Ska jag säga något till personalen?

Du ska sköta ditt jobb och inte leka moralpolis, alla behöver inte leva som du gör faktiskt.
Jävla angivarsamhälle vissa vill underhålla.
 

Ligger det verkligen i två årings bästa att ange föräldrar till myndigheter för att ha socialt liv?
Låter mer som ts är bitter då hon sitter hemma ensam och hör andra ha ett liv.
Ts har inte skrivit nått om att barnet far illa, ts har möjligen inbillat sig att barnet far illa för att världen stannar inte upp vid läggdags eller efter.
 
Jag har själv farit illa på det sättet under min uppväxt, är idag mycket tacksam för att ha haft välfungerande hårt arbetande föräldrar som även han med att underhålla sina sociala relationer.
 

Det kan man kanske göra, vilket inte är likvärdig att så ska man göra.

Med tanke på vilka skador en angivelse kan skapa så är det en åtgärd man använder sig i sista hand, när man ser barn fara illa.
Jag ser inte hur ett barn skulle fara illa av att föräldrar har social liv hemma.
Jag ser däremot hur ett barn kan fara mycket illa om soc förstör tryggheten i familjen.
 

Om man jobbar med barn så har man skyldighet att anmäla misstankar ifall man SER att barn far illa, inte som privatperson stalka föräldrar och utgå ifrån egna värderingar.
 Ja precis, det angivarhysteriker inte inser att deras handling skapar ett rent helvete, i regel, vare sig folk har nått att skämmas för eller ej, ett helvete som alltid går ut över barnet.

 

Nej, du bör inte sprida rykten om folk från ditt privat liv, du kan absolut hålla ett extra öga på ungen för att kolla om det finns nått att anmärka men det är där dina skyldigheter slutar.
 
Det vad du gör är inte att bry dig, du antar saker, utgår från egna värderingar och målar fan på vägen, med dessa antaganden vill du svartmåla den familjen och eventuellt ange dom till myndigheter.
det är inte att bry sig eller ens vilja hjälpa, det är bara att sätta nån i skiten utan relevant information i ryggen.
 
Om polis har varit tillkallat till platsen och det fanns fog för att dom kom så anmäler dom till socialen, den delen behöver du inte ens tänka på, om polisen inte anmälde familjen vidare så är det av anledning att det inte fanns nått att föra vidare.
 
Så vad du bör göra är sköta ditt jobb, är du orolig så kolla deras unge extra om du nu måste, deras privatliv däremot ingår inte i dina ansvarsområden.
 

Vi kan börja med att fråga sig om barnet behöver nån hjälp, har ts i sitt yrke fått upp ögonen på barnet och tyckt att det pågår nått underligt här?
Är barnet oroligt annars, utåtagerande, är svår att kommunicera med, det är det ts ska utgå ifrån.
 
Inte vad hennes grannar gör efter arbetstid, hon kan absolut ha åsikter om deras leverne i privatlivet men att ta det till jobbet och baktala dessa föräldrar med att tissa och tassa med rykten bland personal är kanske inget man varken gör eller bör göra rent professionellt.
Jag får verkligen dåliga vibbar när jag tänker på en gäng kärringar som snackar skit om "det där paret" som minsann har mage att dra till en fest eller två med barnen hemma, och lite fördömande blickar på kuppen.
Har för mig att det idag ska handla om pedagogisk verksamhet och inte skvallerträffar.

 

Anmäla pågående problem till lämpliga myndigheter är nått man gör som granne, ser inga problem med det direkt, om nån stör så ringer man störningsjouren, om nån stör mycket ringer man akut polisen, där har man gjort sitt.
 
Jag anser att ts ska sköta sitt jobb enligt spelets regler, inte hitta på egna och sprida rykten på sin arbetsplats, det är oprofessionellt och kan i slutändan dels skapa problem för familjen och dels skada barnet på riktigt.
Sen vad som är normalt eller ej, det kan diskuteras men kärnfrågan kvarstår, far barnet illa av det eller ej, svaret på den frågan hittar ts PÅ sin arbetsplats, inte hemma efter arbetstid.

Att ett barn har lite problem att komma till ro, det i sig betyder ingenting, kan garantera att det barnet är inte det enda som livar upp sig lite väl och sen har problem att landa igen.
Alla mina hade "problem" att komma till ro, det i själva verket såg ut att dom inte skulle sova middag överhuvudtaget medan dagiset insisterade att lägga dom trots protester från både barnen och föräldrar.
 

Jag menar på fullt allvar att man ska uppträda professionellt och utgå ifrån fakta man har på bordet!
Inte fantasier man inbillar sig utifrån nått man kanske ser på sin fritid.
 
Spelar ingen roll hur ts ursäktar sig här, resultatet förblir att om ts tar sina åsikter till sin arbetsplats så kommer hon skapa rykten och baktala familjen.
Nått som kan sluta riktigt illa om man har lite otur.

Ryktesspridning är även olaglig i landet och åtalbar.
 

Fler antaganden med att hon förmodligen förstod att du stalkar henne ...
Däremot måste jag säga att trots vad som stod i tråden fram tills nu så gjorde du nästan rätt här, har man problem med nån så tar man det med personen främst, kanske inte under tiden man döljer sig bakom sin titel när ärendet är privat men ändå.
Man springer inte till myndigheter eller baktalar över kaffe på jobbet.
 
En oklarhet i det hela, bortsett från att du har fått för dig att barn far illa, har du nått konkrett att peka på hos barnet du ser på jobbet?
 

Än, hon vände sig till källan som hon skulle, lite på fel sätt men okey.
Vad hon ska rapportera på sin höjd är vad hon ser på sitt jobb, inte vad hon eventuellt antar som privat persson på sin fritid.
 
så för att hon skulle komma undan med det gör lagen irrelevant?Angivarsamhälle som i grannar anger grannar utan grund, undrar om du skulle vara lika entusiastisk om det drabbade dig.

Fakta, du har uppenbarligen inte varit på mottagande sidan av soc utredning, vi kan ta den diskussionen när du själv har blivit "utred"

Sen har vi en sådan där. för vissa irrelevant detalj som heter personlig integritet, då ska inte familjer utsättas för utredning hur som helst, det är kränkande nedvärderande och slår hårt mot alla inandade.