Följas åt IVF? känner mig ensam

Jag har bara varit inne i IVF karusellen ett tag .. Känner dock att de är många som är + 30 och jag känner mig lite utanför då jag är 23 år.

Jag och min man hade bara försökt i 3 månader, dock har han haft cancer och kan ej få barn på egen hand så de hade rekomenderat honom att när vi väl var sugna så skulle vi söka omedelbart pga det tar tid.

Vi sökte i dec 2012, fick komma på info jan 2013 och skulle startar med korta metoden (p-piller för min del, sedan sprutor). Tyvärr var det fullt på avdelningen och de ville att jag skulle gå ner lite i vikt och komma tillbaka i aug. Fick då starta i aug, 10,6 kg lättare 84,4 kg) .. Fick ta sprutor i 8 dagar, på äggplocket fick de ut 9 ägg var av5 befruktades. Ett sattes tillbaka i aug som blev missfall.

Den 21 nov gjorde jag mitt första fet (fryst embryo transfer) och i onsdags plussade jag.

Jag är livrädd hela tiden, jag är så rädd för missfall igen. Dock plussade jah inte sist,men det sticker molar typ i magen som mensvärk. Men just nu får man väll försöka vara glad att det äntligen blev plus.

Lite fördelar med att vara ung i Örebro iaf är att jag ibte betalat för ett enda läkarbesök, annars kostar alla besök 250 kr och det är många besök kan jag lova dig.

Nackdelar är att i Örebro klassas jag då som "barn" eftersom jag är under 25 år, men jag tycker att det är sjukt att så många surtanter till barnmorskor har påpekat det.

Förlåt för ett långt inlägg, men jag hittade din tråd precis när jag satt ensam och tänker och tänker ..

Varför gör ni IVF? Kram till er

Hej, i Örebro finns det alla möjliga regler .. Man ska ha bott tillsammans på samma adress en viss tid, varit tillsammans en viss tid osv. Skönt att man slapp det som tur var :)

Aha okej :) lycka till :) de sa till mig att det är ett stort plus ju yngre man är :)

Gu vad roligt :) jag håller verkligen tummarna :))

Jag hade för höga förhoppningar på första omgången, och det ångrade jag då.. Det är nämligen så jag två reportrar skriver en artikel om mig och min man ang våran IVF resa och då vill man ju att allt ska gå enligt planerna. Tyvärr fick jag (utsökta infon, blodbad på ruvdag 12) och tur var väll det för jag visste då hur testet skulle se ut.

Denna gång var jag mycket osäker, jag hade en känsla som sa att det var neg då jag inte hade ngn symptom. Men jag var hellre neg än plus :)

Jag var stenhård under varje ruvande, i Örebro skulle man leva som en gravid kvinna ett visst antal veckor innan ET och FET. :)

Du behöver inte vara orolig, jag tyckte infarten i armvecket gjorde dubbelt så ont som äggplocket .. Äggplocket känns men gör inte ont, men om du finner det väldigt obehagligt så be om lugnande innan och mer smärtstillande :)

Det är två tjejer som gör ett frilansrepotage och de har följt oss sen sprutorna och ska följa oss tills det förhoppningsvis kommer ut en knoddis :)