Jag offrar mitt liv, sockret och maten går först och det känns skit.

Att hålla motivationen vid liv är det svåraste vid alla förändringar, oavsett om det gäller nikotin, alkohol, mat eller narkotika. Kan du knäcka den nöten kan du sälja iden dyrt... Jag kämpar alltid mot min motivation men lyckas ofta övervinna latmasken i mig genom att inte ens fundera, bara göra. När det gäller godis är det nolltolerans. Inget hemma, inget i butiken, då slipper jag fundera över om jag ska eller inte ska äta det. Oftast går det att stå emot. Det funkar för mig, du behöver hitta din egen lösning. Kanske behöver du pepp från något som iTrim eller Viktväktarna dörr du går på regelbundna möten?

Det där tror jag är högst individuellt. Särskilt om man har vant kroppen vid stora portioner måste man vara hungrig för att kunna ställa om och gå ner i vikt. Ingen lider skada av att vara lite hungrig i en timme eller två. Många överviktiga jag själv inräknad, är nästintill rädda för att vara hungriga. Man äter något så fort man känner minsta lilla hunger och då kommer man otvivelaktigt gå upp i vikt pga ett överintag av kalorier. Jag gick ner i vikt först när jag insåg att jag kan vara hungrig några timmar och det för inget. Kroppen vänjer sig vid det och vet att maten kommer tre gånger om dagen.

Ja det var rätt revolutionerande för mig att inse att jag inte behövde äta så fort magen var lite hungrig.

En smart sak är ju de där portionsmåtten som säljs på apotek. Då får man ju stenkoll på portionsstorleken.