Behöver pepp :( Vill försöka igen men är rädd.

Förstår hur du känner :( har inte fått något missfall men vi har försökt i 8 månader utan resultat. Har intensiv daglig längtan i två år. Så himla svårt att låta bli att tänka på.

Hej ts!
Min första graviditet slutade i MA v18 (fistret dött sedan v8!), jag mådde fruktansvärt dåligt både fysiskt och psykiskt efter det men tre månader efter skrapningen blev jag gravid igen och den gången fick vi ett friskt barn!
När vi sedan skulle få syskon fick jag återigen MA men som denna gång upptäcktes via VUL direkt i v8. Och som innan blev jag gravid 5 månader senare och fick ytterligare ett friskt barn!
Lycka till!

fostret* !!

Glömde även att min poäng är att detta är om än ovanligt men sådant som händer, beklagar verkligen det som hänt men försök att inte stressa och oroa dig inget blir bättre av det.

Oj! verkar vara varannan gång... konstigt..:) men såå skönt och bra att du fick dina söta småttingar :) vill sååå gärna :) Jag älskar barn så otroligt mycket och ler varje gång jag ser söta barn. Hoppas hoppas det tar sig bra nästa gång :( Tre månader verkar vara lagom :) Jag ska testa nästa...... och hoppas de går vägen :)

Föresten, sa dem vad dina MA berodde på? Till mig sa dem ingenting, bara att det var vanligt... :/ eller ngot fel på barnet osv.

Klart du ska prova igen vi väntade inte tre mensen utan började försöka direkt efter första mensen men kroppen var lite strulig först :)
Nej jag har fått samma förklaring, de vet ju oftast inte :-/

Nä... :/ ja vad ska man göra.. känns lite som ett "lotteri"...... blev väl nitlott första gngen... hoppas på bättre nästa gång. Vgade inte försöka på riktigt innan... men ska prova lite försiktigt. Kom du över dina MA fort? jag trodde jag hade gjort de tills jag kom på mig själv gråtandes varje gång jag blev ensam hemma och började kolla på barn eller läsa något... usch hoppas verkligen de vänder snart... :/

Beklagar verkligen ditt MA, har självt haft ett nyligen och det är hemskt på alla sätt!

Vi har valt att börja försöka igen på en gång, det finns inga medicinska risker med att bli gravid direkt efter ett missfall så vill man är det fritt fram.

Jag tror lite att man bara måste kasta sig in i det som är läskigt för att komma över rädslan. Lite som att om man ramlar av en häst, ju längre tid man väntar med att sitta upp igen ju räddare blir man.

Till en början kanske ni bara kan ha oskyddat sex men utan att försöka tänka så mycket på att det ska bli barn. Dvs inte ha sex bestämda dagar eller hålla koll på ägglossningen utan bara vara tillsammans för att ni vill. Blir ni gravida då är det ju fantastiskt men om det inte blir så är steget kanske inte så stort till att börja försöka "på riktigt", ni har ju redan kommit halvvägs.

Kom ihåg att ett missfall inte ökar risken för fler. Missfall är jättevanligt, var fjärde kvinna drabbas någon gång i livet. Det är oftast inget fel på varken mannen eller kvinnan utan det är naturens sätt att ta bort det som inte skulle klara ett liv utanför magen. De allra flesta som får missfall lyckas blir gravida igen och föda friska barn.

Lycka till!

Hej TS! Fick ett MA i vecka 13. Konstaterades att den dött i vecka 11. Blev skrapad nu för drygt 2 veckor sedan men har ännu inte slutat blöda, så vi kan inte börja försöka igen heller :(
Har beställt ägglossningstest för att få stenkoll och pricka in. 
Beklagar ditt MA, det är en sån fruktansvärd upplevelse.. Jag hoppas att det tar sig för er snart och att det går vägen!
Vi fick skicka prover på analys då de kunde se på UL att det var en kromosomavvikelse som gjort att den inte klarade sig. Vill ändå se vad dessa kommer att visa, jag är ung och "ska" inte tillhöra en riskgrupp för just kromosomavvikelser. Försöker tänka på att den lill* inte var frisk men det är tyvärr ingen större tröst. 
Man känner sig så oerhört lurad av kroppen och snuvad på sin fina bebis.

Massa kramar till Dig, 

Oj fick du göra analyser???? helt sjukt att jag inte fick göra det :O nu blir ag nästan arg, frågade flera ggr vad missfallet berodde på men dem sa ingenting, och bokade bara tid för op. Jag var så nyfiken på vad missfallet berodde på för de skedde så plötsligt, veckan innan var fostret levande och "allt såg fint ut" så barnmorskan, veckan efter hade den tydligen dött av någon mystisk anledning, väl 4 veckor efter på ul såg de ingen hjärtaktivitet och att fostret var för litet för vecka 12, den var i storlek som den ska vara i vecka 8, alltså för liten. De var de jag inte kunde smälta och förstå vad som var felet. Men jag (misstänker) antingen kromosomavvikelse eller att den kanske saknade någo organ. Man blir ändå orolig om man ska våga försöka igen..... men hoppet är ju de sista som lämnar en... blir så avis på alla som föder massor av friska barn, sååå avundsjuk.

Hoppas du kommer må bättre snart, har du fått tid för op?Mitt missfall kom ut av sig självt hemma veckan innan min op. Kram

Norrskensmor: Förlåt!! missade i ditt inlägg att du sa du blivit skrapad, missade det. Kram

Att missfall är oändligt sorgligt är vi många som har erfarenhet av! Jag förlorade själv en liten flicka för några månader sedan. Det var vid rul i v. 19 som den lillas hjärta hade slutat slå. Vid obduktionen visade det sig att navelsträngen hade tvinnats. Så mycket som kan gå snett under de där nio månaderna... Själv tror jag inte jag är redo att bli gravid med syskon till mina barn innan tiden för beräknad födelse för min lilla som aldrig fick leva är passerat. Att sörja vad som aldrig blev tar sin tid. Åtminstone är det så för mig.