Varför hatar folk SD?

En underbar klassiker. Ett sånt feltänk. . "she has hit rock bottom and started to dig".

Här hade jag nog räknat med lite bättre från dig (på allvar). Att Mp arbetar för att rädda naturen och samhället ska alltså ge frikort för att bete sig hur korkat som helst?. 

Slösa med skattebetalarnas pengar för egen vinning. Inga problem - jag arbetar för att rädda naturen.

Köra bil på fyllan med narkotika i kroppen. - Inga problem, jag arbetar för att inte samhället skall gå under, klipper jag några fotgängare på vägen så har jag räddat så många fler med mitt arbete.

Fuska på tentan - Inga problem - vi har träd i skogen vi måste skydda.

Åka taxi i stället för kommunalt - Inga problem - det är ju taxin som släpper ut avgaser, inte jag.

SD har ett mycket bättre alibi för sin existens, nämligen att rädda hela Sverige från att gå under. Det är åtminstone ett realistiskt mål jämfört MP som vill "rädda" hela världen.

Det kan du läsa om på precis samma ställe där det framgår att hela SD går omkring med järnrör.

Nu tycker jag vi tar varandra i händerna och sjunger We shall overcome...

Det är därför vi måste satsa ordentligt på kärnkraft. Problem solved.

Sveriges utsläpp är en fis i rymden.

Det där löser vi genom att så småningom lämna EU och ha bättre koll på vilka som vi släpper in i landet. ;)

Vem är skånepågen du hänvisar till hela tiden?

Här nedan kan du läsa vad som är svenskt. Det finns knappast någon bättre förklaring annat än att när du själv känner dig svensk, då är du det.

"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. 

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter - andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom - men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga."

- Wilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

Det är väl just i skogen du tror att vi vill ha dem? Vem skulle diskriminera en arab mitt ute i skogen? Morkullorna eller?