Jag har Binge eating disorder (hetsäter - fråga vad du vill och allt det där)

Tack för svar! En följdfråga: mår du aldrig illa efteråt, så att du känner att du MÅSTE kräkas för att du mår så jäkla illa?

Läste att det var "tur" att hon inte kräks efter, för att det är farligt. Är det så? Är det farligare att hetsäta och kräkas, än att bara hetsäta och INTE kräkas? Vad är det farliga med att kräkas? Är helt seriös i min frågeställning! Jag vet ärligt talat inte!

Hej, här är en till.... Nu har jag dock en riktigt bra period och det var snart 2 veckor sedan jag hetsåt!!! Rekord! Minns ärligt talat inte när det inträffade sist...

Det är verkligen inte bra att kräkas ofta. Magsyran fräter mycket på både tänder och halsen och magmunnen kan bli slapp så att man ofta får uppstötningar.
Jag är en sån som inte heller kan spy, men jag kan ju säga att det kan vara lika farligt att INTE spy. Många gånger har jag ätit så mycket att jag fått hjärtklappning och att det känns som om tarmarna ska spricka (vilket de kan om man överäter jättemycket). Och ibland har jag varit rädd för att hamna i sockerkoma, alltså inte bara att man blir trött och somnar (vilket jag alltid blir efter hetsätning), utan att verkligen hamna i koma.

Inte jag heller. Fick inte mycket till förklaring heller.
Om jag inte kräktes eller tog laxerande efter ett frosseri så ansågs det väl kanske ändå bara som dåliga livsstilsval. 

Kräks man mkt så förstör man slemhinnor och tänder. Laxerande sabbar tarmarna. Kanske därför? 
Att bara bli fetare och fetare och därmed må sämre och sämre för man inte kan kontrollera det - ses inte lika akut kanske.

Har du sökt hjälp via vården för detta? Jag har nämligen aldrig fått hjälp för exakt det problemet. Utan då blir det fokus på depression eller något annat, men inte roten till det onda. 

Man behöver inte vara fet trots att man regelbundet hetsäter och inte spyr eller tar laxerande. Jag kompenserar det med perioder av att äta väldigt lite.

Jag som skrev att det är tur att inte kräks är inte fet och går inte upp mer o mer i vikt hela tiden, jag äter nyttigt kanske en vecka o sen överäter jag en eller två dar, jag pendlar I vikt men håller mig inom normalvikt eller strax över.

Varför jag skrev att det är farligt att kräkas är dels för att man sabbar natrium/kalium balansen I kroppen vilket kan leda till problem med hjärtat, mag-tarmsystemet tar stryk och tänderna förstörs av magsyran som kommer upp när man spyr.

Tack för svaren! Låter jävligt illa att man inte ska kunna få hjälp mot hetsätning utan kräksgrejen! Det måste det ju fan bli ändring på! Jag är väldigt oinsatt i ämnet, så jag frågar här istället (ställer jag fel frågor eller på fel sätt så upplys mig gärna om det - jag vill INTE kränka nån!). Jag undrar om det kanske finns nått centrum för folk med fetma? Typ som det finns för anorektiker.

Det hade varit grymt om det funnits! Men än, så är det tyvärr en förlegad syn på just överviktiga människor. Att det är självvalt och i något som de får rycka upp sig och fixa sig själva. Hjälp kommer först om man fått medicinska problem av fetman. Men då är fokus bara på sjukdomarna som kan ha uppkommit. 

Ett center för de med hetsätningsstörning kanske skulle passa bättre? Jag tror inte att alla feta hetsäter, samtidigt som inte alla som hetsäter (men inte spyr eller laxerar) är feta. Det gemensamma problemet är således inte fetma, utan att vi dämpar ångest med ett stort intag av mat under väldigt kort tid.

Så på mig är det synligt, vilket är tråkigt. För det medför en hel del påhopp och andra diskrimineringar på att man redan mår dåligt och kämpar i det tysta. 

Har sökt hjälp, i omgångar för att just stoppa den onda spiralen, men får alltid fel typ av "hjälp". Får alltid träffa en dietist som håller upp en affisch med kostcirkeln och förespråkar lite av allt. Jag förklarar att kolhydrater är mina triggers som hetsäts. Men ständigt så får jag höra att jag måste äta LITE AV ALLT. Gärna räkna kalorier. (Vilket är helt omöjligt. ) Det kräver sån anspänning och maktkamp - som aldrig går över så länge kolhydraterna ständigt intas. Så till slut kraschar man, orkar inte kämpa emot och hetsätningen är ett faktum. 

Jag kan förklara mig blå om vad mitt problem är, vad som får mig att falla ur ett bra ätmönster och vad som jag skulle behöva som stöd. Det spelar ingen roll.

Mäh! Finns det ingen "nätdoktor" i ämnet från USA typ? Det känns ju som att de har kommit längre i ämnet där, och har en lite annan syn på problemet än här i Sverige, t ex.
Yes! Fel av mig! Givetvis för hetsätning. Fast finns det inget för enbart fetma så tycker jag att det ska komma upp ett sånt med!

Sen håller jag f.ö med den som skrev att det kan vara farligt att överäta även utan att kräkas I och med att det känns som att magen ska sprängas och hjärtat klappar snabbt som fan, måste vara farligt! Men ffa allt är det ju psykiskt för jävligt o även att man kan gå upp I vikt o få  t ex diabetes.

Det går bra i perioder men jag faller ALLTID tillbaka förr eller senare :/ 
Just nu äter jag när jag känner för det men även om jag är mätt tänker jag på nästa mål.

Jag hetsäter och kräks efteråt. Ca en gång om dagen brukar det bli, och jag har berättat detta för min kurator.... som inte gör något alls. De bryr sig verkligen inte. Kanske jag har fel ålder? Är 40+, och sådana här problem brukar man väl oftast ha i yngre åldrar. 
Har hittat ett ställe som kallas vikt camp, och där får man under tre veckor hjälp med träning, vara med o laga bra mat, få samtalskontakt, ett års stöd efter hemkomst samt betalt gym under det året, osv. Dit vill jag. Men att få en remiss dit kan nog bli svårt. Det gjorde i alla fall kuratorn klart för mig på en gång.
Att bekosta ett sunt sätt att hjälpa patienterna (kostnad 44 000) är tydligen inte lika intressant som att slänga upp dem på operationsbordet för en gastric bypass operation (kostnad runt 67 000). Den senare ger dessutom ofta komplikationer efteråt i form av depression, alkoholism, osv.

Hej, jag har inte läst alla svar i tråden, men hittade hit efter att ha sökt lite på nätet om det finns fler med mina problem. Jag har liknande problem som du beskriver, har perioder då jag äter väldigt mycket onyttigt i smyg varvat med nyttigare perioder då jag officiellt ska gå ner mina ca 10 trivselkilon. Dem skulle jag nog inte ha om jag bara åt den vanliga maten som alla andra ser, men det jag äter när andra inte ser...bibehåller min lite mulliga sida. Något som jag egentligen inte alls vill vara.

Jag kan tipsa om en bok jag hittat och som jag läser nu, Snällfällan av Lisbeth Stahre. Där får man hjälp med att hitta grundorsaken till sitt ätande, och lära sig kontrollera sina känslor istället. För mycket av ätandet triggas av olika tankar och känslor vi har, och det gäller att bli medveten dessa.

Att jag sökte runt nu är för att jag verkligen vill bli av med mina kilon en gång för alla, men är rädd att hoppa på någon räkna-kalori-metod (har ju testat alla och vet att det där fokuset på kalorierna till slut får mig att gå överstyr och tappa kontrollen och börja äta igen)...samtidigt som om jag inte kontrollerar det på något sätt, så kan jag gömma mig lite och intala mig att det går åt rätt håll fastän det kanske sticker iväg åt fel håll, och går uppåt.

Jag har själv periodiskt lidit av BED, som med alla andra ätstörningar är det svårt för folk att förstå sig på detta utan att personlig erfarenhet. Jag vet och förstår mycket väl att det inte är "bara" att låta bli osv. Jag har tyvärr inga groundbreaking tips för tillfället, men något jag gjorde var att hålla mig väldigt upptagen med annat så jag inte hann äta, det kan vara lite allt möjligt, från att sitta vid datorn, spela något, syssla med någon hobby, städa. Städa är något jag tenderar att göra mycket för att undvika mat.