Jag tänkte kolla om det finns fler som vi.
Vi kan inte få barn på naturlig väg eftersom min man har väldigt låg spermieproduktion. Du kan oftast räkna de små simmarna på fingrarna i spermaproven. Detta beror enligt gentest på att det saknas en bit av min mans Y-kromosom som då ska påverka spermieproduktion.
Någon som känner igen sig? Något som hört något om det här? Någon som fått barn med IVF/ICSI?
Hej!
Vi är i samma sits, men min sambo har 0 spermier.
Hur har det gått för er?
Oj ett svar! Vad kul! Men inte för er förstås.. 
Vi har genomgått tre ivf/icsi utan resultat. Fått ut totalt 22 ägg och fått ett embryo som varit "okej" och kunnat bli ett barn. Alltså inget bra embryo ändå.
Står i kö till spermiedonation nu, 12-14 månader. Kanske gör ett till eget försök privat där vi vill att de går in och plockar ut spermier, kanske finns någon som är bra om de har lite fler att välja på.
Hur går det för er? Har de gjort biopsi på honom, finns det några där inne?
Han har gjort en biopsid inett tidigare förhållande och har ingen tillverkning alls så det är ju egentligen ingen nyhet men nu när vi ska ta steget och gå vidare mot att skaffa barn så blir det ju ändå jobbigt!
Vi ska på ett första samtal till kurator nästa vecka för framtida donation. Jag är nervös, tänk om det är något fel på mig?
Vad sker för er härnäst?
Vart bor du? Vi har tur att höra till Uppsala som inte har någon väntetid alls!
Ja jag tycker det känns jättejobbigt att behöva använda sig av en donator! Min man HAR ju ändå spermier. Sen tänker jag mycket på det där med likheten, att inte kunna se likheter från min man hos barnet. Det gör lite ont faktiskt. Är rädd att jag kanske inte ens blir godkänd av kuratorn för det här.
Ska ni göra insemination? Ska de göra en utredning på dig också innan?
Skönt med ingen väntetid! Å andra sidan behöver jag smälta det här känner jag så det är väl lika bra. Nästa steg för oss är att ringa en privat ivf-klinik för att göra ett sista eget försök om vi känner att vi orkar och vill. Stått i kö till donationen i två månader bara så är ett tag kvar där.
Jag vet inte om de ska göra någon utredning på mig faktiskt. Hoppas att jag vet efter mötet med kuratorn som är på Måndag, inte på Tisdag som jag först trodde. Är jättenervös, vet inte helt säkert vad jag är nervös över utan är nog bara över hela situationen. Vi vill skaffa ett barn, ska vi få hjälp med det? Der är som om hallt hänger på detta måndagssamtal.
Om det är så att jag är frisk så blir det en inseminering med donerad sperma och ja jag förstår vad du menar med likheter osv eftersom ni faktiskt har spermier själva! Vi har ju inte något val dessvärre så jag har inga problem med att använda donator för vi vill ju ha barn.
Hur gamla är ni?
De borde ju göra det tycker man, om du har stopp i äggledarna så är det ju onödigt med insemination t.ex.
Förstår att du är nervös! Hade jag också varit! Tänk om de säger att man inte får.. Men det går säkert bra! Du får tala om hur det gick 
Jag tror jag skulle ha lättare att acceptera om det var så att min man inte hade några spermier. Nu tänker man ändå att tänk om vi gör ett försök till så kanske det går! Sen tog det över ett år från första spermaprovet tills vi fick veta att spermierna inte såg så bra ut heller. De har hela tiden sagt att det inte ska vara något fel på de han har! Fick veta detta i december. Var inställda på en ivf till men läkaren pratade om spermadonation i stället. Vi var ju inställda på att det kunde bli så men kände oss inte klara med våra egna försök. Var inte alls beredda på det där!
Jag är 28 och min man är 30. Ni då?
Och bor i Stockholm! Missade den frågan tidigare.
Jag är 29 och han 35.
Ja jag måste väl iaf få gå igenom en koll!
Men väldigt konstigt att det ska ta er ett år för besked! Och ännu konstigare kan jag tycka att ni inte får fortsätta med de spermier ni har som verkar fungera!
Har ni sagt att ni vill använda era egna spermier?
De har väl vetat det ett tag men inte sagt något bara. Först hade han bara extremt få spermier, sen fick vi veta det här med kromosomen. Men det påverkade bara produktionen, inte kvaliteten sa andrologen. De han fick ut fungerade bra att använda till icsi! Kändes skönt att höra.
Sen genomgick vi första ivfen, fick tillbaka ett ganska dåligt embryo. Vilket de inte sa utan det såg jääättebra ut! Andra ivfen fick vi inte tillbaka något embryo, de var helkassa. Vi frågade vad det berodde på, spermierna eller äggen? Slumpen sa läkaren, ibland blir det såhär. Efter tredje ivfen där embryona dog igen så fick vi se utvecklingen av alla våra ägg och DÅ sa läkaren att spermierna aldrig varit bra! Att de ser konstiga ut och att vi borde fundera på att använda det sista gratisförsöket till donation eftersom det inte går att göra privat i Sverige. Vilket inte heller stämmer, det går i Umeå och Örebro upptäckte vi efter att remissen redan skickats iväg till donationskön..
Så att så är det! Vi är inte så nöjda på den kliniken ändå så ska vi göra ett till eget går vi någon annanstans och betalar.
Hur gick det??
Det gick bra! Tror Jag!
Var nervös men var en bra kurator som förklarade bra! Nästa steg är ju att träffa läkaren som vi hade tid nästa vecka men hade fått ett brev idag att tiden är ändrad till den 24e feb! Känns som om det är jättelångt dit... Men vi har ju väntat på detta så kam väl hålla ut lite till!
Mycket man ska gå igenom minsann!
Hur går det för er?
Om ni skulle välja en klinik, vilken skulle ni ta då? Har ni fått någon rekommenderad och vad kostar det?
Vad skönt att det gick bra! Vad sa kuratorn och så då? Ställdes det massa knepiga frågor? Kändes det bra för er?
För närvarande väntar vi svar från andrologen om han tror det kan hjälpa att hitta en bra spermie om man går in och letar. Var tydligen en ganska svår fråga, har försökt få svar på det i tre veckor nu. Men min man har en telefontid med honom nästa vecka så då får vi se.
Jag tror vi skulle ta ivf-kliniken Stockholm men är även intresserade av Carl von Linné i Uppsala. Har hört mycket bra om dem. Men man får väl höra av sig och gå på ett första möte och se hur det känns. Skulle kosta 35-40 000kr.
Kuratorn var väldigt bra tycker jag! Hon ställde frågor efter ett protokoll, lite hur vi levde, och vad vi hade för bakgrund, hur vi träffats och så!
Kändes bra men på en gång var jag nervös!
Läkarbesök var inbokat redan nästa vecka men det blev ombokat till den 24e!
Är såklart nervös inför det med men mindre än inför kuratorbesöket!
Känns lite mer på riktigt just nu!
Uppsala har jag hört bra om!
Min bror och hans fru fick hjälp via ivf där och är nöjda!
Hur mår ni just nu? Är ni stressade eller
Väljer ni klinik med omsorg och tar det lugnt?
Hoppas ni är föräldrar snart!
Jag vill inte erkänna det ens för mig själv men jag längtar så fruktansvärt efteråt ett barn!
Låter inte så farligt. Hoppas läkarbesöket går bra också. Trist att de sköt upp det. Förstår om ni bara vill komma igång så fort som möjligt nu när ni är inne i karusellen
Vi mår inte så jättebra faktiskt. Har så mycket frågor! Andrologen visste inte om det hjälper att gå in, ska tydligen bero på vilken bit som saknas. Finns a, b och c. Har googlat men känner mig inte så mycket klokare. Man kan ha a+b och b+c och alla tre också. Vet ju inte vad min man har. Andrologen skulle be våran tidigare klinik om anteckningar från spermaproven och återkomma om två veckor.
Vi tjaffsar väl klart om det här först innan vi bestämmer oss för hur vi ska gå vidare. Har ju ändå något år på oss innan det är dags för spermiedonation.
Men vet hur du känner, vill också ha ett barn! Har försökt i tre år nu