Inlägg från: Rosa Fluff |Visa alla inlägg
  • Rosa Fluff

    Alkoholism är inte en sjukdom.

    TS har helt rätt.
    Att det är en sjukdom är en teori. Det finns flera teorier kring alkoholism. Sen är det upp till var och en vilken teori man tror på. Grunden till sjukdomsteorin kom när man kunde se ett mönster hos alkoholister hur beroendet startar. Men det finns även andra teorier om alkoholism.

  • Rosa Fluff
    Queenie70 skrev 2014-02-01 17:14:44 följande:

    Ja oftast så finns det ett grundproblem som gör att man börjar överkonsumera alkohol, men benägenheten att utveckla alkoholism finns i generna. Alkohol är en beroendeframkallande substans även om det inte finns ett grundproblematik eller en genetisk sårbarhet. Om du tvingas att dricka en 75:a vodka dagligen så kommer din kropp och din hjärna att utveckla ett beroende, du kommer att få abstinens och uppleva sug när detta upphör. Så saken har många komplicerade sidor oavsett hur "trött" du är på att höra det...


    Det ligger inte i generna att utveckla ett missbruk. Det är en missuppfattning. Däremot ligger det i generna hur kroppen tar till sig och processar vätskan.

    Alkohol är som du säger beroendeframkallande. Tvingas du dricka en 75:a som du ger exempel på blir du antagligen beroende, vare sig du har missbrukande släktingar eller inte.
  • Rosa Fluff
    Queenie70 skrev 2014-02-01 18:03:43 följande:



    En av faktorerna för Benägenheten att utveckla ett missbruk el inte är genetisk.
    Benägenheten är inte genetisk. Det är som sagt en missuppfattning. Hur kroppen hanterar sprit är genetisk. Men det betyder inte att du har lättare att bli alkoholist. Däremot spelar miljön stor roll. Därför ser man en stor koppling till missbruksproblematik i en släkt.
  • Rosa Fluff
    Cogito ergo sum skrev 2014-02-01 18:30:09 följande:
    Har du ett känsligt nöjescentrum i hjärnan som får dig att må bra medan du gör det så åker du oftast dit.
    Det kan vara genetiskt däremot att ha den despositionen. Och nej man kan dricka en 75 och inte bli beroende.
    Jag skrev antagligen. Utsätts du för 1 75:a under längre tid blir du ANTAGLIGEN beroende. Men det är för att alkohol är en beroendeframkallande dryck under lång och regelbunden tid.
  • Rosa Fluff
    Queenie70 skrev 2014-02-01 18:50:41 följande:


    Fast man har ju kunnat bevisa att en del personers belöningscenter är betydligt känsligare för stimuli och att denna känslighet också återfinns hos familjemedlemmar, således är det en egenskap som gör att man också är sårbarare för beroendeproblematik. Denna biologiska skillnad i hjärnans funktion som man sett hos familjemedlemmar tolkar jag som att det är en genetisk benägenhet.
    Du har helt rätt men jag tror vi tolkar det olika. Jag skriver nog lite luddigt.. Vi är sårbarare just för att hjärnan kan ärva sin känslighet. Men det betyder inte att om jag hanterar mitt alkoholintag rätt att jag löper större risk för att bli alkoholist. Det är när jag börjar använda alkoholen fel som min hjärna spelar in. Det blir ett personligt ansvar. 

    Sjukdomsteorin baseras inte på arv. Den baseras på stegen till att man blir alkoholist. Dessa steg är i stort sett identiska för alla alkoholister. Från det att man börjar sitt intag, till att man börjar smyga med intaget, för att sen se att intaget påverkar ens liv och relationer etc.. Sjukdomsteorin är den mest accepterade teorin kring missbruk.

    Men vi har även Systemteorin. Den är dock ganska krånglig.

    Sen finns även Bio - psyko - socialt perspektiv, som även det är en teori. 

    Men en Teori är inte till 100% vetenskapligt säker. En teori är en grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något slag. 

    Därför kan man inte säga ur vetenskaplig synvinkel att alkoholism är en sjukdom. För det är enbart en teori om alkoholism. 
  • Rosa Fluff
    Anonym (håller med) skrev 2014-02-02 08:28:59 följande:
    Nej det där med att börja använda alkoholen "fel" stämmer inte. En del blir fast av "sin" alkohol på en gång, vid första fyllan, för att dem känner en slag lugn som inget annat har kunna hjälpa lika bra. Dem har ett kaos innombord som bara kan dövas med alkohol, de har hitttt ett sätt för att få slippa känna kaoset/ångest

    Ta till exempel Jonas Inde som beättar om sin alkoholism. Han berättar att ha har haft ett kaos i sig och när han träffade på fru alkohol så öppnade sig en annan värld där han kunde slippa detat obehag inom sig. Han och alkhoholen passade som hand i handske för varann.

     Och återigen, så ligger det något bakom, som gör att alkoholen passar just honom och som då utvecklar/blir alkoholist.


    Absolut. Men mitt svar baseras på den sk missbrukargenen. I ditt exempel kan Kalle som har missbrukande föräldrar åka dit men det kan även Pelle som har haft ett jätte bra släktträd göra. Det har inget med "genen" att göra.
  • Rosa Fluff
    Anonym (Sjuksköterska) skrev 2014-02-01 23:04:02 följande:

    Enligt diagnoskriteriesystemet DSM-IV ÄR det en sjukdom enligt läroboken.
    Men om vi bortser från det så förklara detta:

    Jag var ett sånt där slappt fetto, för det är ju det en del tycker här. Hade BMI på 47.

    Bantade sedan elva års ålder till 38 år med varierande resultat, var extremt känslig för kolhydrater, det triggade mitt sockerbehov direkt.
    Försökte med LCHF, men åt för mycket så jag gick upp i vikt.

    Gick ner 40 med WW, 30 med Extravaganza, och så vidare..
    MEN jag opererade mej och från den dagen, tre år sedan, minns det så väl.. Så var suget borta, känns som hon opererat mej i pannloben istället för magsäcken. 
    gick ner 60 kg och stannade där.
    Underbart, mår så bra, dom har nu gjort studier som tittar hormonet gherlin, att det ev. kan styra hunger/sug. Och att feta har fel dos av detta- och när man opar ändrar man detta.

    Är det inte så en sjuka?
    Eller är brist på sköldkörtelhormonet thyroxin också slapphet?

    Tänk lite innan ni dömer.
    Kanske är det samma med alkoholism??
    I min värld är det INGEN som väljer detta helvete. Har inte varit där själv men jobbar med det i femton år.


    DSM-IV är ett verktyg som baseras med sjukdomsteorin som grund. Enligt den är det en sjukdom. Men det betyder inte att det ÄR så. Det finns fortfarande teorier som går emot sjukdomsteorin. En teori är inget annat än en teori.

    Jag är utbildad behandlingspedagog (yh utbildning) och har under många år studerat missbruk, arbetat med missbruk, träffat massor med missbrukare, behandlat missbrukare etc.

    Jag har även missbrukande föräldrar men ändå har ingen av oss fyra syskon använt alkohol på felaktigt sätt.

    Jag personligen tror inte på sjukdomsteorin men anser att alla får tro vad de vill. Men man måste veta att det finns olika teorier och ingen är mer rätt än den andra.
  • Rosa Fluff
    pyssel skrev 2014-02-04 18:34:54 följande:

    Det är väl ngt oetiskt att driva behandling och blunda för DSM-IV(V) och ICD-10? Jag har också svårt att gå till en neurolog som hävdar att muskeldystoni beror på elsmog och ordinerar behandling därefter.
    Jag blundar absolut inte för dem. Man kan använda dessa verktyg väldigt mycket inom behandling. Men jag anser fortfarande inte att det är en sjukdom. Frågan är väl snarare varför människor anser att EN teori är den riktiga och inte kan ha ett öppet sinne för de andra som finns.

    Det bästa för en missbrukare är en behandlare som har information om alla teorier och som kan individualisera dessa till just den patientens behov.
  • Rosa Fluff
    pyssel skrev 2014-02-04 20:43:13 följande:

    Visst kan man ifrågasätta diagnosmanualer, de omarbetas ju. Jag undrar mest vilka seriösa beroendeenheter och behandlare som förkastar sjukdomsbegreppet och hur det skulle hjälpa den beroende och de medberoende?
    Det finns många behandlare som anser att missbruk inte är en sjukdom. Fortfarande är det en TEORI om missbruk. Verkar som många borde slå upp det ordet... Vad är det som säger att en behandlare som tror på sjukdomsteorin är bättre än en behandlare som exempelvis tror på bio- psyko- socialt perspektivet?
Svar på tråden Alkoholism är inte en sjukdom.