10åring vill inte träffa sin förälder

Varför vill inte barnet?

Man pratar med Soc och BUP.

Både soc o bup o ännu fler är redan inblandade.

De tycker ändå att de ska fortsätta ses...

Ja förstår bara inte hur det ska funka?

Skolplikt funkar ju, så varfor funkar inte umgängesplikt? Vad säger barnet om orsaken det inte vill?

Blivit sviken så många gånger så barnet kan inte lita på föräldern.

Föräldern ljuger framför barnet, -nä det har ja inte sagt/gjort osv. Vet detta,då ja också hört föräldern säga saker o sen när barnet berätta det för någon så förnekas det.

Man kan försöka motivera och uppmuntra men det går ju inte att tvinga barnet. Det skulle kännas som ett svek att bära ut ett vägrande barn till umgänge.

Det måste ligga något mer bakom. Barn är fruktansvärt lojala mot sina föräldrar. När en unge inte vill träffa en förälder så är det något riktgt vidrigt som ligger bakom. T ex att den ena föräldern allierar sig med barnet och motverkar att det ska träffa den andra. Med hot eller vad det nu kan vara.

Sitter med samma situation med mina bonusar, de vill inte vara hos sin andra förälder, det är en hemsk pärs och stress varje gång de skall dit.....

Vi försöker uppmuntra hela tiden.

(Det gäller min bonus) det slutade med nu att barnet ringde till den föräldern o sa -ja vill inte träffa dig, du ljuger, lyssnar inte o pratar skit om min andra förälder.

Är separerad bioförälder oxå, där har det aldrig varit nåt problem så man blir helt ställd med detta.

Nästan samma här men bonusar åker eftersom vi annars måste plikta med böter genom verkställandedom. Sjukt att inte lyssna på barnen trots att de är ganska stora nu. Barnen vill träffa sin UG-förälder men inte så mycket som TR, soc plus päron kommit fram till för några år sedan. 

Detta trots att soc begärts att göra nya utredningar av päron men TR beslutar och behöver inte invänta/begära soc utredning.

Längtar enormt efter att de är myndiga! 

Det är verkligen hemskt att det inte lyssnas på barnen... vi har en 5 åring hemma som varje gång det är dags med UG blir som sjuk, ont i magen, ledsen, ilske utbrott redan veckan innan det är dags att åka iväg. 
Försöker peppa och uppmuntra men det möts bara med mer ilska, skrik om "jag har ju sagt att jag inte vill dit! Jag vill vara HEMMA!!"
Man känner sig så maktlös...
Sen åker de dit, blir borta max en natt innan de ringer och gråter och ber att få komma hem! Som tur är släpper den andre föräldern hem dem, annars vet jag inte vad vi skulle gjort!

De själva säger att de hellre skulle vilja träffa föräldern på middag 1 gång i veckan, inte sova kvar och inte vara en hel helg... De vantrivs där men vill se sin förälder... men inget vi säger funkar...