Någon mer med anhörig med missbrukproblemetik?

Tråkigt att höra om din syster!

Själv har jag ett litet barn med en kvinna som är alkoholist. Hon är inte hemlös ligga på parkbänken alkoholisten, men tillräckligt för att det ska vara svinjobbigt och ställa till en massa elände. Denna veckan väntar ett möte med soc, typ en uppföljning för att se om hon kunnat vara nykter, vilket hon inte har varit, även varit full med lilla barnet som bara är 3, vilket hon förnekar. Missbrukare är verkligen vidriga, eller man kan väl säga att missbrukarpersonligheten inom dom är vidrig, inte den personen som finns där bakom allt skit.

Ja det är en av kännetecknena för missbruk, och en annan är att personens intag av en viss substans får negativa konsekvenser för både missbrukaren själv och omgivningen, men personen fortsätter ändå. 

Det är det som jag har så svårt att greppa och acceptera. Att en person väljer sin drog TROTS att hon eller han sakta men säkert förlorar allt som är henne kärt. För dom är inte utvecklingsstörda, även om dom kan bete sig som så ibland. Innerst inne så förstår dom att det dom gör orsakar elände och misär i deras liv. Men suget är så starkt så dom förmår sig inte att sluta. Alla har sina åsikter om missbruk, och jag har min. Jag tror INTE att det är en sjukdom och kommer aldrig att göra det heller. Isåfall kan man lika gärna kalla nikotinmissbruk för en sjukdom. Det håller inte. Alla har förmågan att hitta den inre styrkan att sluta med ett beteende som är ohälsosamt. För vissa går det lättare, för andra är det svårare. Men alla kan. Därmed inte sagt att det psykiska och fysiska begäret kan vara obarmhärtigt svår att hantera, det har jag full förståelse för. Det jag inte kan förstå är när man väljer en drog före tex sina barn.