Varför hatar folk SD?

Media la allt krut på att förstöra för Sd före valet - det räcker väl?

Barn ska naturligtvis inte kränkas för något som deras förälder gör, men både du och jag vet att många människor funkar så. Men det är ju bra, att DU inte har något emot att ditt barn går hem till Åkessons son för att leka, och umgås med familjen och deras vänner... om det skulle bli så!

Jag kan som sagt aldrig tänka mig, att Sd någonsin skulle driva frågan att barn ska ryckas ifrån sina biologiska föräldrar där de redan är rotade. Tidningen Dispatch - som är löst kopplad till Sd, jag är inte säker på hur - är ju en av få tidningar som har tagit upp socialtjänstens maktfullkomlighet, när det gäller att ta barn från deras föräldrar. Sedan finns det förstås fall där det MÅSTE ske, men jag ser i alla fall inte homosexuella föräldrar som så allvarligt att det går över barnets trauma av att bli förflyttat - inte om inte föräldrarna har sex framför barnet eller drar med det på gayklubbar eller liknande.

Jo, det kommer säkert alltid att finnas homosexuella föräldrar som skaffar barn genom hjälp av vänner av motsatt kön, eller med hjälp av mindre nogräknande kliniker utomlands. MEN om två av samma kön inte längre får vara vårdnadshavare till samma barn, så tror jag att det kommer att minska. Som jag skrev förut: människor vill inte ta risken att engagera sig i ett barn som de inte har några rättigheter till, efter en jobbig separation.

Beror ju på hur mycket man syns också. När det gäller lokalpolitiker, är det knappast så att folk i allmänhet i kommunen känner till dem. Möjligen känner de igen kommunstyrelsens ordförande, men inte ledamöterna. Dessutom känns det som att Sd börjar bli normaliserat nu. Det är nog svårare att vara barn till någon som är talesman för Svenskarnas Parti och syns och hörs överallt...

Fast det går ju att påverka hur synlig man vill vara. Om inte barnen själva berättar i skolan att deras mamma sitter i KF för Sd, så är chansen/risken liten att kamraterna - och deras föräldrar - någonsin ska få veta det. Ens om mamma skulle finnas på foto i lokaltidningen någon gång ibland, för så intresserade och uppmärksamma är inte folk.

Min dotter har för övrigt varit öppen i skolan med att jag är Sd-politiker, och det har inte varit några problem alls. Snarare har de andra föräldrarna, som jag träffat, verkat lite impade! Sonen har valt att inte berätta, och ingen har fått redan på det heller - inga tråkningar i alla fall.

Men fortfarande vet jag bara ett fall där ett BARN drabbats av att en förälder är Sd-politiker - eller kunde ha drabbats - och det var småbarnsmamman i Gnesta som fick en brandbomb i brevlådan. Det var naturligtvis alldeles förfärligt! Hon fick skyddad Id efter det. 

En annan stor skillnad är att man kan sluta vara politiker (och då glömmer folk väldigt fort), men man kan (sägs det av PK-folket) inte sluta vara homosexuell. Utan detta med homosexuella föräldrar kommer verkligen att förfölja barnen under hela uppväxten. 

Nu har skivan hakat upp sig igen.

Ja det menar jag. Men barn ska naturligtvis inte behöva se sex överhuvudtaget. Det måste vuxna lära sig att sköta diskret. Men sedan är det en annan sak som skiljer många (inte alla) homosexuella ifrån heterosexuella, och det är att de förstnämnda ofta är aktiva i gayrörelsen - som ÄR väldigt sexfixerad. Det skulle absolut inte vara bra för barn att bli dragna till sådana möten, att höra vuxna prata om sådana saker jämt, jämt o.s.v.. (Och jo jag VET att det finns sexfixerade heteros också, och babblar dom detta, har sexpartyn, har swingerpartyn o.s.v. så att barnen vet om det så är det också förfärligt.)

Grejen var ju, att när homoadoptionerna röstades igenom så fanns det ingen forskning att tala om - eftersom de länder som redan tillåtit det gjort det bara något/några år innan. SAMTLIGA remissinstanser med barnperspektiv (Socialstyrelsen, Rädda Barnen, Bris, Barnombudsmannen o.s.v.) avrådde också. Men det röstades igenom ändå av PK-skäl. Trots att det inte var någon brådska. Man kunde ha väntat i 15 år, så att det hade hunnit komma ordentliga forskningsrapporter ifrån länder som tillåtit det tidigare. Barnen måste ju hinna bli vuxna och självständiga, innan de VÅGAR berätta hur de upplevt sin barndom.

Redan nu finns det för övrigt massor av tråkiga berättelser på nätet, ifrån barn som vuxit upp med homosexuella par. Här har du en. Läs gärna hela artikeln, jag lägger bara in ett citat nu:

www.thepublicdiscourse.com/2012/08/6065/

"Quite simply, growing up with gay parents was very difficult, and not because of prejudice from neighbors. People in our community didn?t really know what was going on in the house. To most outside observers, I was a well-raised, high-achieving child, finishing high school with straight A's.

Inside, however, I was confused. When your home life is so drastically different from everyone around you, in a fundamental way striking at basic physical relations, you grow up weird. I have no mental health disorders or biological conditions. I just grew up in a house so unusual that I was destined to exist as a social outcast.

My peers learned all the unwritten rules of decorum and body language in their homes; they understood what was appropriate to say in certain settings and what wasn?t; they learned both traditionally masculine and traditionally feminine social mechanisms."

Det där har jag inte ens hört. Så känner inte jag i alla fall. Min dotter hade en muslimsk kamrat - slöja från sex års ålder och fläskförbud och allt! - i flera år. Jag valde något annat än fläsk när hon åt hos oss, och det var inga problem. Då var hon i och för sig inte ett somaliskt barn, utan hennes familj kom från Jordanien och hennes far hade ett bra arbete här - utsänd från den jordanska regeringen kan man säga (dock inte diplomat). Hon var duktig, begåvad och stillsam, van att plocka undan efter sig, skölja tallriken o.s.v..

Tyvärr tror jag att det ofta kan vara annorlunda med somaliska barn, p.g.a. de enorma syskonskarorna, och att mammorna kör ut dom på dagarna att klara sig själva så mycket (hon har nog med de två minsta barnen när hon föder ett varje år). De blir vilda och bråkiga. Det blir rörigt runt dem. De umgås bara i sin egen grupp och lär sig inte svenska. Eller det är i alla fall min erfarenhet - det kan förstås finnas trevliga och stillsamma somaliska barn med goda svenskkunskaper som jag inte har sett.

Livserfarenhet borde fler politiker ha. Världsbilden blir lätt skev, när man går direkt från mammas och pappas rasrena villaområde till sin egen villa i ett likadant område, möjligen med några mellanår i ett studentbostadsområde där alla invandrarna är sådana som har tagit sig genom nålsögat till högre utbildning. Och tror att det är så alla har det här i landet.

Exakt. Snart sitter vi som är kvar på ett reservat, typ Skansen, och får visa upp hur det svenska folkslaget levde förr i tiden. Kanske kommer där att finnas en same med sin ren och en kåta, också...

VA? Jag kände inget förakt alls. Var får du allt ifrån?