Ni som missbrukar droger (eller föräldrar till missbrukande barn) - hur såg er barndom ut?

min barndom var inte så bra psykiskt sjuk mamma som skärde sig och som ville ta livet av sig, och en pappa som inte brydde sig alls och skaffade ny familj och flyttade,  jag var bråkig i skolan, hade utbrott slog lärarna slog barnen i skolan, det var väl där jag kanske kunde få utlopp för mina känslor kanske, fick flytta då och då för att mamma försökt att ta livet av sig och för att hon skulle få andas ut så kunde jag få flytta ner till mormor och morfar ett tag tills hon mådde bättre! jag har känt mig oönskad osv men tor inte jag  säga att det är pga av min barndom jag började missbruka för det hade nog hänt ändå, man kan aldrig skylla på barndomen, jag kan aldrig lägga skulden på min mamma att det är hennes fel, hon har trott det men jag har sagt åt henne att det är inte ditt fel jag har haft ett val! 

Hej! Men hur mår du nu? Gör mig ledsen att läsa om din barndom. Jag hoppas att du själv får en ljusare framtid. Kram

jag mår bra, självklart har jag ärr från min barndom och minnen, men jag tänker min mamma var sjuk , jag själv har kämpat mig upp från allt, på slutet av mitt missbruk var jag hemlös,hade ingenting, jag valde att försöka göra en sista behandling och den hjälpte mig, fick livsgnistan tillbaka och hopp om livet,  idag har det gått  1 1/2 år sen jag  slutade missbruka och ta tag i mitt liv, och idag har jag lägenhet, jobb som ungdomsmotivatör på kris, och väntar mitt första barn, livet är underbart, och jag är glad att jag har det bagage som jag har för hela mitt förflutna har format mig till den människan jag är idag, och jag kan förstå människor på ett helt annat sätt eftersom jag varit där själv, :) jag har ett bra liv! :)

Hade föräldrar som inte "såg" mig, fick inte så mkt uppmärksamhet eller bekräftelse. Min mamma mådde inte så bra psykiskt när jag växte upp, var en hel del bråk hemma. Min mamma kunde bli helt hysterisk, exempelvis när hon och jag åkte bil så kunde hon börja köra extremt fort och säga att det inte spelar någon om hon dog, hon var inte en speciellt stabil människa. 

Full av våldtäkt, misshandel, mobbing, mm.
(I'm a guy.)

Det beror ju lite på hur du menar. Allt är relativt. Jag hade det hur bra som helst,på ytan. Pengar fanns, flyttade hit och dit. jag funderade nog inte mycket över det. Men nu fattar jag att det inte var enligt "normen ". Att någon av mina föräldrar gick i sär, skildes och man då en månad senare hade flyttat osv fattar jag ju nu att det funkade så. Sen blev det en förvirrande situation som är lik idag. Jag tror att det är min nyfikenhet, och kicksökande personlighet som styr.

Tror det ser väldigt olika ut. Jag är arbetare, kommer från en rätt vanlig familj där det iofs dricks ganska mycket. Jag har inga missbruksproblem. Min son har det dock. Han har haft en vanlig barndom, inget materiellt överflöd men vi klarar oss ok. Mycket uppmärksamhet, han är idrottskille och då åker man ju runt mycket och umgås med laget även som förälder. Mycket kärlek också, kommer alltid älska honom och visar det. Och vice-versa. Jag tror att vi har en beroende-gen som gör det lätt att fastna, så när han (som sina vänner) provade blev det ganska snart problem för honom.

Jag har växt upp med föräldrar som rökt hash. Har haft det jättebra och varit trygg men har alltid kännt att det är något som inte stämmer, dvs kompisar som inte fick umgås med mig fast att jag var ett snällt barn. Jag började själv röka hash i sextonårsåldern med min far och mina syskon. Efter några år blev jag uttråkad och började med amfetamin, piller och sedan satte jag första heroinsprutan. Jag kom rätt fort in på behandling tackvare min mor som sedan 10år varit drogfri. Jag fortsatte vara blandmissbrukare när jag kom ut men inget heroin. För 15 månader sedan träffade jag en man i ungefär samma sits, vi bestämde oss för att sluta tillsammans och börja ett normalt liv utan droger. Jag blev gravid rätt fort och har nu ett barn på fyra månader. Vi är drogfria och kommer aldrig att börja igen. Det är svårt ibland, jag kan känna mig ensam ibland eftersom jag har fått sluta umgås med vännerna, har missat mycket om allt o kan bli pinsamt när man försöker hitta nya vänner men hänger inte med i svängarna på normala samtalsämnen. Jag är en bra förälder iallafall och det är det viktigaste för mig. Knarkliv är hemskt, många vänner dom dött i överdos och traman har man fått uppleva tackvare det skitet man varit inne i. Jag pratar aldrig om detta för någon så det är skönt att skriva av sig lite anonymt.

Mitt tips till föräldrar som misstänker att sina barn drogar - gör något direkt! Fråga ut om alla kompisar, ring deras föräldrar , ring o knasa ditt barn och deras vänner som drogar. Det förstör så himla mycket.

Och ni som tror att man kan leva normalt fast att man röker hash eller annat. Jaja good for you.

Otroligt nedlåtande att kalla människor för inkompetenta och korkade, du vet ju inget om deras situation.

Självklart sörjar man förlorade relationer men det går väl åt båda hållen, sonen har ju också chansen att ställa saker till rätta om han vill.

Att säga att föräldrarna ska komma till insikt är ju bara för mycket, att slänga ut sina barn är något som de flesta föräldrar inte gör i en handvändning det ska mycket till och oftast har den som använt droger fått flera chanser, men i det här fallet vet varken du eller jag hur det ligger till och att då någon av oss skulle kalla en förtvivlad förälder för inkompetent och korkad och försöka skuldbelägga dem är faktiskt avskyvärt.

Mossan69 ni är vare sig korkade eller inkompetenta, att vissa försöker normalisera droganvändning betyder inte att det är vanligt förekommande eller lagligt osv
Jag tycker det är en bra idé att prata med föräldrar som är i samma situation så att ni kan stötta varandra och få råd och tips.

När det kommer till droger, så är man rätt benägen att göra detta.

Verkar som allt vett och förstånd, försvinner när det kommer till detta område.

Och de är ordentligt på eldade av familjeliv mobben att göra exakt så.

Jag försöker alltid balansera upp och använda förstånd i dessa diskussioner.

Och förklara att man använder inte atombomb som första åtgärd när man ska få bort en mygga.

Nu går ju inte myggor att prata med, men som ni förstår var det en liknelse.

Och då att man ska ska först prata med sina barn.

 

Detta förväxlar en del med att när man väl pratat med sina barn och detta inte hjälper, så finns det inget mer man kan göra.

Utan det finns många olika saker man kan pröva, innan man rullar fram atombomben.
Skrämmande denna tilt som sker på en del här på familjeliv.

Vad man än må tycka om droger så är det olagligt och hus/lägenhets innehavaren har all rätt i världen att kräva att hemmet ska vara fritt från droger.

Om man vill ta risker i sitt eget hem när man flyttat hemifrån är en sak men man kan inte kräva det av andra och självklart har föräldrar rätt att bestämma vilka regler som gäller för hemmet, att det sen gäller olagliga preparat gör ju saken bara mer självklar för dom flesta.

Men inte tror jag det är lätt vare sig för föräldrarna eller deras barn när relationerna går itu.

Man kan kräva sitt hem vara fritt från droger, utan att kasta ut sina barn.
Och man kan kräva regler i hemmet.

Utanför hemmet är en annan sak.

Dock är det inte mycket till svar på mitt inlägg.

Och hur löser du det om barnet kommer hem drogpåverkad eller förvarar sina droger hemma?

Jag tror inte det är många föräldrar som bara kastar ut sina barn utan eftertanke på en gång utan det är lång och förtvivlad kamp bakom och i slutänden är 'barnet' lika skyldig till utkomsten som föräldrarna om inte mer  då dessa värderar drogerna högre än familjen, man ger alltså hellre upp familjen än att man ger upp användande av drogerna. valet ligger alltså på användaren, denne har ett val, sluta och bo kvar eller fortsätta och kastas ut.

Den enda mobb jag har sett på FL förövrigt är väl isåfall den mobb som försöker normalisera droger och bagatellisera riskerna, vissa skuldbelägger även anhöriga och många gånger använder man ett hetsigt språk och dumförklarar andra av annan åsikt.

När det gäller TS frågeställning (som vanligt är det lätt att gå off topic i dessa trådar)så hade jag och mina syskon samma uppväxt, en av oss började missbruka droger, en testade men fortsatte inte och en har inte ens testat, min tanke är att kompiskretsar hade mer med det att göra än uppväxt och familj.

Det är inte olagligt att ha droger i kroppen, det är olagligt att konsumerar droger i Sverige.

Således så gör barnet/ungdomen inget olagligt att komma hem och vara påverkad av droger.

trodde hannars jag var pinsamt tydlig på att man bestämmer i sitt eget hem, och att man inte accepterar droger där.

Hur kunde det vara oklart?

 

Om man inte ser det som en mobb att det kommer inlägg på inlägg släng ut skiten.
Så ser man ju barnen nått som man kan offra utan att fundera på det så mycket, mycket skrämmande beteende.
I dessa diskussioner manar jag till diskutera med sina barn och ge faan i dessa atombomber som jag förklara för dig innan.
De som skuldbelägger mest, är faktiskt de som vill släng ut barnen.

Jag personligen stödjer dom och manar till lugn och förstånd, det är ju faktiskt deras barn som en del vill leda fram till bilan på giljotinen.

Men tror du verkligen att det är försvarbart att  ha regler som säger att 'det är ok om du brukar olagliga droger så länge du inte gör det hemma..'

Återigen, knark är olagligt och oavsett vad vissa försöker påstå så finns det faktiskt risker med användning av droger så varför skulle föräldrar glatt tillåta sina barn att använda det hemma.

Jag tror även många missar att det inte är för att straffa som man kastar ut droganvändaren, det kan vara ett sista desperat försök för att få någon man älskar att sluta och sedan komma hem igen.

Helt ointressant, det olagliga sker inte i ens hem i alla fall.

Och det är där jag kan bestämma.

Såklart det finns risker med droger.
Men även med annat finns det risker, men tillåts.

Märkt en röd tråd här, och det är när man kan ha roligt det är då det tar hus i helvete.

Tar du livet av dig, visst det är tråkigt, men det är ditt val och helt okey enligt lag.

Massa hyckleri här, vi ska nog hoppa över detta helt.

Jag pratar inte om det sista desperata försöker, det hoppas jag du inte försöker inbilla mig att du tror jag pratar om.

De flesta föräldrar finner det faktiskt inte ointressant om ens barn sysslar med något som är olagligt oavsett var det sker.

Sen håller jag med dig om att det är bäst att sluta med detta droghyckleri för vi vet ju alla att droger är olagligt och förenat med risker och majoriteten av föräldrar önskar inte detta för sina barn.

Men nu börjar det bli väldigt mycket off topic av oss så om du vill fortsätta diskutera drogers varande och icke varande och dess farlighet så föreslår jag att du startar en egen tråd, jag kommer inte fortsätta med det i den här tråden då det förstör TS frågeställning och tillräckligt många trådar har förstörts av detta återkommande käbbel.

För hemmets regler så är det detta ja.

Nu får vi förtydliga givetvis, annars blir det väldigt tokigt fortsatt diskussion.

Vi pratar om barn som nått en ålder där de har ansvar för sig själva.

Där kan man faktiskt inte kräva mer än att det inte ska finnas droger i sitt hem.

Sen kan man ha åsikter om vad de gör utanför hemmet.

Du påvisar ju själv ett hyckleri här, där du "smidigt" försöker vända på det hela.

Men säga tvärtom.

Att leva är farligt, man kan dö brukar jag och många många andra säga.

Vi gör val hela livet igenom som innebär risker för en själv som person.

Det är först när man väljer droger och att man har roligt på dessa, som det tar hus i helvete.
Och det är detta hyckleri jag pratade om, du försökte göra en "smart" kontring.

Har inte ens kommit in på droger vara eller icke vara, löjligt av dig.

Men om dessa 'barn' nu kommit till en ålder där det kan ta ansvar för sig själv blir det då inte löjligt när man påstår de kastas ut i stora stygga världen av sina föräldrar?

Visst har vi rätt till våra val, dvs INOM lagens gränser (detta är viktigt att påpeka)  men samtidigt är vi också ansvariga för att våra val att dom inte går ut över människor i vår omgivning.
Så visst kan man göra som man vill men som med allt annat i livet finns det konsekvenser och även om man väljer att blunda för detta faktum så gör varken omgivningen eller samhället det.

Sen, du har absolut rätt till att ha en annan åsikt än vad jag har men jag finner det både smaklöst och fantasilöst med hånfulla människor och dina tre sista ord gjorde att jag helt enkelt tappade intresset för att fortsätta diskutera med dig då jag ser på  vilken nivå den här diskussionen är på väg att hamna i.

För vissa är det säkert inte bra och kasta ut dom.

Många som inte har jobb eller utbildningen klar i den åldern.

Så löjligt, nej!

Vi har inte rätt till våra val, om man straffas för sina val.

Därmed är inte kroppen din egen egendom, som du gör vad du vill med.

Att påverka sin omgivning negativt, är inget unikt droger(alkohol inkluderat).

Det är folk mycket duktiga på även utan droger(alkohol inkluderat).

VI hamnar på den nivån du tar oss.
Förstår du har en obstinat syn på droger. och gömmer dig bakom "det är olagligt".

Då hamnar man oundvikligt på ett ställe, där du nu tagit oss.

Personligen är jag saklig, logisk och håller mig till fakta.

Sen om du önskar, så kan jag stödja eventuella åsikter jag har om droger.

Dock har jag/vi inte ens rört droger i sak, så varför du pratar om detta.

Har jag inte en susning om.
Är inte det minsta hånfull, påpekat en kontring som var en upprepning i vad jag sa.

Fast då tvärtom såklart, föll inte i god jord.

Brukar bli så när man blir avslöjad att använda denna diskussionsteknik.