Nyktra alkoholistet, alkoholister och medberoende, hjälp mig!

Jag har varit tillsammans med en alkoholist. Men hans beroende låg latent i många år, förutom att han ibland (oftast vid storhelger, typ nyår och midsommar) blev alldeles för full. Men efter 10 år ungefär så började han dricka ännu mer, varje gång så var han så ledsen efteråt, varje gång gav han så många löften. Till slut var de inte värda nåt mer.

Jag lämnade honom och han nådde verkligen botten efter det. Men jag tror det var det bästa som kunde hända, för först då insåg han att han var tvungen att sluta helt (det jag berättat för honom tusen gånger tidigare). Idag är han nykter, och förstår att han inte kan dricka ens lättöl.

Tror att det trots allt inte är så mycket man kan göra som anhörig. Finns inte den riktiga viljan där så fortsätter missbruket ändå, genom självförnekelse. Mitt råd är att du är hård, ger ultimatum och annars lämnar honom. Finns viljan så rätar han upp sig, och kanske kan ni fortsätta därifrån. Finns inte viljan, så slipper i alla fall du följa med i fallet. Hittar du en uns av ilska i dig, så elda på den. Ilska ger också styrka.