ubåt skrev 2013-12-20 01:49:00 följande:
Jag gör ett undantag (eftersom du bättrade dig lite här). SD "bestämmer" naturligtvis inte vem som är svensk och vem som inte är det. Å ena sidan har vi människor som kommit till Sverige från andra länder och sedan blir svenska medborgare. Medborgare kan man vara i ett land utan att man för den delen ser sig själv som "svensk", även om personen benämns svensk av t.ex. myndigheter.
Sen kan jag gå till mig själv där min sambo är född i ett utomeuropeiskt land och har dubbla medborgarskap. Hon säger att hon är svensk, känner sig som svensk och enligt min uppfattning beter hon sig som svensk, även om där finns en brytning på annat språk. De flesta människor frågar varifrån hon kommer.
Sen har jag en god vän som är född i Sverige av utländska föräldrar och har bott i Sverige i hela sitt liv. Tror aldrig han har bott mer än några veckor i taget på somrarna i föräldrarnas hemland. Han kallar sig själv inte för svensk utan är stolt över sitt utländska medborgarskap och sitt pass från det landet.
Således ser inte jag honom heller som svensk - även om han uppför sig som vilken svensk som helst. Skulle han välja att bli svensk medborgare, skulle jag ändå ha svårt att se honom som svensk eftersom jag känt honom i drygt 40 år.
Så - om en person jag inte känner kommer från ett annat land till Sverige, blir svensk medborgare, känner sig svensk och uppträder som gemene man, tror jag att varken SD eller jag har några problem att kalla den personen svensk.
Uppträder personen däremot som (lite överdriven bild) av en spanjor... Öppnar sin affär kl. 09 till 09.45 nån gång - lite beroende på, stänger klockan 14, öppnar igen kl. 18 och har öppet till ca. 21.30 då han tar med sig fru och små barn för att äta middag vid 22.30-tiden. Söndagar är det alltid stängt även om det är en servicebutik.
Där har han parkerat sin bil på ett övergångsställe (dubbelpanerad för säkerhets skull). Till maten dricker han en flaska rödvin samtidigt som han kollar reprisen på senaste tjurfäktningen på storbildsskärmen.
Då kan han ha svenskt medborgarskap och svenska flaggan tatuerad i röven utan att jag ser honom som svensk.
Så ungefär ser jag på det.
Om svenskhet är så viktig, varför valde du inte en svensk sambo istället för en "artificial" svensk som bara "känner sig som en svensk"? Då skulle ju du få äkta vara?
Och vad känna sig svensk, hur känner man sig då? Om jag flyttade till Kina skulle jag inte känna mig som en kines, men för den skulle skulle jag ändå funka i det samhället eftersom jag, utan att känna mig som en kines, har kapacitet att anpassa mig. Jag behöver inte känna mig som en *valfri etnicitet* för att kunna funka i den etnicitetens land.
Och, vad tycker du om så många svenskar som inte beter sig som den svensk som du ger exempel på, men som känner sig som en helsvensk?
Att känna sig som en etnicitet och att fungera i ett samhälle är skilda saker. Man behöver inte känna sig som en viss etnicitet för att funka. Det ena är inte avhängig det andra så att säga.