Varför lyssnar man inte på vad barnet vill ? Vad göra nu?

Hur gammalt är barnet?

12

Då förstår jag inte heller varför man strider om det och inte lyssnar på varandra och barnet och kompromissar.

Det är många års prövningar som genomförts med tårar, konflikter, misstro, anklagelser,  kompromisser från den ena förälders sida som alltid tänker och lyssnar på vad barnet vill, och försöker genomföra det barnet vill med motstånd från andre föräldern.

Ja det är väl nu när pappan inte längre orkar kämpa för barnet som han återigen kompromissar genom att ge upp sitt barn.

Man ger inte upp. Ni får ju fortsätta kämpa for det som funkar bäst for barnet. Om ni har provat en massa, och nu hittat det som barnet vill, kan det ju inte vara långt kvar till slutet på det hela. Fortsätt kämpa. Ge inte upp några meter innan mållinjen.

Med tanke på barnets ålder tycker jag att pappan ska stå på sig och fortsätta tvisten i domstol. Just för art ge barnet en chans att faktiskt få sin vilja igenom.

En egotrippad förälder kan aldrig tvingas lyssna på sitt barn men domstolen ska enligt lag ta i beaktande vad barnet själv önskar. Så att gå via domstolen är egentligen det enda sättet att få igenom barnets vilja.

Hade jag varit pappan hade jag yrkat på gemensam vårdnad och barnets önskemål om boende/umgänge i första hand. Och ensam vårdnad med fullt boende plus vh för mamman i andra hand. Som en markering att antingen samarbetar vi och lyssnar på barnet eller också klarar vi inte av att samarbeta och då är det den lyssnande föräldern som ska ha vårdnad och boende.

Vet att det är jobbigt  både för din man och dig men känner ni att barnet vill bo mer så ska ni stå på er. Barnet ska självklart kunna fråga saker men ibland måste man säga att vi vet ej  mer  fast man kanske vet och tala om att man förstår att han tänker mycket men detta är något hans mamma och hans pappa måste reda ut.
Visst ska mamman kunna ringa men då ska hon ha bestämda tider då hon ringer och är det så att hon gör detta för att kolla er så skulle jag  prata med advokaten och familjerätten för de  kan man göra upp bestämmelser om detta. Och har hon sonen så ofta så måste ni säga ifrån att nu räcker det med att du ringer en gång då vi måste få vara med sonen. Kan tänka mig att det är massor med svartsjuka i botten som gör att hon väljer att hålla på så som hon gör och inte ser att  hennes son skulle må bättre av att bo hos dem båda och få längta efter mamma.

Så jag tycker ni ska stå på er för det gäller ett barn och de som rekommenderat dig att du ska lämna din man och hans son vet inte om verkliga livet.

låter som hos oss. Tragiskt när barnen äntligen törs stå upp för sig själv och berätta hur de vill ha det och ingen lyssnar. 

Nu blir det rätten som avgör det hela, trist ! Är det någon som vet hur det blir och hur det går till nu med boutredning och allt, vad går det hela ut på? Vad avgör boendet och ev vårdnaden om barnet?

Jag tror att dom kommer gå efter vad barnet framför allt vill. Vad jag vet så ska man vara 12 för att själv få bestämma vart man vill bo om man har skilda föräldrar. Eller har det ändrats? 

Jag tror att barnet inte får bestämma förrän vid 15 års åldern däremot att de lyssnar på barnens önskan vilja tankar från den dagen de kan prata, men jag vet inte.

Det är alltid tråkigt när det går så långt som en tvist i domstol, men domstolen tar i alla fall in barnets åsikt. Det finns inte längre någon fast åldersgräns utan domstolen ska enligt lagen lyssna till barnet utifrån barnets mognad. Barnet i ert fall har ju faktiskt provat olika slags boende och har därför praktisk erfarenhet att grunda sin åsikt på. Jag skulle tippa på att det gör att barnets åsikt väger tyngre.

Sen finns det naturligtvis domar där domstolen ansett att det inte är förenligt med barnets bästa att följa barnets önskemål. Tex då en 15-åring inte fick bo med den önskade föräldern pga förälderns kriminella beteende.

Det finns ingen ålder - o har inte funnits - ngn då man säger att barnet får bestämma. Däremot skall barnet alltid lyssnas på o dess vilja tas i beaktning. Dock går barnets bästa (vad rätten anser är bäst då) före vad barnet vill ibland. Ett barn har sällan konsekvenstänkandet för att förstå innebörden av vissa val.

När barnet är 16 år får det skriva sig var det vill och kan på så sätt välja.

Finns inte o har aldrig funnits ngn ålder då barnet fått bestämma. Däremot skall barnets vilja tas hänsyn till men det är föräldrarna som skall ta beslutet för barnet (ett sådant beslut bör inte krävas av ett barn). Kan inte föräldrarna komma överens får rätten avgöra.

Vid 16 års ålder får man välja var man ska skriva sig.

Det har faktiskt aldrig funnits ngn sådan fast åldersgräns :)

Barn får aldrig bestämma, men de ska bli lyssnade på. Men rätten lyssnar även på föräldrarnas argument. Sen kan domstolen inte, annat än i undantagsfall, verkställa en dom mot en 12-årings vilja.

Jag gissar att grabben vill bo heltid hos pappan och att mamman av någon knepig anledning nekar.

Vem är man?

Att mamman har en annan syn än er och kanske sonen betyder inte att hon inte har, enligt sig själv, barnets bästa i åtanke.

Barn kan ibland ha en lite begränsd konsekvensinsikt av sina beslut, därför tvinga föräldrarna barnen till olika saker, t ex "Jag vill inte gå i skolan", "Jag vill se på läskiga TV-program", "Jag vill ha sex", "Jag vill äta massor med godis" mm

Kan inte föräldrarna komma överrens är det domstol som beslutar. Soc gör en utredning som ligger till grund för domstolens beslut.

Kan föräldrana inte komma överrens via familjerätten stäm till tingsrätten.

Kan berätta om min bonus. Hon sa länge till oss att hon ville vara mer här. När vi tog upp det med mamman (vi har ett bra samarbete) blev hon mkt förvånad eftersom dottern sagt precis tvärtom till mamman...

När hon är här är HÄR roligast. När hon är hos mamma är DÄR roligast. Att förstå konsekvensen av att välja gjorde hon inte vid tio års ålder...

Har precis förlorat boende på mitt barn. Trots all bevisning att barnets bästa sett ur ett juridiskt perspektiv var mycket starkare hos mig. Barnet är idag 7 och vill bo med mig jag funderar på när hur och hur lång tid man ska vänta med att dra upp det igen så barnet har sin chans att tala? Vad kan vara bra motbevis på att barnet inte mår bra?

Om man "förlorar" boendet torde rätten ha sett att det på något sätt är bättre för barnet att bo hos den andra föräldern. 
Försök att finna det som är bra där och jobba på att barnet ska ha det bra hemma hos dig så kommer barnet att må bra. 
Varför vill du leta efter bevis på att barnet inte har det bra? Leta efter bevis för att barnet har det bra istället! Mycket lättare blir livet, jag vet..!