Varför hatar folk SD?

Inte enligt min uppfattning. Jag tycker att man befinner sig på ett sluttande plan - eller för att använda trådens språk i en lavin - om man börjar hjälpa andra av beräkning. Det kan inte vara något annat än en enskild persons behov av asyl som avgör om man får stanna i Sverige eller inte.

Att man sen i högre utsträckning borde försöka förmedla inställningen "Vad kan du bidra med och hur?" - ja, det är en helt annan sak eftersom personen då fått uppehållstillstånd.

Men det är klart att det är ett dilemma att en hel del flyktingar har en utbildningsnivå som innebär att det är svårt för dem att bli attraktiva på arbetsmarknaden och att många av dem dessutom hamnar på landsbygden där det är ont om arbetstillfällen

Jag tror förresten att SD som fenomen minst lika mycket är relaterat till att Sverige håller på att falla isär - i större expansiva städer och en landsbygd som håller på att dö eller förvandlas till ett sommarstugereservat. Det tycks vara en utveckling som inte går att hejda men där det ligger nära tillhands att ge invandringen skulden för en utveckling som saknar koppling till invandring överhuvudtaget.

Det var du som ville höja nivån.

Alla behov i världen styr inte var vi lägger våra resurser, eller hur?

Det finns ett Sverige som du anser att man bör lägga ner avsevärt mycket mer resurser än nu på att försvara. Om det överhuvudtaget ska finnas något som är värt att försvara finns det värden man inte får kompromissa bort.

Ett sådant är  att en person som söker asyl inte väljs bort för att man konstaterar att personen är svårt traumatiserad av krig och tortyr och visserligen har goda asylskäl men med stor sannolikhet blir svårintegrerad och därför aldrig lönsam för samhället.

För övrigt är det en bestickande omständighet att vi sannolikt inte alls hade haft lika många asylsökande om det inte varit så att gamla Sovjet (Afghanistan) och USA (Afghanistan; Irak och Syrien) trott på militärpolitiska lösningar på kriser.

Kostsamma misstag.

Mm, jag ska försöka hitta inlägget även om jag inte fått något svar på om det är mödan värt eller inte.

Tom Araya har ju nu förklarat att han kan känna vemod över att det gamla Sverige inte längre finns.

Varför satsa på något du inte kan försvara. Det fanns en dansk missnöjespolitiker som föreslog att man i stället för att ha ett försvar skulle satsa på en telefonsvarare som på ryska svarade: "Vi ger oss".

Varför vill du satsa på ett försvar, varför vill jag satsa på en mänsklig flyktingpolitik? Jag gissar att det just handlar om värderingar man anser värda att försvara även när det blåser kallt.

Och den långsiktiga lösning jag ser på problemen i Mellanöstern, ja där är en reell fred mellan Israel och Palestina nyckeln - hur fan det nu ska gå till att få ett slut på den konflikten?

En lite mer kortsiktig ur ett svenskt perspektiv är ett gemensamt ansvar inom EU gentemot de flyktingar som kommer hit, liksom för övrigt en mer gemensam försvarspolitik gentemot Ryssland. Det är klart att man kan diskutera kostnader förknippade med invandringen, men jag tror inte att det är möjligt att avgöra fördelningen kostnader/intäkter idag, i morgon i framtiden. Sverige har en god ekonomi, liksom för övrigt Tyskland, de bägge länder i EU som har den mest generösa asylpolitiken.

Det skulle vara betydligt lättare att försöka beräkna försvarspolitikens kostnader, om än oerhört svårt även detta. Vad har svensk försvarspolitik betytt för svensk försvarsindustri och vad har svensk försvarsindustri betytt för övrig industri och svensk ekonomi?

Inte för att det har med försvarsindustri eller ämnet att göra, men jag råkade läsa häromdagen att Scania Vabis skulle gått åt helvete 1922 om inte Posten hade beställt 15 bussar. Alltså ett exempel på hur svårt det är att avgöra vad som har betydelse - 15 bussar som blev en miljardindustri.

teknikensvarld.se/scania-postverksbuss-fran-1952-startar-igen-lite-ny-diesel-ar-allt-som-behovs-176643/

Jag kunde inte avstå från att peta in länken så du får känna lite sorg över de motorer som en gång gick - och som fortfarande går

Ok. Då har jag missat det. Jag får läsa om dina inlägg och svara på sånt jag inte besvarat i morgon.

Du har förresten inte besvarat min fråga om jag ska försöka leta upp det sorgsna inlägget. Jag skulle gissa att det är mellan ett och två år sen du skrev det. Du har ju skrivit en hel del, tror jag, så det blir rätt mycket Tom Araya-läsning.

Jag kan känna mig främmande om jag hamnar på platser i Sverige där jag tycker att jag hör miljoner olika språk pratas men inte svenska - men det händer inte särskilt ofta.

Däremot åker jag betydligt oftare "hem" till staden och kvarteren där jag växte upp men jag känner mig aldrig så främmande som då, ett främlingsskap som bygger på igenkännande av något som var, men som aldrig mer kommer att bli.

Det är en märklig känsla att uppleva att hemma inte längre finns, mer än som skuggor av det förflutna i en själv.

Mm, somligt bevarar man bäst i minnet orört av förändringar.

jag och min syster fattade mod och knackade på hos de nya ägarna till det hus vi bodde i varje sommar under barndomen.

Skitigt, oigenkännligt och de små vindsutrymmen där vi skrev hemliga meddelanden var så belamrade med skräp att man inte ens kom in.

När vi gick därifrån tittade vi på varandra och tänkte nog samma sak - Det här skulle vi aldrig ha gjort.

Fast det är väl symtomatiskt för FL:s brandexperter att deras utredningar alltid kommer fram till att det började brinna där det inte brann

Jag antar att det är med sym(p)tomatiskt som med sym(p)tom - att bägge varianterna är korrekta.

Inte sällan är det ju den egna språkliga osäkerheten som triggar somliga att anmärka på andras språk, gör de dessutom detta på felaktiga grunder så blir pinsamhetsfaktorn rätt hög.

Själv föredrar jag symtomatiskt, precis som du. Vill Ph fortsätta att kvirra om detta så får hen väl hållas med det

Hm, vi har varit inne på det tidigare när du inte förmått tillgodogöra dig enkel text: Lästräning kan hjälpa.

Inte hjälper det att du visar att du ännu är kvar i trotsåldern, för övrigt ett beteende som är symtomatiskt för SD-svansen

Angående personliga pronomen så är det vedertaget att man använder "hen" om personer man inte vet könet på, så det får du nog vackert finna dig i.

Seså, be någon om hjälp med SAOB nu. Den finns på nätet