Nyktra alkoholistet, alkoholister och medberoende, hjälp mig!

Sen ett år tillbaka har jag levt tillsammans med en kille som är alkoholist. Han upptäckte sitt missbruk med mig för cirka 9 månader sen. sen dess har vi kämpat med återfall och svek. Hans liv innan mig bestod av kriminalitet, alkohol och droger. Ett liv som han idag nästan helt har lämnat för att få vara med mig, förutom alkoholen. Den här killen är full av känslor och kärlek men han är även väldigt skör. Jag har utvecklat ett medberoende där jag ständigt går runt och oroar mig och försöker komma på saker som kan göra honom till en nykter alkoholist. Sexlivet har i princip dött ut då jag känner mig så krossad och mitt självförtroende verkligen har gått i botten. Jag blir också väldigt nedstämd då jag har insett att vi knappt har ett socialt liv med andra pga hans missbruk. Jag skäms för mycket över vem han är och vem jag har blivit. Detta ger ju självklart honom ännu mer skäl till att dricka. Han kommer hem full, vill pussas, vilket jag inte vill då det inte finns något mer avtändande än en full man. Han börjar bråka om att jag inte är kär i honom längre, att jag är otrogen etc. Sen eskalerar allt väldigt snabbt då jag tappar tålamodet helt efter bråk, puttningar, skälsord, hot om att lämna, hot om att ta livet av sig osv. Dagen efter startar han alltid med en arg fasad för att försöka trycka bort sin ångest så långt han orkar. Till slut ger han upp, gråter, ger löften och springer runt som en hundvalp med svansen mellan benen. Förut trodde jag honom men nu vet jag att hans ord är luft. Han har nu varit i kontakt med läkare för att få hjälp och jag vill så gärna tro att allt ska bli bra men vad gör jag vid nästa återfall?? hur ska jag reagera?? Vem ska jag ta hjälp av?? Ska jag ringa polisen innan han blir aggressiv och bråkar? Idag sa han att han var sugen på att dricka öl. Jag försökte få honom att förstå att det är inte okej för mig att han dricker. Då blev det bråk, jag gör helt plötsligt för stor grej av det hela och förvärrar allt med mina krav. Han sa att jag ska sluta sätta alkis diagnoser på honom. Jag hajjar ingenting?? Gick han från självinsikt till förnekelse?? Ska det inte vara tvärtom?? Så du som har erfarenhet, helst du som själv är alkoholist och lever med en medberoende. Ge mig nya perspektiv? Hur hanterar jag allt? Spelar det någon roll vad jag gör och vad jag säger? Ge mig nånting nytt?

vad han påstår, ja. Han tycker att han har kommit långt på kort tid och stt han drömmer om ett familjeliv med lugn och ro där vi är lyckliga. Han säger även att jag är hans drivkraft till att fortsätta försöka. När vi pratar om hans återfall (som vi sällan kan prata om på en djupare nivå, utan tjafs) så förklarar han att hans abstinens tar övertaget, att det just då känns som att alkoholen är enda lösningen på allt men att han vet att alkoholen ställer till allt för honom. Jag vet inte vad jag riktigt ska lyssna på längre och inte. Därför så hoppas jag verkligen att någon med egna erfarenheter kan hjälpa mig lite på traven.