Philipsson skrev 2014-01-02 00:59:40 följande:
Du och dina Allians-gelikar här på forumet, försvarar kapitalets hegemoni, bankväldet, imperialism och med detta också imperialistiska krig.
Det är däri kampen består. EU-institutionerna, där den verkliga makten finns, befolkas av kapitalets tjänstehjon.
I grunden handlar det alltså om klasskamp. Problemet dock, är att Europas vänster inte har begripit
detta.Om denna utveckling fortsätter, kommer medborgarna att sakna fosterland, civilrätt, trygghet, arbetsrätt, socialförsäkingar, allmänna sjukförsäkringar.
Jag tror att vi inom 25 år har ett europeiskt inbördeskrig. Oppositionen gentemot kapitalets hegemoni har nu börjat gruppera sig, att organisera sig politiskt.
Det vi ser nu är vår största utmaning sedan tusentals år, och det är inte omöjligt med inbördeskrig inom bara någon generation.
Som du säger verkar det ju på ytan också som att vänstern inte har förstått, men säkerligen finns det några som välkomnar kaoset och i det ser en möjlighet att få skapa sitt drömsamhälle... alltså... förtryckets samhälle. Det i vilket motståndarna degraderas till reaktionärer som är dömda till undergång... och om det då är fallet, också till att man kan behandla dem hur som helst.
Det är något alldeles väldigt skumt med ett land där nästan alla officiella politiker säger exakt samma sak.
Människor som sjuttiofemman är så totalt övertygade i sin uppfattning. Det är förvisso jag också, men jag är inte så snabb till att döma.
Man kan bara hoppas att människor kan förstå att de kanske inte är så heliga och allomfattande som de vill tro. En människa som sjuttiofemman har ju uppenbarligen en, den andre, och ävenså andra som diskuterar.
Det är inte utan att man funderar över dessas fundamentala bevekelsegrunder. Vad är viktigast för dem? Att få hata några som har en viss uppfattning, eller att få värna om människor de sällan har någon relation till?
För att återknyta till SD - det kan inte gärna vara själva tankarna om hur ett samhälle borde vara, som skulle kunna få människor att hata varandra - istället måste det vara något tidigare, alltså, något i sättet hur vi behandlar andra människor, som kan leda till hat.
Förvisso kan man säga att man skall få behandla andra som man vill, inklusive det hemskaste man kan tänka sig, men om man tänker så har man väl inte längre någon rätt att klaga på nazism, eller rasism?
När man då tänker på människor som sjuttiofemman, nihka, eller fmga, fylls man av hat, för de vet intet om hur man skall behandla nästan. Det är helt enkelt skillnad, på korrekt handlande efter humanistiska idéer, och på handlande efter någon form av tom och kall partibok.
Dessa människor vill ju förstås inte se det, för de kan inte se bortom de enklaste memer. De är såsom människor som tror att det är intressant huruvida man äter fläsk eller inte, eller ber till gud på lördag, eller söndag.
Med sådana människor styrande vårt samhälle kan vi vara mer eller mindre garanterade att få återuppleva äldre tiders misstag.
Som sagt, en barndomskamrats fader satt i läger, och idag finns det tyska judar i familjen, på så vis att en av dem är moder till en av mina bröders barn.
Och i SD finns det ju också judar, vilka tycks säga att invandring med förnuft inte är en så väldigt dum sak. Kan man då inte bara slappna av, och säga att SD vill det bästa för oss svenskar, och att den termen är inkluderande, men att det inte innehåller all världens befolkning?
Vad jag skulle vilja säga till människor som de jag raddade upp ovan är att de borde fundera över om metod är intressant - att vi människor alla är ett är ju inte detsamma som att vad som helst går lika bra med vem som helst. Sådana frågor handlar ju inte bara om etnicitet, utan i förlängningen också personliga preferenser på ett individuellt plan.
Tänker man så kan man se att mänskligheten hör ihop, men att vi ändå har rätt att få tycka olika.
För att förstå nationalisten eller patrioten behöver man inte tänka längre än sin egen näsa, och den egna familjen, alltså vanligt sunt bondförnuft, om gränser för hur man kan trixa med en befolkning.
Jag är övertygad om att vi har mängder av invandrare som passar utmärkt i ett sådant land, och intet hellre vill, än att få ta del av gamla nordeuropeiska dygder. Och vem vet, i sådana dygder kan de säkerligen återfinna mycket av hemlandet.
Att Sverige är världens modernaste land är ju inte detsamma som att rötter är döda. Och säkerligen finns det mer än en svensk som kan berätta om giftermål - både i fjärran land - och hemma, där det mycket tydligt visas att skillnaderna inte måste vara så stora, men att de mycket väl kan vara.