits IVF inom landstinget? Trots tidigare barn? Jag är ju "bara" 35 år. Nu väcktes hoppet lite igen...

Balanserad translokation heter det ja, mellan kromosom fyra och sexton i vårt fall.

Tack för era svar. Skönt att höra att ni erbjudits IVF med PGD. Vi har inte fått svar ännu. Vår läkare skulle diskutera saken med en överläkare och vi skulle få svar via brev. Om det står nej där tänker jag höra av mig och kräva ett besök.

Jag skulle vilja ha svar på hur stor chansen är att man lyckas på egen hand. Jag har läst tio procent nånstans. Nån här skrev 25%. Vi har trots allt två barn och inga missfall förrän vi började försöka med tredje. Känns på nåt sätt som att chansen borde vara större att lyckas. Annars har vi haft en sanslös tur i början. Men jag vill ha svar innan jag vågar prova på egen hand igen. Vet inte hur många MF jag orkar ha. Dessutom har det tagit ca ett halvår för oss att överhuvudtaget bli gravida de senaste gångerna också. Så jag har både svårt att bli gravid och att få behålla det. Som grädde på moset drabbades jag nu senast även av Placenta Accreta. Dvs att moderkakan vuxit fast i livmodern. Det krävdes en medicinsk abort och två skrapningar innan all moderkaka kommit ut. MA var i december. Senaste skrapningen gjordes i slutet av februari och nu är gravidhormonet borta ur kroppen, men jag har ännu inte fått tillbaka mensen. Troligtvis händer inte detta igen, men en sån resa orkar jag verkligen inte med igen.

Nej, nu får vi vara positiva och hoppas på IVF med PGD :)

Såg idag att det står i kromosomanslyssvaret från Uppsala att vi bör erbjudas genetisk rådgivning. Vi har dock inte blivit erbjuda det, ännu, men det kanske kommer.

Har ni andra varit på det? Var det där ni fick veta er procents chans?

Såg nu, tredje gången, precis som för mig Nimah :(

Det tog 39 dagar för mig att få tillbaka mensen efter senaste skrapningen. Mitt MA hade jag dock i december, med medicinsk abort då, en skrapning i januari och en i februari. Så jag har inte haft mens sedan i september...

Nu är mensen över och snart är det fullt möjligt att bli gravid igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska man skydda sig för att slippa fler missfall, eller ska man köra på och hoppas på det bästa?!

Min man tycker att det är galet att skydda sig när vi ju vill ha barn. Men det är inte han som upplever oron, berg-och-dal-banan och sorgen inför ett eventuellt missfall. Jag tror inte jag skulle palla att bli gravid nu när jag vet vad som med största sannolikhet väntar. Eller kanske kan man koppla bort det lättare när man vet att det troligtvis blir missfall? Kanske fantiserar man inte om namn, föräldraledighet och bebiskläder då? Eller?

Hur går det för dig Susanne? Lever hoppet?

Ringde just Kvinnokliniken och tjatade lite för att få en tid. Det visar sig att läkarjäveln passat på att ta semester just när jag behöver honom. Lite okänsligt tycker jag ;) Han skulle ringa på torsdag iaf.